KAPITEL 99 – Al-Zalzalah

SURAT Al-Zalzalah – KAPITEL 99

När jorden skälver

بسم الله الرحمن الرحيم
I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN

99:1
إِذَا زُلْزِلَتِ الْأَرْضُ زِلْزَالَهَا
NÄR JORDEN skälver i sitt [sista] skalv

Vers 1 i sura Al-Zalzalah (kapitel 99) lyder: ”När jorden skakas med sin (slutliga) skakning.” Det är en kraftfull inledning som signalerar en kosmisk omvälvning – Domedagens början.

Här är en djupare förklaring av versen ur flera perspektiv:

Litterär och språklig analys

• ”Idhā zulzilati al-arḍu zilzālahā” (إِذَا زُلْزِلَتِ الْأَرْضُ زِلْزَالَهَا)
  • ”Idhā” betyder ”när”, vilket signalerar en framtida händelse.
  • ”Zulzilat” är ett passivt verb i intensiv form, vilket antyder en våldsam och upprepad skakning.
  • ”Zilzālahā” – ”dess skakning” – betonar att detta är jordens egen, definitiva skakning, inte en vanlig jordbävning utan den slutgiltiga, apokalyptiska.

Teologisk och eskatologisk innebörd

• Denna vers syftar på Domedagens inledning, då hela jorden kommer att skälva i lydnad inför Guds befallning.
• Det är inte bara en fysisk jordbävning, utan en kosmisk omstrukturering – jorden förlorar sin stabilitet, vilket symboliserar slutet på den nuvarande världens ordning.
• I klassisk tafsir (t.ex. al-Tabari, al-Qurtubi) betonas att detta är en unik skakning som aldrig tidigare skett – den markerar början på återuppståndelsen.

Naturvetenskaplig och kognitiv analogi

• Man kan jämföra detta med en planetär ”reset” – som när en dator kraschar och måste startas om, men här är det hela skapelsen som omformas.
• I geologiska termer kan man tänka på en massiv tektonisk omvälvning, men i eskatologisk skala – där alla kontinenter, hav och berg rörs om.
• Kognitivt kan detta liknas vid en existentiell chock – en händelse som ruckar på allt vi trodde var stabilt, och tvingar oss att konfrontera det vi förträngt: ansvar, mening, återuppståndelse.

Pedagogiska tillämpningar

För att undervisa denna vers till ungdomar eller nybörjare kan du:

Reflektionsfråga: ”Vad i ditt liv känns stabilt? Vad händer om det skakas? Vad betyder det att Gud kan skaka hela jorden?”
Visa en video av en jordbävning och fråga: ”Vad skulle du känna om hela jorden började skaka så – men ännu värre?”
Rollspel: Låt eleverna föreställa sig att de vaknar upp en morgon och allt skakar – vad gör de? Vad tänker de?

99:2
وَأَخْرَجَتِ الْأَرْضُ أَثْقَالَهَا
och jorden kastar upp sina bördor

Vers 2 i sura Al-Zalzalah (kapitel 99) lyder: ”Och jorden kastar ut sina bördor.” Det är en bild av jorden som bokstavligen tömmer sig – både fysiskt och moraliskt.

Låt oss bryta ner den i flera lager:

Språklig och retorisk analys

• ”Wa akhrajat al-arḍu athqālahā” (وَأَخْرَجَتِ الْأَرْضُ أَثْقَالَهَا)
  • ”Akhrajat” betyder ”kastar ut” eller ”för fram”.
  • ”Athqālahā” – ”dess bördor” – är ett kraftfullt ord som antyder något tungt, dolt och laddat.

Teologisk innebörd

• Klassiska kommentatorer (t.ex. al-Qurtubi, Ibn Kathir) tolkar ”bördor” som:
  • De döda som ligger begravda – jorden kommer att ”spy ut” dem för återuppståndelse.
  • Människans handlingar – jorden kommer att vittna om vad som skedde på dess yta (se vers 4).
• Det är en moralisk och fysisk tömning – jorden avslöjar allt som varit dolt.

Naturvetenskaplig och kognitiv analogi

• Tänk på jorden som en hårddisk som töms på sin data – allt som lagrats, varje steg, varje ord, varje kropp, varje handling.
• Eller som en vulkan som till slut inte kan hålla inne sitt tryck – den måste släppa ut sin inre last.
• Kognitivt kan detta liknas vid en människa som erkänner allt – en total bekännelse, där inget längre kan döljas.

Pedagogiska tillämpningar

För undervisning till ungdomar eller nybörjare:

Reflektionsfråga: ”Om jorden kunde tala, vad skulle den säga om dig?”
Experiment: Låt eleverna gräva ner något i jorden (t.ex. ett brev) och sedan gräva upp det – vad betyder det att jorden ”kastar ut” något?
Rollspel: Föreställ er att ni är jorden – vad har ni sett? Vad har ni burit? Vad vill ni säga?

99:3
وَقَالَ الْإِنسَانُ مَا لَهَا
och människan ropar: ”Vad har hänt med den?”

Vers 3 i sura Al-Zalzalah (kapitel 99) lyder: ”Och människan säger: ’Vad är det som händer med henne?'” – ett uttryck för chock, förvirring och existentiell rädsla.

Låt oss utforska denna vers i flera lager:

Språklig och retorisk analys

• ”Wa qāla al-insānu mā lahā” (وَقَالَ الْإِنسَانُ مَا لَهَا)
  • ”Wa qāla” – ”och människan säger”, i presensform trots att det handlar om framtiden – vilket skapar en känsla av omedelbarhet.
  • ”Al-insān” – ”människan” i bestämd form, vilket kan tolkas som den typiska människan, särskilt den som är oförberedd.
  • ”Mā lahā” – bokstavligen ”vad är det med den?” – en fråga som uttrycker förvirring, rädsla och brist på förståelse.

Teologisk innebörd

• Denna vers visar hur människan reagerar på Domedagens skakning – med chock snarare än insikt.
• Det är en psykologisk spegling: den som levt utan reflektion eller förberedelse kommer att stå handfallen.
• Klassiska kommentatorer (t.ex. al-Razi, al-Qurtubi) menar att detta är förnekelsens sista ögonblick – när verkligheten inte längre går att ignorera.

Kognitiv och vetenskaplig analogi

• Tänk på en person som ser sin värld rasa samman – som vid en plötslig naturkatastrof, en livskris eller ett trauma – och säger: ”Vad händer?”
• Det är en reaktion från det limbiska systemet – hjärnans känslocentrum – där rationell förståelse tillfälligt stängs av.
• Man kan också jämföra med en systemkrasch – när ett program får ett felmeddelande det inte kan tolka: ”Error – unknown cause.”

Pedagogiska tillämpningar

För undervisning till ungdomar eller nybörjare:

Skrivövning: Be eleverna skriva en kort berättelse om en person som upplever något oväntat och måste förstå vad som händer.
Rollspel: Låt eleverna spela upp scenen – jorden skakar, de vaknar, och säger: ”Vad är det som händer?”
Reflektionsfråga: ”Har du någonsin varit med om något som fick dig att säga ’Vad händer?’ Vad lärde du dig?”

99:4
يَوْمَئِذٍ تُحَدِّثُ أَخْبَارَهَا
Den Dagen skall [jorden] berätta vad den har bevittnat [av människornas handlingar];

Vers 4 i sura Al-Zalzalah (kapitel 99) lyder: ”På den Dagen kommer hon att berätta sina nyheter.” Det är en vers som ger jorden en röst – en vittnande entitet som avslöjar allt den burit.

Låt oss utforska den i flera lager:

Språklig och retorisk analys

• ”Yawma’idhin tuḥaddithu akhbārahā” (يَوْمَئِذٍ تُحَدِّثُ أَخْبَارَهَا)
  • ”Yawma’idhin” – ”på den dagen”, dvs. Domedagen.
  • ”Tuḥaddithu” – ”hon kommer att berätta”, i aktiv form – jorden blir en berättare.
  • ”Akhbārahā” – ”sina nyheter” eller ”sina berättelser” – pluralform som antyder många händelser, många vittnesmål.

Teologisk innebörd

• Jorden blir en vittnande varelse – den berättar vad som skett på dess yta: varje handling, varje steg, varje ord.
• Enligt tafsir (t.ex. al-Qurtubi, al-Razi) kommer jorden att tala med Guds tillåtelse (se vers 5) – ett mirakulöst vittnesmål.
• Detta är en rättslig funktion – jorden fungerar som ett objektivt vittne i den gudomliga rättegången.

Kognitiv och vetenskaplig analogi

• Jorden som en övervakningskamera – den har registrerat allt, och nu spelar den upp sin logg.
• Eller som en svart låda i ett flygplan – den tyst registrerar allt, men aktiveras vid katastrofen.
• Kognitivt kan detta liknas vid samvetets röst – det som varit tyst men nu talar, när det inte längre går att förneka.

Pedagogiska tillämpningar

För undervisning till ungdomar eller nybörjare:

Reflektionsfråga: ”Om din omgivning kunde tala – vad skulle den säga om dig? Vad vill du att den ska säga?”
Rollspel: Låt eleverna spela jorden – vad skulle de berätta om människorna som gått på dem?
Teknikövning: Jämför med en mobiltelefon som loggar platsdata – vad händer om den börjar berätta allt du gjort?

99:5
بِأَنَّ رَبَّكَ أَوْحَىٰ لَهَا
det gör den på din Herres ingivelse.

Vers 5 i sura Al-Zalzalah (kapitel 99) lyder: ”Ty din Herre har befallt henne [att göra så].” Det är en vers som förklarar varför jorden skakar, tömmer sig och vittnar – det sker inte slumpmässigt, utan på Guds uttryckliga befallning.

Låt oss utforska den i flera lager:

Språklig och retorisk analys

• ”Bi-anna rabbaka awḥā lahā” (بِأَنَّ رَبَّكَ أَوْحَىٰ لَهَا)
  • ”Bi-anna” – ”på grund av att” eller ”ty”.
  • ”Rabbaka” – ”din Herre”, en personlig tilltal till Profeten ﷺ (och indirekt till varje människa).
  • ”Awḥā lahā” – ”har uppenbarat till henne” eller ”har inspirerat henne” – ett verb som används för profetisk uppenbarelse, men här riktat till jorden.

Teologisk innebörd

• Jorden agerar inte av egen vilja – den lyder Guds befallning.
• Det är en påminnelse om att allt i skapelsen är under Guds kontroll, även det som verkar dött eller passivt.
• Enligt klassisk tafsir (t.ex. al-Tabari, al-Razi) är detta en mirakulös kommunikation – Gud talar till jorden, och den lyder.

Naturvetenskaplig och kognitiv analogi

• Man kan likna detta vid ett program som aktiveras av en kodsträng – jorden har en latent funktion som triggas av Guds ”signal”.
• Eller som en robot som varit i viloläge – den får en instruktion och börjar agera.
• Kognitivt är detta som samvetet som vaknar när en inre röst talar – det är inte slumpen, utan en djupare befallning.

Pedagogiska tillämpningar

För undervisning till ungdomar eller nybörjare:

Reflektionsfråga: ”Vad betyder det att jorden lyder Gud? Vad betyder det att du också kan få ’wahy’ – inspiration – i ditt liv?”
Teknikövning: Jämför med en fjärrstyrd drönare – den rör sig inte förrän den får en signal. Vem är ”piloten” i jordens fall?
Rollspel: Låt eleverna spela jorden som får ett meddelande från Gud – hur reagerar de?

99:6
يَوْمَئِذٍ يَصْدُرُ النَّاسُ أَشْتَاتًا لِّيُرَوْا أَعْمَالَهُمْ
Den Dagen skall människorna stiga fram i spridda skaror för att se sina handlingar.

Vers 6 i sura Al-Zalzalah (kapitel 99) lyder: ”På den Dagen skall människorna träda fram i grupper för att få se sina handlingar.” Det är en vers som skildrar den stora samlingen inför Guds dom – där varje individ konfronteras med sitt livs resultat.

Låt oss utforska den i flera lager:

Språklig och retorisk analys

• ”Yawma’idhin yasduru al-nāsu ash-tātan li-yuraw aʿmālahum” (يَوْمَئِذٍ يَصْدُرُ ٱلنَّاسُ أَشْتَاتًۭا لِّيُرَوْا۟ أَعْمَـٰلَهُمْ)
  • ”Yasduru” – betyder att ”träda fram”, ”gå ut” eller ”komma i rörelse” – som vatten som strömmar ut ur en källa.
  • ”Ash-tātan” – ”i grupper”, ”splittrade”, ”olika” – antyder att människor kommer i olika kategorier: troende, förnekare, rättfärdiga, syndare.
  • ”Li-yuraw aʿmālahum” – ”för att få se sina handlingar” – inte bara höra om dem, utan se dem konkret.

Teologisk innebörd

• Detta är återuppståndelsens ögonblick – människorna lämnar sina gravar och samlas inför Guds dom.
• De kommer inte som en homogen massa, utan som individuella själar med olika öden.
• Enligt tafsir (t.ex. al-Qurtubi, al-Razi) är detta en visuell konfrontation – varje människa får se sina handlingar som om de vore projicerade framför dem.

Naturvetenskaplig och kognitiv analogi

• Tänk på detta som en rättegång med videobevis – där varje person får se sin egen film, sina egna val.
• Eller som en utvärdering med full transparens – där inget kan redigeras eller förnekas.
• Kognitivt liknar det en livsrecension – som vissa beskriver i nära-döden-upplevelser, där hela livet spelas upp i ett ögonblick.

Pedagogiska tillämpningar

För undervisning till ungdomar eller nybörjare:

Skrivövning: Be eleverna skriva ett brev till sitt framtida jag – vad vill de att deras handlingar ska visa på Domedagen?

Rollspel: Låt eleverna föreställa sig att de får se en film om sitt liv – vad skulle de känna? Vad skulle de vilja ändra?

Reflektionsfråga: ”Om du delades in i en grupp baserat på dina handlingar – vilken grupp skulle du hamna i?”

99:7
فَمَن يَعْمَلْ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ خَيْرًا يَرَهُ
Och den som har gjort så litet som ett stoftkorns vikt av gott skall se det,

Vers 7 i sura Al-Zalzalah (kapitel 99) lyder: ”Den som gjort ett stofts vikt av gott skall se det.” Det är en vers som förmedlar en djup moralisk princip: inget gott är för litet för att räknas.

Låt oss utforska den i flera lager:

Språklig och retorisk analys

• ”Fa-man yaʿmal mithqāla dharratin khayran yarahu” (فَمَن يَعْمَلْ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ خَيْرًۭا يَرَهُۥ)
  • ”Fa-man” – ”så den som”, vilket skapar en direkt koppling till föregående vers.
  • ”Yaʿmal” – ”gör”, i presensform – antyder att handlingar är pågående och personliga.
  • ”Mithqāla dharratin” – ”en atoms vikt”, eller ”stofts vikt” – den minsta tänkbara mängden.
  • ”Khayran yarahu” – ”av gott, skall se det” – handlingen blir synlig, konkret, belönad.

Teologisk innebörd

• Detta är en tröstande vers – varje god handling, hur liten den än är, kommer att erkännas och visas.
• Enligt tafsir (t.ex. al-Qurtubi, al-Razi) är ”dharra” den minsta partikeln som var känd på den tiden – idag kan vi likna det vid en atom eller kvark.
• Det är en uppmaning till ihsān – att göra gott även när ingen ser, för Gud ser allt.

Naturvetenskaplig och kognitiv analogi

• Tänk på detta som en kvantitativ moralisk skala – där även mikroskopiska handlingar registreras.
• Eller som en digital logg – där varje klick, varje rörelse, varje ord sparas i en databas.
• Kognitivt liknar det effekten av små vanor – som att le mot någon, plocka upp skräp, säga ett vänligt ord – små handlingar med stor effekt över tid.

Pedagogiska tillämpningar

För undervisning till ungdomar eller nybörjare:

Reflektionsfråga: ”Vilket litet gott har du gjort idag? Hur skulle du känna om det visades upp inför Gud?”

Experiment: Låt elever väga ett sandkorn – ”Om detta lilla vägs, hur mycket mer vägs då dina handlingar?”

Rollspel: Be eleverna spela en person som gör något litet gott – t.ex. . ger bort ett äpple – och sedan får se det på Domedagen.

99:8
وَمَن يَعْمَلْ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ شَرًّا يَرَهُ
och den som har gjort så litet som ett stoftkorns vikt av ont skall se det.

Vers 8 i sura Al-Zalzalah (kapitel 99) lyder: ”Och den som gjort ett stofts vikt av ont skall se det.” Det är den avslutande versen – en spegelbild av vers 7 – som fullbordar surans moraliska symmetri: inget ont är för litet för att räknas.

Låt oss utforska den i flera lager:

Språklig och retorisk analys

• ”Wa man yaʿmal mithqāla dharratin sharran yarahu” (وَمَن يَعْمَلْ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ شَرًّۭا يَرَهُۥ)
  • ”Wa man” – ”och den som”, parallellt med vers 7.
  • ”Mithqāla dharratin” – ”en atoms vikt”, samma uttryck som tidigare – betonar att även det minsta räknas.
  • ”Sharran yarahu” – ”av ont, skall se det” – handlingen blir synlig, konkret, och står till svars.

Teologisk innebörd

• Detta är en varning och rättviseprincip – ingen synd är för liten för att ignoreras.
• Det är en kompletterande vers till vers 7 – tillsammans visar de att Guds dom är fullständig, rättvis och exakt.
• Enligt tafsir (t.ex. al-Razi, al-Qurtubi) är detta en uppmaning till taqwa – att vara medveten om varje handling, även de vi tror är obetydliga.

Naturvetenskaplig och kognitiv analogi

• Tänk på detta som en moralisk mikroskopi – där även de minsta negativa partiklarna synliggörs.
• Eller som en digital säkerhetslogg – där varje felaktigt klick, varje överträdelse, sparas och granskas.
• Kognitivt liknar det effekten av små negativa vanor – som att ignorera någon, viska något elakt, fuska lite – som över tid formar ens karaktär.

Pedagogiska tillämpningar

För undervisning till ungdomar eller nybörjare:

• Experiment: Visa hur ett sandkorn kan påverka en våg – ”Om detta lilla vägs, hur mycket mer vägs då dina dåliga handlingar?”
• Rollspel: Låt eleverna spela en person som gjort något litet ont – t.ex. . ljugit – och sedan får se det på Domedagen.
• Reflektionsfråga: ”Vilket litet fel har du gjort idag? Hur skulle du känna om det visades upp inför Gud?”

Sammanfattning av hela suran Al-Zalzalah

Tema	Verser	Innehåll
Kosmisk omvälvning	1–2	Jorden skakar och tömmer sig
Mänsklig reaktion	3	Förvirring och rädsla
Jordens vittnesmål	4–5	Jorden talar på Guds befallning
Moralisk uppgörelse	6–8	Människan ser sina goda och onda handlingar

Profeten Muhammad ﷺ beskrev sura Al-Zalzalah som en sammanfattning av hela räkenskapen på Domedagen – och han betonade att dess budskap är så kraftfullt att det räcker för att vägleda en människa.

Här är några autentiska uttalanden (ahadith) som belyser surans betydelse:

Profetens uttalanden om sura Al-Zalzalah

1. ”Den räcker för dig” – en helhetsöversikt av räkenskapen
   • Enligt en hadith i Sunan Abi Dawud (bok 16, hadith 1393), sade Profeten ﷺ till en äldre man som frågade om en lätt väg till frälsning:”Om du reciterar ’Idhā zulzilati al-arḍu zilzālahā’ (sura Al-Zalzalah), så är det tillräckligt för dig.”
   • Detta tolkas som att suran i sig sammanfattar hela räkenskapsprincipen: varje liten god eller ond handling kommer att visas.
2. En varning om att inget är för litet
   • I Sahih al-Bukhari och Sahih Muslim återges att Profeten ﷺ ofta reciterade verserna:”Den som gör ett stofts vikt av gott ska se det, och den som gör ett stofts vikt av ont ska se det.” – och han sade: ”Underskatta inte något gott, även om det är att möta din broder med ett leende ansikte.”
   • Detta visar att suran inspirerade Profeten att uppmuntra till minsta möjliga goda handlingar.
3. Suran som en påminnelse om ansvar
   • I flera hadithsamlingar (t.ex. Musnad Ahmad) återges att Profeten ﷺ sade:”Denna sura har gjort mig gammal.”
   • Detta sägs också om surorna Hud, al-Waqi‘ah, al-Mursalat, an-Naba’ och at-Takwir – alla med starka eskatologiska teman. Det visar hur djupt ansvaret och räkenskapen i dessa suror påverkade honom.

Pedagogiska reflektioner

För undervisning kan du använda dessa hadither för att:

• Diskutera vad det innebär att en enda sura kan vara ”tillräcklig” – vad säger det om Koranens koncentration av mening?
• Låt eleverna identifiera små goda handlingar de kan göra dagligen – och koppla det till vers 7.
• Reflektera över varför Profeten blev ”gammal” av denna sura – vad i den väcker djup ansvarskänsla?

Sahaba, klassiska lärda, Sheikh al-Saadi och Muhammad Knut Bernström betraktade sura Al-Zalzalah som en kraftfull påminnelse om Domedagens räkenskap – där varje handling, god eller ond, vägs med absolut rättvisa. De betonade att suran är både en varning och en tröst.

Här är en sammanställning av deras kommentarer och tolkningar:

Sahaba och klassiska lärda

• Ibn Abbas (radhiyallahu ‘anhu) förklarade att versen ”jorden kastar ut sina bördor” syftar på de döda och människans handlingar – jorden kommer att avslöja allt den burit.
• Abu Hurayrah återgav att Profeten ﷺ sade:”Jorden kommer att vittna om varje handling som utförts på dess yta – gott eller ont.” Detta är en direkt tolkning av vers 4: ”Den Dagen skall jorden berätta sina nyheter.”
• Al-Qurtubi (d. 1273) skrev att suran är en sammanfattning av räkenskapen – den visar att inget undgår Guds vetskap, inte ens en atoms vikt.
• Al-Razi (d. 1209) betonade att människans reaktion i vers 3 (”Vad är det med henne?”) är ett uttryck för förnekelse och chock – en psykologisk spegling av den oförberedda själen.

Sheikh Abdur-Rahman al-Saadi (d. 1956)

I sin tafsir Taysir al-Karim al-Rahman skriver han:

• Vers 1–2: ”Detta är den stora skakningen som markerar slutet på världen och början på återuppståndelsen.”
• Vers 4–5: ”Jorden får en gudomlig befallning att tala – den vittnar om varje handling, varje steg, varje ord.”
• Vers 6–8: ”Människor kommer i grupper, och varje individ får se sina handlingar – även de minsta. Detta är fullständig rättvisa.”

Han betonar att suran är en uppmaning till ansvar, reflektion och förberedelse – och att den är särskilt kraftfull för att väcka hjärtat.

Källa: Saadi tafsir – Surah Al-Zalzalah

Muhammad Knut Bernström

I sin svenska översättning Koranens Budskap skriver han:

• Vers 4: ”Den Dagen skall [jorden] berätta vad den har bevittnat [av människornas handlingar].”
• Vers 5: ”Det gör den på din Herres ingivelse.”

Bernström tolkar suran som en existentiell uppgörelse – där människan konfronteras med sin livshistoria, och där jorden blir ett vittne. Han använder ord som ”skälvning”, ”bördor”, ”bevittnat” för att förmedla den dramatiska och moraliska laddningen.

Källa: IslamicFinder – Surah Zalzalah med Bernströms översättning

Pedagogisk reflektion

Suran är ett utmärkt exempel på:

• Moralisk mikroskopi – varje liten handling räknas.
• Kosmisk rättvisa – jorden själv blir ett vittne.
• Existentiell väckarklocka – människan ställs inför sin historia.