Grundläggande principer för Koranexeges
Pris och lov tillkommer Allah, och välsignelser och frid över Allahs Sändebud.
För det första:
Vi bör förstå att det finns principer och riktlinjer för tolkning av Koranen som den som ägnar sig åt tafsir (exeges) av Allahs ord, må Han vara prisad och upphöjd, måste känna till på rätt sätt. Lärda har skrivit om tafsirs principer och riktlinjer och förklarat skillnaden mellan tafsir som bygger på överlämnade rapporter och tafsir som bygger på egen förståelse; de har förklarat när det är tillåtet för en person att tala utifrån sin egen förståelse; och de har särskilt skilt mellan god och bristfällig förståelse, med avseende på det som nämns i frågan om en person som kommer fram till sin egen tolkning av en vers och förstår den utifrån vad han anser vara rätt. Sådan personlig förståelse och egna tankar bör prövas mot vad de lärda har sagt om tolkningen av denna vers med mera.
Om den som har sin egen personliga förståelse och sina egna tankar är en kunskapssökare och kan kontrollera vad kommentatorerna och de lärda har sagt, kan han själv ta reda på vad som har förmedlats om betydelsen av versen och vilka uppfattningar respekterade kommentatorer haft om innebörden och hur de har förklarat den. Om det han kommit fram till om versens mening överensstämmer med någon av dessa uppfattningar hos respekterade lärda är allt väl.
Men om det inte överensstämmer med dessa lärdas uppfattningar måste han korrigera sin förståelse av versen genom att pröva den mot lärdas åsikter. Det kan hända att betydelsen han kommit fram till inte finns ordagrant i de tafsir-böcker han kontrollerar, eller inte uttrycks exakt som han tänkt, men den uppfattning han kommit fram till kan överensstämma med versens formulering och sammanhang och med sättet betydelser uttrycks på arabiska, och kan antyda eller peka på den innebörden på ett eller annat sätt i en uttrycksform som de lärda anser möjlig.
Detta kräver vidare prövning och studium av de lärdas uppfattningar om versen, eftersom den förståelse han utvecklat kan vara underförstådd i vissa lärdas ord i deras kommentarer till versen.
Han kan, om möjligt, diskutera sin idé om versens innebörd med några lärda som har kunskap om Allahs Bok och dess versers betydelse.
Du kan hänvisa till följande böcker
- Sharh Muqaddimah fi Usool at-Tafseer av Shaykh Dr. Musaa‘id at-Tayyaar
- At-Tahreer fi Usool at-Tafseer av Shaykh Dr. Musaa‘id at-Tayyaar
för att lära dig de frågor du behöver förstå innan du ger dig i kast med tolkningen av Allahs ord, må Han vara upphöjd.
För det andra:
De lärda har fastställt att Koranen kan tolkas genom:
- Koranen själv
- Sunnah
- De tidiga generationernas (salaf) uttalanden
- Arabisk språknorm och grammatik
- Hänvisning till vissa rapporter från Skriftens folk och till anledningarna för uppenbarelsen (asbaab an-nuzool) för att förstå en viss vers
För var och en av dessa riktlinjer finns shar‘i bevis inom ramen för vilka tafsir ska utföras. Koranen är det mest lämpliga medlet för att förstå Koranen eftersom den är Allahs ord. Sändebudet är den som förklarar Allahs ord eftersom det är hans uppgift. Koranen uppenbarades på arabiska, så dess språk och grammatiska regler är ett av grundmedlen för att förstå Koranen. De tidiga generationerna stod närmast språket och visste bäst vilken mening Sändebudet avsåg när han talade, eftersom de bevittnade uppenbarelsen och kände till omständigheterna och orsakerna till uppenbarelserna; de var också personer som visat sig vara goda och fromma, så deras tolkning går före andras.
Om du vill ha detaljerade bevis, råder vi dig att konsultera boken al-Istidlaal ‘ala al-Ma‘aani fi Tafseer at-Tabari av Dr. Naayif az-Zahraani, där han anger bevisen för allt detta.
För det tredje:
De lärda har metoder för att skilja mellan vad som är autentiskt (saheeh) och vad som är svagt (da‘eef), nämligen mustalah al-hadith (hadithvetenskapen). Genom denna vetenskap kan en lärd urskilja vad som är autentiskt och vad som inte är det, och vad som är acceptabelt respektive oacceptabelt bland rapporter.
De har ett särskilt förfarande för att handlägga tafsir-rapporter; detaljer om det finns i de ovan nämnda böckerna.
För det fjärde:
Vad gäller hadithen ”Den som yttrar sin egen åsikt om Allahs Bok och har rätt är ändå fel” innebär det att han talade om något utan säker kunskap och närmade sig saken på ett sätt som inte är föreskrivet. Alltså även om han har rätt om den betydelse han uttryckte, har han ändå fel eftersom han inte använde rätt tillvägagångssätt. Han är lik den som dömer människor i okunskap: han kommer att vara i Elden, även om han råkade ge en korrekt dom, men hans synd är mindre allvarlig än den som ger en felaktig dom. Och Allah vet bäst. Detta är jämförbart med fallet där Allah kallar dem som anklagar andra för äktenskapsbrott för lögnare, som Han säger: ”Och när de inte frambär vittnen, så är det de i Allahs ögon som är lögnare” [an-Noor 24:13]. Förtalaren är en lögnare även om hans anklagelse om äktenskapsbrott i sig är sann, eftersom han talat om något som det inte är tillåtet att tala om, även om han talade utifrån vad han vet, eftersom han talat om något han inte har säker kunskap om. Och Allah vet bäst.
Se: Majmoo‘ al-Fatawa (13/371); Tafsir Ibn Kathir (1/11).
För mer information, se svaret på fråga nr. 205290.
Och Allah vet bäst.
