SURAT Al-Bayyinah – KAPITEL 98
Det klara vittnesbördet
بسم الله الرحمن الرحيم
I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
98:1
لَمْ يَكُنِ الَّذِينَ كَفَرُوا مِنْ أَهْلِ الْكِتَابِ وَالْمُشْرِكِينَ مُنفَكِّينَ حَتَّىٰ تَأْتِيَهُمُ الْبَيِّنَةُ
DE SOM framhärdar i att förneka sanningen, antingen de är efterföljare av äldre tiders uppenbarelser eller sådana som sätter gudar vid Guds sida, utestängdes inte [från Guds nåd] förrän det klara vittnesbördet hade nått dem –
Vers 1 i sura 98 (Al-Bayyina) beskriver hur både skriftens folk och avgudadyrkarna förblev i sin otro tills ett tydligt bevis kom till dem – nämligen Profeten Muhammad ﷺ och den uppenbarade skriften.
Här är en flerdimensionell förklaring av versen:
Versens lydelse (på svenska)
”De som inte trodde bland skriftens folk, liksom avgudadyrkarna, skulle inte ha upphört [med sin otro] förrän beviset kom till dem.”
Kontextuell och teologisk förklaring
- ”Skriftens folk” syftar på judar och kristna, medan ”avgudadyrkarna” syftar på de polyteistiska araberna.
- Versen visar att dessa grupper höll fast vid sina övertygelser och felaktiga praktiker, trots att de hade tillgång till tidigare uppenbarelser eller profetisk tradition.
- ”Beviset” (al-bayyina) är Profeten Muhammad ﷺ själv, som kom med en tydlig och ren uppenbarelse – Koranen – som klargör sanningen utan tvetydighet.
Vetenskaplig och kognitiv analogi
Tänk dig ett samhälle som länge har levt i mörker, där människor gissar sig fram till sanningen. När en kraftfull ljuskälla tänds (Profeten och Koranen), blir allt tydligt. Men vissa blundar ändå – inte för att ljuset saknas, utan för att de inte vill se.
Språklig analys
- ”lam yakun” (لم يكن): en negation i imperfekt form, vilket antyder att de aldrig skulle ha förändrats av sig själva.
- ”munfakkīn” (منفكّين): betyder att släppa taget eller upphöra – alltså att de inte skulle ha lämnat sin väg utan ett avgörande bevis.
- ”al-bayyina” (البيّنة): betyder en tydlig, avgörande bevisning – inte bara ett argument, utan något som är så klart att det inte kan förnekas.
Pedagogiska övningar för ungdomar
- Rollspel: En grupp spelar ”skriftens folk” och en annan ”avgudadyrkare”. En tredje grupp spelar Profetens budskap. Diskutera varför vissa accepterar beviset och andra inte.
- Reflektionsfråga: Vad betyder det att ha ett ”klart bevis” i dagens värld? Hur känner man igen sanningen?
- Vetenskaplig parallell: Jämför med hur forskare ibland ignorerar nya data som motsäger deras teorier – tills beviset blir så tydligt att det inte går att bortförklara.
98:2
رَسُولٌ مِّنَ اللَّهِ يَتْلُو صُحُفًا مُّطَهَّرَةً
ett sändebud från Gud, som framförde rena, oförvanskade budskap
Vers 2 i sura 98 (Al-Bayyina) identifierar vad det tydliga beviset är: en budbärare från Gud som reciterar heliga, renade skrifter. Det är Profeten Muhammad ﷺ och Koranen.
Här kommer en flerdimensionell förklaring:
Versens lydelse (på svenska)
”En budbärare från Gud som reciterar renade skrifter.”
Teologisk och kontextuell förklaring
- ”Rasūlun min Allāh”: En budbärare från Gud – detta är Profeten Muhammad ﷺ, som är det levande beviset på Guds vägledning.
- ”Yatlū ṣuḥufan muṭahharah”: Han reciterar skrifter som är renade – fria från mänsklig förvanskning, motsägelser och fel. Det syftar på Koranen, som är bevarad i sin ursprungliga form.
- Versen visar att beviset från vers 1 inte är en abstrakt idé eller ett mirakel i luften, utan en konkret person med ett konkret budskap.
Vetenskaplig och kognitiv analogi
Tänk dig en forskare som kommer med en ny teori – inte bara som idé, utan med en fullständig, ren och testbar dokumentation. Profeten är som en forskare med en perfekt manual för mänskligt liv, där varje vers är som en ren datapunkt i en felfri modell.
Språklig analys
- ”Ṣuḥufan” (سُحُفًا): plural av ”ṣaḥīfa”, vilket betyder skrift eller dokument – antyder att Koranen är en samling av väldefinierade budskap.
- ”Muṭahharah” (مُطَهَّرَةً): betyder renad, helig, fri från orenhet – både bokstavligt och andligt.
Pedagogiska övningar för ungdomar
- Visualisering: Rita en bok med ljusstrålar som kommer från den – symboliserar Koranens renhet och vägledning.
- Rollspel: En elev spelar Profeten som reciterar verser, andra spelar lyssnare från olika bakgrunder. Hur reagerar de?
- Reflektionsfråga: Vad betyder det att en text är ”renad”? Hur skiljer sig en helig text från en vanlig bok?
98:3
فِيهَا كُتُبٌ قَيِّمَةٌ
med sanna, klara och evigt giltiga påbud.
Vers 3 i sura 98 (Al-Bayyina) förklarar att de renade skrifterna som Profeten reciterar innehåller “kutubun qayyimah” – dvs. rättvisa, vägledande och evigt giltiga budskap.
Här kommer en flerdimensionell förklaring:
Versens lydelse (på svenska)
”I dem finns sanna, klara och evigt giltiga påbud.”
Teologisk och kontextuell förklaring
- ”Kutubun qayyimah” (كُتُبٌ قَيِّمَةٌ): kan översättas som “rättvisa skrifter” eller “vägledande texter”. Det syftar på Koranens innehåll – inte bara som helig text, utan som en levande manual för rätt liv.
- Det visar att Koranen inte är en samling berättelser, utan en struktur för moral, samhällsordning och andlig utveckling.
- Versen bygger vidare på vers 2: först kommer budbäraren, sedan de renade skrifterna, och nu får vi veta att dessa skrifter är värdefulla och vägledande.
Vetenskaplig och kognitiv analogi
Tänk dig en kodbas som är perfekt strukturerad – varje funktion är optimerad, varje modul är testad, och hela systemet är självbärande. Koranen är som en sådan kodbas: “qayyimah” betyder att den står upprätt, är balanserad, och inte behöver korrigeras.
Språklig analys
- ”Kutub” (كُتُب): plural av “kitāb” – vilket kan betyda både bok och föreskrift.
- ”Qayyimah” (قَيِّمَة): från roten q-w-m, som betyder att stå upprätt, vara stabil, rättvis, balanserad. Det är samma rot som i “qayyim” (vägledande, rättfärdig) och “qiyām” (att stå upp).
Pedagogiska övningar för ungdomar
- Analogijakt: Be eleverna hitta exempel på “qayyimah” i deras vardag – t.ex. . en rättvis regel, en balanserad kost, en tydlig instruktion.
- Textanalys: Jämför en vers från Koranen med en regel i en skolbok. Diskutera vad som gör en regel “qayyimah”.
- Rollspel: En elev spelar en person som söker vägledning. Andra spelar verser ur Koranen som ger olika typer av svar – moraliska, praktiska, andliga.
98:4
وَمَا تَفَرَّقَ الَّذِينَ أُوتُوا الْكِتَابَ إِلَّا مِن بَعْدِ مَا جَاءَتْهُمُ الْبَيِّنَةُ
De som i äldre tid fick ta emot uppenbarelser söndrades [i tron] först sedan de nåtts av detta klara vittnesbörd.
Vers 4 i sura 98 (Al-Bayyina) visar att splittringen bland skriftens folk uppstod först efter att det tydliga beviset – Profeten och Koranen – hade kommit till dem.
Versens lydelse (på svenska)
”De som i äldre tid fick ta emot uppenbarelser söndrades [i tron] först sedan de nåtts av detta klara vittnesbörd.”
Teologisk och historisk förklaring
- ”De som fick skriften” syftar på judar och kristna, som hade tidigare uppenbarelser.
- Versen visar att deras splittring inte berodde på okunskap, utan på att de medvetet valde olika vägar efter att sanningen blivit tydlig.
- Detta är en allvarlig anklagelse: att de inte bara missförstod, utan aktivt valde att avvika – ofta av stolthet, maktbegär eller tradition.
Språklig analys
- ”Tafarraqū” (تَفَرَّقُوا): betyder att splittras, dela upp sig – inte bara i åsikter, utan i sekter och ideologier.
- ”Illā min baʿdi mā jāʾathum al-bayyina”: “först efter att beviset kom till dem” – vilket visar att splittringen inte var ursprunglig, utan reaktiv.
Vetenskaplig och kognitiv analogi
Tänk dig en grupp forskare som alla får tillgång till samma tydliga data. Istället för att enas kring sanningen, börjar de tolka den olika – inte för att data är otydlig, utan för att deras egna agendor styr tolkningen. Det är en kognitiv bias: när beviset hotar ens status eller tradition, söker man undanflykter.
Pedagogiska övningar för ungdomar
- Rollspel: En grupp spelar “skriftens folk” som får ett tydligt budskap. Diskutera varför vissa accepterar och andra splittras.
- Reflektionsfråga: Har du sett exempel där tydlig information ändå leder till konflikt? Varför händer det?
- Analogiövning: Jämför med en skolklass som får samma instruktioner – men ändå gör olika saker. Vad påverkar deras val?
Vill du att vi fortsätter med vers 5? Den förklarar vad Gud egentligen befallde – och hur enkelt det var jämfört med vad folk gjorde.
98:5
وَمَا أُمِرُوا إِلَّا لِيَعْبُدُوا اللَّهَ مُخْلِصِينَ لَهُ الدِّينَ حُنَفَاءَ وَيُقِيمُوا الصَّلَاةَ وَيُؤْتُوا الزَّكَاةَ ۚ وَذَٰلِكَ دِينُ الْقَيِّمَةِ
Men inga andra påbud gavs dem än att dyrka Gud med ren och uppriktig tro liksom de som i gångna tider sökte sanningen, och att förrätta bönen och att hjälpa de behövande. Detta är den sanna, i människans natur nedlagda religionens klara och evigt giltiga [påbud].
Vers 5 i sura 98 (Al-Bayyina) sammanfattar Guds egentliga budskap: att människan ska dyrka Honom med uppriktighet, vara moraliskt rak, och upprätthålla bön och välgörenhet. Detta är den sanna religionen – “dīn al-qayyimah”.
Versens lydelse (på svenska)
”Och de befalldes inte annat än att dyrka Gud, med uppriktighet i tron, som rättsinniga, och att förrätta bönen och ge allmosan. Detta är den rätta religionen.”
Teologisk och kontextuell förklaring
- Versen visar att Guds budskap alltid varit enkelt och tydligt: ren tillbedjan, moralisk rakhet, och social ansvarighet.
- Den kontrasterar mot splittringen i vers 4 – där folk avvek trots att budskapet var så klart.
- ”Ḥunafāʾ” (rättsinniga) syftar på att vända sig bort från avgudadyrkan och följa den ursprungliga monoteismen – som Abraham (Ibrāhīm) representerade.
Språklig analys
- ”Muḫliṣīn lahu al-dīn” (مُخْلِصِينَ لَهُ الدِّينَ): att vara uppriktiga i religionen – utan hyckleri, utan att blanda in andra motiv.
- ”Wa yuqīmū aṣ-ṣalāh wa yuʾtū az-zakāh”: två praktiska pelare – bön och allmosa – som visar att tro inte är passiv, utan aktiv.
- ”Dīn al-qayyimah” (دِينُ الْقَيِّمَةِ): den rätta, upprätta religionen – samma rot som i vers 3, vilket binder ihop budskapet.
Vetenskaplig och kognitiv analogi
Tänk dig ett systemdesign-dokument som säger: “Håll koden ren, följ standarder, och bidra till samhället.” Det är inte en komplex algoritm – det är en princip. Islam är likadan: ren avsikt, rak moral, och social handling. När människor börjar komplicera det, splittras de.
Pedagogiska övningar för ungdomar
- Trepelarövning: Rita tre pelare: “Uppriktig tro”, “Bön”, “Allmosa”. Diskutera hur varje pelare stärker samhället.
- Rollspel: En person försöker följa “dīn al-qayyimah” i vardagen – andra spelar hinder (stress, grupptryck, girighet). Hur hanterar man dem?
- Reflektionsfråga: Vad betyder det att vara “uppriktig” i sin tro? Kan man göra rätt handling med fel avsikt?
98:6
إِنَّ الَّذِينَ كَفَرُوا مِنْ أَهْلِ الْكِتَابِ وَالْمُشْرِكِينَ فِي نَارِ جَهَنَّمَ خَالِدِينَ فِيهَا ۚ أُولَٰئِكَ هُمْ شَرُّ الْبَرِيَّةِ
På dem som [trots detta] framhärdar i att förneka sanningen, antingen de är efterföljare av äldre tiders uppenbarelser eller sådana som sätter gudar vid Guds sida, väntar helvetets eld, och där skall de förbli till evig tid; de är de uslaste av alla skapade varelser.
Vers 6 i sura 98 (Al-Bayyina) varnar att de som förnekar sanningen – vare sig de är skriftens folk eller avgudadyrkare – kommer att vara i helvetets eld för evigt. De beskrivs som de värsta av alla skapade varelser.
Versens lydelse (på svenska)
”De som inte trodde bland skriftens folk och avgudadyrkarna skall vara i helvetets eld, där de skall förbli för evigt. De är de värsta av skapelsen.”
Teologisk och moralisk förklaring
- Versen är en kraftfull varning: att förneka sanningen efter att ha fått tydligt bevis (se vers 1–5) är inte bara ett misstag – det är ett aktivt val som leder till evig förlust.
- ”Fi nāri jahannam”: helvetets eld är inte bara en fysisk plats, utan en symbol för total separation från Guds nåd.
- ”Khālidīn fīhā”: evigt förblivande – vilket enligt klassisk tafsir innebär att detta straff inte upphör.
- ”Sharru al-bariyyah”: de värsta av skapelsen – en stark formulering som visar att förnekelse av sanningen är värre än moraliska fel, eftersom det är ett förkastande av Guds ljus.
Språklig analys
- ”Kafarū” (كَفَرُوا): betyder att täcka över, förneka – alltså att aktivt ignorera det som är sant.
- ”Al-bariyyah” (الْبَرِيَّةِ): betyder skapelsen – alla levande varelser. Att vara “sharru al-bariyyah” är att ha misslyckats med sin existenss mening.
Vetenskaplig och kognitiv analogi
Tänk dig ett system där varje komponent har en funktion. En komponent som aktivt förstör systemet – trots att den har fått instruktioner – är inte bara defekt, utan farlig. Människan som förnekar sanningen efter att ha fått den är som en sådan komponent: den saboterar sitt syfte.
Pedagogiska övningar för ungdomar
- Reflektionsfråga: Vad innebär det att vara “värst av skapelsen”? Är det handlingarna, avsikten, eller båda?
- Rollspel: En person får tydlig vägledning men väljer att ignorera den. Diskutera varför – och vad konsekvenserna blir.
- Analogiövning: Jämför med en elev som får tydliga instruktioner men medvetet gör motsatsen. Vad säger det om ansvar?
98:7
إِنَّ الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ أُولَٰئِكَ هُمْ خَيْرُ الْبَرِيَّةِ
Men de som tror och lever ett rättskaffens liv, de är de bästa av alla skapade varelser.
Vers 7 i sura 98 (Al-Bayyina) vänder tonen från varning till hopp: de som tror och gör goda gärningar är de bästa av skapelsen – “khayru al-bariyyah”.
Versens lydelse (på svenska)
”Men de som tror och lever ett rättskaffens liv – de är de bästa av skapelsen.”
Teologisk och moralisk förklaring
- Efter att ha beskrivit de värsta i vers 6, visar denna vers motsatsen: de som kombinerar tro med handling är de mest ädla varelserna.
- ”Alladhīna āmanū wa ʿamilū aṣ-ṣāliḥāt”: en återkommande Koranisk formel som visar att tro utan handling inte räcker – och att handling utan tro inte är tillräcklig.
- ”Khayru al-bariyyah”: de bästa av alla skapade – inte bara människor, utan alla varelser. Det är en enorm ära.
Språklig analys
- ”Āmanū” (آمَنُوا): de som har tro – inte bara intellektuell övertygelse, utan hjärtats tillit.
- ”ʿAmilū aṣ-ṣāliḥāt” (عَمِلُوا الصَّالِحَاتِ): de som gör goda gärningar – pluralform antyder kontinuitet och mångfald i handling.
- ”Khayru al-bariyyah” (خَيْرُ الْبَرِيَّةِ): superlativ – de allra bästa, mest fulländade bland skapelsen.
Vetenskaplig och kognitiv analogi
Tänk dig ett ekosystem där varje art har sin roll. Den varelse som inte bara fungerar i systemet, utan också förbättrar det – genom medvetenhet, ansvar och balans – är den mest värdefulla. Människan som tror och handlar rätt är som en ekologisk katalysator för gott.
Pedagogiska övningar för ungdomar
- Reflektionsfråga: Vad betyder det att vara “bäst av skapelsen”? Är det något man föds till – eller förtjänar?
- Rollspel: En elev spelar en person som försöker leva enligt tro och goda gärningar. Andra spelar vardagliga utmaningar – stress, frestelser, grupptryck. Hur hanterar man dem?
- Kontrastövning: Jämför vers 6 och 7. Vad skiljer “värst” från “bäst”? Diskutera inre och yttre faktorer.
98:8
جَزَاؤُهُمْ عِندَ رَبِّهِمْ جَنَّاتُ عَدْنٍ تَجْرِي مِن تَحْتِهَا الْأَنْهَارُ خَالِدِينَ فِيهَا أَبَدًا ۖ رَّضِيَ اللَّهُ عَنْهُمْ وَرَضُوا عَنْهُ ۚ ذَٰلِكَ لِمَنْ خَشِيَ رَبَّهُ
Belöningen väntar hos deras Herre: Edens lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid. Gud är nöjd med dem och de är nöjda [där de njuter] Hans [gåvor]. Detta väntar dem som står i bävan inför sin Herre.
Vers 8 i sura 98 (Al-Bayyina) avslutar kapitlet med en kraftfull belöning: de bästa av skapelsen – de som tror och handlar rätt – får eviga trädgårdar, Guds välbehag, och en plats där Gud är nöjd med dem och de med Honom.
Versens lydelse (på svenska)
”Deras belöning hos deras Herre är Edens lustgårdar, där de skall förbli för evigt. Gud är nöjd med dem och de är nöjda med Honom. Detta är för dem som fruktar sin Herre.”
Teologisk och andlig förklaring
- ”Jazāʾuhum ʿinda rabbihim”: deras belöning är inte bara materiell – den är hos Gud, vilket innebär att den är personlig, evig och fullkomlig.
- ”Jannātu ʿadnin”: Edens lustgårdar – en symbol för fullständig lycka, fred, och närhet till Gud.
- ”Radiya Allāhu ʿanhum wa rādū ʿanhu”: Gud är nöjd med dem, och de med Honom – en ömsesidig relation som är kärnan i islamisk spiritualitet.
- ”Dhālika liman khashiya rabbah”: detta är för dem som fruktar sin Herre – alltså de som har inre vördnad, inte bara yttre lydnad.
Språklig analys
- ”ʿAdn” (عَدْن): betyder att vara rotad, stabil – alltså trädgårdar där man hör hemma, inte bara besöker.
- ”Radiya” (رَضِيَ): nöjdhet – ett tillstånd av inre frid och acceptans.
- ”Khashiya” (خَشِيَ): vördnadsfull fruktan – inte rädsla, utan respekt och medvetenhet om Guds storhet.
Vetenskaplig och kognitiv analogi
Tänk dig en person som har levt ett liv i balans, ansvar och medvetenhet. När systemet utvärderar deras insats, får de inte bara belöning – de får erkännande, tillhörighet och frid. Det är som att vara i ett ekosystem där man är både uppskattad och i harmoni.
🧭 Pedagogiska övningar för ungdomar
- Visualisering: Rita en trädgård med symboler för “nöjdhet”, “frid”, “belöning”. Diskutera vad dessa betyder i verkliga livet.
- Reflektionsfråga: Vad innebär det att Gud är nöjd med dig – och att du är nöjd med Gud?
- Rollspel: En person når “jannātu ʿadn” – andra spelar röster från deras liv: frestelser, goda val, svåra stunder. Hur ledde dessa till belöningen?
Sammanfattning av hela suran
| Vers | Tema | Pedagogisk nyckel |
|---|---|---|
| 1 | Beviset kommer | Sanning kräver tydlighet |
| 2 | Budbäraren och ren skrift | Profeten som ljusbärare |
| 3 | Skrifternas innehåll | Moralisk kod och vägledning |
| 4 | Splittring efter bevis | Stolthet och förnekelse |
| 5 | Guds enkla budskap | Tre pelare: tro, bön, allmosa |
| 6 | Straff för förnekelse | Existentiell förlust |
| 7 | Belöning för tro och handling | Människans högsta potential |
| 8 | Evig frid och nöjdhet | Gudomlig relation och tillhörighet |
Profeten ﷺ, Sahaba, Ibn Kathir, Sheikh as-Sa’di och andra lärda har alla kommenterat sura 98 (Al-Bayyina) som en kraftfull sammanfattning av islams budskap: tydlig vägledning, tro förenad med handling, och evig belöning eller förlust. Muhammad Knut Bernström översatte suran med betoning på dess moraliska och teologiska klarhet.
Här är en sammanställning från varje nämnd källa:
Profeten Muhammad ﷺ
- Enligt en autentisk hadith (Ahmad, Bukhari, Muslim), sa Profeten ﷺ till Ubayy ibn Kaʿb: ”Allah har befallt mig att recitera sura ’Lam yakun’ (Al-Bayyina) för dig.” Ubayy blev rörd och frågade: ”Har Allah nämnt mig vid namn?” Profeten svarade: ”Ja.” Detta visar surans betydelse och dess personliga påverkan.
Sahaba (companions)
- Abu Jaʿfar (Imam al-Baqir) sa: ”Den som reciterar sura Al-Bayyina är fri från avgudadyrkarna och har trätt in i Muhammads religion.” Detta återges av Ibn Babuwayh och visar att suran markerar en tydlig gräns mellan tro och otro.
Ibn Kathir
- Ibn Kathir förklarar att ”al-bayyina” är Profeten Muhammad ﷺ själv, som kom med ren uppenbarelse.
- Han betonar att de som förnekar efter att ha fått beviset är de värsta av skapelsen, medan de som tror och handlar rätt är de bästa.
- Han lyfter också fram att suran uppenbarades i Medina, vilket ger den en juridisk och samhällelig ton.
Sheikh as-Sa’di
- I sin tafsir (Taysir al-Karim ar-Rahman) skriver han att:
- Vers 1–3 visar att Profeten är det tydliga beviset, och Koranen är en ren och vägledande skrift.
- Vers 4–5 visar att splittringen bland skriftens folk kom efter beviset – inte före.
- Vers 6–8 visar att människans värde avgörs av tro och handling, inte bakgrund.
Muhammad Knut Bernström
- I sin svenska översättning Koranens Budskap betonar han:
- Att ”beviset” är både Profeten och den uppenbarade skriften.
- Att den rätta religionen är enkel: tillbedjan, uppriktighet, bön och allmosa.
- Att de bästa av skapelsen är de som förenar tro med rättfärdighet, vilket han översätter med poetisk tydlighet.
Här är en sammanställning av tolkningar och kommentarer till sura 98 (Al-Bayyina) från Profeten ﷺ, Sahaba, Ibn Kathir, Sheikh as-Sa’di och Muhammad Knut Bernström – strukturerad vers för vers för pedagogisk användning:
Sammanställning av sura al-Bayyina (kapitel 98)
| Vers | Innehåll | Profeten ﷺ | Sahaba | Ibn Kathir | Sheikh as-Sa’di | Knut Bernström |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | De som inte trodde skulle inte ha lämnat sin otro förrän beviset kom | Reciterade suran för Ubayy ibn Kaʿb – ett tecken på dess vikt | Säger att suran markerar inträde i Muhammads religion | Beviset är Profeten själv | Beviset är Profeten och Koranen | Översätter med fokus på “klart vittnesbörd” |
| 2 | En budbärare från Gud som reciterar renade skrifter | Profetens roll som bärare av uppenbarelse | Sahaba såg honom som levande bevis | Skrifterna är Koranen – ren från fel | Skrifterna är vägledning och renhet | Betonar “renade skrifter” som moraliskt klara |
| 3 | I dem finns rättvisa och vägledande budskap | — | — | “Kutubun qayyimah” = rättfärdiga föreskrifter | Koranen är moralisk struktur | “Evigt giltiga påbud” – poetisk översättning |
| 4 | Splittringen kom först efter beviset | — | — | Folk avvek av stolthet och tradition | Splittringen är reaktiv, inte ursprunglig | “Söndrades först sedan de nåtts av detta klara vittnesbörd” |
| 5 | Guds budskap: tillbedjan, uppriktighet, bön, allmosa | — | — | Islam är enkel och tydlig – tre pelare | Dīn al-qayyimah = den raka religionen | “Detta är den rätta religionen” – tydlig översättning |
| 6 | De som förnekar är de värsta av skapelsen | — | — | Evigt straff för aktiv förnekelse | “Sharru al-bariyyah” = existentiell förlust | “De är de värsta av skapelsen” – stark formulering |
| 7 | De som tror och handlar rätt är de bästa av skapelsen | — | — | “Khayru al-bariyyah” = tro + handling = ära | Människans högsta potential | “De är de bästa av skapelsen” – poetisk balans |
| 8 | Belöning: Edens trädgårdar, Guds nöjdhet | — | — | Gud är nöjd med dem – ömsesidig relation | Belöningen är personlig och evig | “Gud är nöjd med dem och de är nöjda med Honom” |
Pedagogisk användning
- För ungdomar: Använd tabellen som grund för rollspel, reflektionsfrågor och analogier.
- För nybörjare: Fokusera på verserna 5–8 för att visa islams kärna: tro, handling, belöning.
- För avancerade elever: Jämför Ibn Kathirs och as-Sa’dis tafsir med Bernströms översättning för att förstå språkliga nyanser.
