Makka – fasen
Medina – fasen
Makka- och Medinasyrafördelning
Kronologi
Tillväxten och utvecklingen av den muslimska ummah präglas av två stora faser:
- perioden i Makkah före hijrah 622 e.Kr.
- perioden i Madinah efter hijrah.
Uppenbarelsen från Allah, som vägledde muslimerna, svarade i varierande grad på dessa särskilda situationer.
Makka – fasen
Makkafasen av uppenbarelsen varade ungefär 13 år, från den första uppenbarelsen fram till hijrah. Denna fas kännetecknas av profetens främsta uppgift att kalla människor till islam. De centrala temana i denna kallelse, grundade på Koranens uppenbarelse, är:
- Allah och Hans enhet tawhid
- Den kommande uppståndelsen och domen
- Rättfärdigt handlande
Profetens roll i denna fas är särskilt att vara budbärare och varnare.
Medina – fasen
Medinafasen varade cirka 10 år, från hijrah till profetens död frid och välsignelser över honom. De grundläggande makkanska temana kvarstår, men faktorn att muslimerna nu växer samman till en gemenskap och ummah blir tydligt närvarande.
I Madinah möter uppenbarelsen främst fyra grupper:
- Muhajirun immigranterna som utvandrade från Makkah till Madinah
- Ansar de som härstammade från Madinah och stödde muhajirun
- Munafiqun de hycklare från Madinah som låtsades stödja muslimerna
- Ahl al-Kitab bokfolket, det vill säga judar och kristna med sina respektive skrifter
Utöver dessa fortsätter Koranen att vända sig till an-nas människorna det vill säga alla människor, och hänvisar också till de otroende och de okunniga.
Makka- och Medinasyrafördelning
Suror i Koranen klassificeras ofta efter ursprung som makkanska eller medinanska.
En sura sägs vara makkansk när dess inledning uppenbarades under makkafasen, även om den innehåller verser från medinafasen.
En sura sägs vara medinansk när dess inledning uppenbarades under medinafasen, även om texten innehåller verser från makkaperioden.
Enligt Az-Zarkashi räknas följande 85 suror som makkanska: 96, 68, 73, 74, 111, 81, 87, 92, 89, 93, 94, 103, 100, 108, 102, 107, 109, 105, 113, 114, 112, 53, 80, 97, 91, 85, 95, 106, 101, 75, 104, 77, 50, 90, 86, 54, 38, 7, 72, 36, 25, 35, 19, 20, 56, 26, 27, 28, 17, 10, 11, 12, 15, 6, 37, 31, 34, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 51, 88, 18, 16, 71, 14, 21, 23, 32, 52, 67, 69, 70, 78, 79, 82, 84.
Det råder meningsskillnad om vilken sura som var den sista som uppenbarades i Makkah. Några följer Ibn Abbas och säger sura 29 al-Ankabut; andra säger sura 23 Al-Mu’minun; andra nämner sura 83 Al-Mutaffifun. Vissa anser att sura 83 i själva verket är medinansk.
Enligt Az-Zarkashi är följande 29 suror medinanska: 2, 8, 3, 33, 60, 4, 99, 57, 47, 13, 55, 76, 65, 98, 59, 110, 24, 22, 63, 58, 49, 66, 61, 62, 64, 48, 9, 5.
Vissa hävdar att sura 1 Al-Fatiha är makkansk, andra att den är medinansk.
De makkanska surorna utgör ungefär 11 juz’ och de medinanska cirka 19 juz’ av texten. Av detta framgår att de medinanska surorna generellt är längre och utgör en större del av Koranen.
Kronologi
En kronologisk lista baserad på Nu`man ibn Bashir och återgiven i Ibn An-Nadims Fihrist anger följande ordning för uppenbarelsen av surorna:
96, 68, 73, 74, 111, 81, 94, 103, 89, 93, 92, 100, 108, 102, 107, 109, 105, 112, 113, 114, 53, 80, 97, 91, 85, 95, 106, 101, 75, 104, 77, 50, 90, 55, 72, 36, 7, 25, 35, 19, 20, 56, 26, 27, 28, 17, 11, 12, 10, 15, 37, 31, 23, 34, 21, 37, 40, 41, 47, 43, 44, 45, 46, 51, 88, 18, 6, 16, 71, 14, 32, 52, 67, 69, 70, 78, 79, 82, 84, 30, 29, 83, 54, 86.
Betydelsen av att känna kronologin
Kunskap om ursprung och ordning i uppenbarelsen är viktig för att förstå innebörden, eftersom sammanhangets tid och omständigheter ofta gör budskapet lättare att begripa. Många verser från makkaperioden kan vara särskilt meningsfulla för muslimer som lever i en starkt icke-islamisk miljö, medan vissa medinaverser riktar sig mer till dem som formar ummah.
I rättsfrågor kan vetskap om vilken av flera relaterade verser som uppenbarades först avgöra vilken regel som är bindande, varför kronologikunskap är nära kopplad till frågan om naskh abrogation.
Kronologin visar också hur många muslimska sedvänjor, attityder och lagar utvecklades gradvis, till exempel förbudet mot alkohol och frågor om strid, och hur dessa utvecklades historiskt under profetens liv för att förstå deras fulla implikationer.
Kunskap om makkanska och medinanska suror härstammar från följeslagarna sahabah och deras efterträdare tabi’un. Profeten själv kommenterade inte dessa klassificeringar eftersom de samtida redan var vittnen och kände till uppenbarelsens anledningar.
Kännetecken som skiljer makkanska och medinanska uppenbarelser
Det finns flera kriterier som hjälper att urskilja makkanska och medinanska avsnitt:
- Tema: Makkan teman inkluderar tawhid, shirk, uppståndelsen, moralisk korrumpering och profethistorier. Madinateman rör ofta sociala och rättsliga frågor såsom äktenskap, skilsmässa, arv och straff.
- Direkta referenser: Ibland finns klara hänvisningar, till exempel Abu Lahab i sura Al-Masad 111 eller slaget vid Badr i Aal `Imran 3:123.
- Längd: Makkanska verser är ofta korta, medan medinanska är längre. Juz’ 30 är övervägande makkanskt; juz’ 18 är övervägande medinanskt.
- Tilltal: Adresser som ”O ni som tror” och ”O bokfolk” indikerar ofta medinanskt ursprung, medan ”O människor” och ”O folk” vanligtvis är makkanskt.
- Särskilda kännetecken: De 19 suror som börjar med al-huruf al-muqattaah är alla makkanska utom Al-Baqara 2 och AalImran 3. Alla verser med ordet kalla är makkanska. Alla suror som innehåller en sajdah är makkanska. De flesta suror i gruppen mufassal, som börjar med Qaf 50 i senare delen av Koranen, är makkanska. Referenser till munafiqun är nästan uteslutande medinanska, med undantag för vers 11 i Al-`Ankabut 29 som är makkansk.
Sammanfattning
Kunskap om makkanska och medinanska uppenbarelser är en viktig gren av `ulum al-Qur’an vetenskaperna om Koranen. Den är inte bara historiskt intressant utan särskilt betydelsefull för förståelsen och tolkningen av verserna.
Många suror innehåller material från båda perioderna och i vissa fall finns skilda uppfattningar bland lärda om klassificeringen av vissa avsnitt. Sammanfattningsvis är dock skillnaden väl etablerad och används flitigt i tafsirvetenskapen, ofta med stöd i de interna ledtrådarna i Koranens text.
