Vad kommer du ha för ursäkt till Allah?
All ära är säkerligen till Allah, den Högste. Vi ärar Honom, söker hjälp ENDAST från Honom, söker förlåtelse ENDAST från Honom och söker efter Hans vägledning. Vi söker skydd hos Allah från det onda i oss själva och det syndiga bland våra gärningar. Den som Allah vägleder kan ingen leda vilse och den som Allah bestämt gå vilse kan ingen vägleda. Jag bekänner att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammed frid vare över honom är Hans tjänare och Budbärare.
Allah har beordrat oss att hålla stadigt fast vid Hans religion, som Han säger:
“Håll med all kraft fast vid det som Vi [nu] har uppenbarat för er” [Koranen 2:63].
Religion är ett allvarligt ämne som utmärker de sanna från de falska, det är inget som finns för nöjes skull:
”DESSA [uppenbarelsens] ord är ord som skiljer [mellan sanning och lögn], inte [ord avsedda] för skämt och upptåg.” [Koranen 86:13-14]
Många människor tar inte deras religionsfrågor på allvar och dem ger matta ursäkter.
Detta är ett av hycklarens tecken som använder deras religion för att driva och skoja om den:
”Troende! Välj inte till bundsförvanter dem som gör er tro till föremål för hån och skämt”. [Koranen 5:57]
Då när man ger dem råd så kommer dem med ursäkter som är värre än synden dem ursäktar sig för. Vi hör ofta konstiga svar från människor som vi råder att lägga av med deras synder, exempelvis:
Varför lägger du inte av med den här synden?
– Detta är svåra tider, och alla är så här.
– Jag har inte blivit ledd på rätt väg ännu.
Skämtet du sa är något allvarligt som driver med Islam.
– Min avsikt är sund, och jag ville bara ha lite kul.
Hur kan du jobba med detta Haram jobbet?
– Jag kan inte hitta något annat jobb. Vill du att jag ska svälta ihjäl?
Hur kunde du skaka hand med denna kvinna som är en främling för dig (icke-mahram)?
– Mitt hjärta är rent.
Varför väcker du inte ditt barn för att be Fajr?
– Stackars unge, han fick inte nog sömn och så måste han gå till skolan.
Din dotter har passerat 10 års åldern och hon har fortfarande korta kläder; varför säger du inte till henne att ta på sig hijaab?
– Hon är fortfarande ung. När hon når puberteten så ska vi säga till henne att ta på sig hijaab.
Ta på dig rätt hijaab!
– Det ser inte fint ut på mig. Vad kommer människorna säga om mig? Jag kan inte andas när den sitter på för tajt.
Frukta Allah och ta inte på dig abaayahs (yttre kläder) som är färgglada och har det senaste modet.
– Detta är vad som finns i affärerna.
Hur kan du ta in medel av förbjuden ”underhållning” (TV etc.) i ditt hus?
– Våra fruar och barn sätter för stor press på oss.
Varför ber du inte i moskén?
– Imamens röst är väldigt dålig och det finns för många stinkande lukter.
Min broder, varför rakar du av ditt skägg?
– För att det ser inte fint ut, jag kan inte få ut fullt skägg.
– Det är BARA Sunnah!
Således kommer folk på en massa ursäkter gång på gång, samma ursäkter gäller för stora och små synder. Allt detta är för att undvika att känna någon skuld eller dåligt samvete för vad dem gör när dessa uppriktiga människor försöker råda dem. För att reda ut denna fråga så skall vi gå efter vad som står i Koranen, Profetens Sunnah frid vare över honom och de lärda av Salaf (de tre generationerna efter Profeten frid vare över honom, så som Profeten frid vare över honom sade i en Hadith:
”Dem bästa människorna är min generation, sedan den andra, sedan den tredje, sedan kommer det komma människor att ha ont om dem.” [Återberättad av Ibn Mas’ood] [Tabaraani i al-Kabeer] Shaykh al Albani förklarar den att vara sund Hadith])
Några av dessa incidenter står i Koranen och falska ursäkter kan man läsa om Munaafiqoon (hycklare) som ville slippa obligatoriska skyldigheter som jihad för Allah o.s.v.
1
Allah säger:
“De kommer att urskulda sig [på nytt] när ni återvänder till dem [från fälttåget]. Säg: ”Urskulda er inte – vi kommer inte att tro er. Allah har låtit oss veta hur det är fatt med er. Allah och Hans sändebud kommer att iaktta era handlingar och ni skall till sist föras åter till Den som känner allt det som är dolt för människor och det som de kan bevittna, och då skall ni veta vad era handlingar [var värda].”’” [Koranen 9:94]
Ibn Katheer må Allah vara nådig med hans själ sade:
”Här konstaterar Allah att när Muslimerna återvände från Madeenah, så hade Al-Munaafiqoon många ursäkter.
“Säg: ”Urskulda er inte – vi kommer inte att tro er.”
detta betyder, vi kommer inte att acceptera det som sanning.
“Allah har låtit oss veta hur det är fatt med er”
Detta betyder, Allah har redan berättat för oss om er.
“Allah och Hans sändebud kommer att iaktta era handlingar”
Detta betyder, era handlingar kommer att bli välkända för människorna i denna värld. “och ni skall till sist föras åter till Den som känner allt det som är dolt för människor och det som de kan bevittna, och då skall ni veta vad era handlingar [var värda]” detta betyder, och Han kommer att informera er om era handlingar, både bra och dåliga, och kommer att kräva er räkning därefter.”
Ka’b ibn Maalik må Allah vara nöjd med honom förklarade vad som hände när han stannade efter från kampanjen till Tabook. Han sade: “När jag hörde att Profeten frid vare över honom var på väg tillbaks från Tabook blev jag fylld av ånger, så jag började tänka ut en lögn som jag kunde berätta så att jag skulle komma undan hans vrede och jag rådfrågade några av mina släktingar.
När jag hörde att Profeten frid vare över honom var framme så kunde jag inte komma på någon lögn så jag sade sanningen. Nästa morgon kom Profeten fram till Madeenah, och det första han brukade göra när han kom tillbaka från en resa var att gå till moskén. Han bad två rak’ah där och satte sig för att vänta på människorna. När han gjorde det så kom alla som hade stannat efter och kom på en massa ursäkter och svor hur dem inte kunde följa med [till Tabook]. Det var ett åttiotal av dessa män.
Profeten accepterade deras ursäkter och bad Allah att förlåta dem, deras hemlighet lämnade Profeten till Allah att döma. Så kom jag fram till honom och sade min salam [hälsning] och log, han log tillbaka precis som en arg person ler tillbaka sedan sade han: ‘Kom här.’ Så jag gick fram och satte mig framför honom. Han sade:
‘Vad stannade du efter för? Köpte du inget att rida på?
Jag sade, ‘Ja, vid Allah, om jag satt med någon annan i denna värld, så skulle jag komma undan lätt med en lögn för jag är skicklig i argument.
Men vid Allah, jag vet att om jag ljuger för dig så kommer du att acceptera, men sedan skulle Allah rikta ditt vrede mot mig. Men om jag berättar sanningen för dig, som kommer att göra dig arg, så hoppas jag att Allah förlåter mig för det. Vid Allah, jag har ingen ursäkt. Jag har aldrig varit starkare eller rikare för att stanna efter.’ Profeten frid vare över honom sade:
‘Vad gällande denna sak så har han berättat sanningen. Ställ dig upp och vänta tills Allah bestämmer vad gällande dig’
Så jag steg upp, och några män från Banu Salimah ställde sig upp med och sade, ‘Vid Allah, vi har aldrig sett dig begå någon synd innan denna. Hur kommer det sig att du inte gav någon ursäkt till Profeten precis som alla andra gjorde som stannade efter?
Det hade varit tillräckligt för Profeten att be Allah att förlåta dig för din synd.’ Vid Allah, dem fortsatte tills jag ville gå och säga en lögn för mig själv. Sedan frågade jag dem, ”Finns det någon annan som är i samma situation som mig?’ Dem sade, ‘Ja, det finns två män som sade något liknande med vad du sade och de fick samma svar. Jag sade, ‘Vilka är de?’ Dem sade: ‘Muraarah ibn al-Rabee’ al-‘Amri och Hilaal ibn Umayyah al-Waaqifi.’ Dessa två män var väldigt rättfärdiga män som var med vid slaget i Badr och hade perfekta karaktärer. Jag blev tyst när dem nämndes till mig.” [Återberättad av al-Bukhari]
När Allah nämnde dem som sade lögner till Profeten frid vare över honom och gav falska ursäkter för deras frånvaro, nämnde Han dem på det värsta sätt som något kan nämnas:
“De kommer att urskulda sig [på nytt] när ni återvänder till dem [från fälttåget]. Säg: ”Urskulda er inte – vi kommer inte att tro er. Allah har låtit oss veta hur det är fatt med er. Allah och Hans sändebud kommer att iaktta era handlingar ” [Koranen 9:94]
2
Allah säger:
“Och att några av dem sade: ”Invånare i Yathrib!” Ni kan inte hålla stånd här [mot fienden]. Återvänd därför [till staden]!” Och några av dem bad Profeten om tillåtelse [att återvända och] sade: ”Våra hem är utan sydd.” Men de var inte utan skydd – vad de ville var att komma bort från [striden].” [Koranen 33:13]
Detta var ursäkten som Al-Munaafiqoon använde sig av för att komma bort från striden av al-Ahzaab och gå tillbaka till deras hem, de påstod att husen var oskyddade. Deras ursäkt var oacceptabel, för sannerligen ville de inte skydda deras hem; den riktiga anledningen var att dem ville fly. Allah säger:
“Ni kan inte hålla stånd här [mot fienden]. Återvänd därför [till staden]! ”Och några av dem bad Profeten om tillåtelse.”
En rapport från Ibn Abbas må Allah vara nöjd med honom säger att dem sade: “Vi är rädda att våra hus kommer att bli rånade.” Detta var bekräftat av mer än en av de lärda. Dem använde denna ursäkt och sade att fienden skulle råna deras hus om de kom fram dit. Därför ville de dit och skydda husen mot fienden. Allah sade: “Men de var inte utan skydd” – det var inte som de påstod.
“vad de ville var att komma bort från [striden]” – d.v.s. rymma från striden. [Tafsir Ibn Katheer].
3
Allah säger:
“Bland dem fanns några som sade: ”Ge mig tillstånd [att stanna hemma] och bespara mig denna svåra prövning!” [Redan deras begäran innebär att] de har satts på prov och inte bestått [provet]! Helvetets [lågor] kommer helt visst att innesluta förnekarna [som en mur].” [Koranen 9:49]
Ibn Katheer må Allah vara nådig med hans själ sade: ”Allah säger, och bland Al-Munaafiqeen kommer det att finnas dem som säger, Oh Muhammed, ge mig lov att stanna efter från denna prövning och att jag slipper gå ut i strid med dig, p.g.a. de unga kvinnorna av romarna. Allah säger: “de har satts på prov” detta betyder, att dem kommit in en prövning (fitnah) genom deras sägelse.
Muhammed ibn Ishaaq rapporterade att Az-Zuhri, Yazeed ibn Roomaan, ‘Abd-Allaah ibn Abi Bakr, ‘Aasim ibn Qutaadah och andra sade: ”En dag när han förberedde sig att gå ut i strid med romarna, sade Profeten till Al-Jadd ibn Qays, broder till Bani Salimah, “O Jadd, vad tycker du om att gå ut i strid med Bani’l-Asfar (romarna)?” Han sade, “O Allahs sändebud, kan du ge mig lov att stanna efter och inte ge mig denna prövning (fitnah)? För vid Allah, bland mitt folk så finns det ingen som blir mer frestad av kvinnor än jag, jag är rädd att jag träffar kvinnor från Bani’l-Asfar så kanske jag inte kontrollerar mig själv.”
Profeten vände sig iväg från honom och sade, “Du får stanna efter.” Det uppenbarades sedan i koranen om al-Jadd ibn Qays följande ord: “Bland dem fanns några som sade: ”Ge mig tillstånd [att stanna hemma] och bespara mig denna svåra prövning…” d.v.s., för att han fruktade frestelsen som kvinnorna skulle ge honom i Bani’lAsfar. Men det här är inte fallet.
Prövningen som han hamnade i genom att stanna efter från Profetens sällskap och föredra hans liv istället för Profetens liv var något av en mycket större prövning… “Helvetets [lågor] kommer helt visst att innesluta förnekarna [som en mur]” i betydelsen att dem kommer inte hitta någon väg ut eller rymma från den.”
4
Allah säger också angående Al-Munafiqeens ursäkter:
“Om du frågade [dem vad de menade med vad de sade] skulle de säkert svara: ”Vi bara skämtade.” Säg: ”Då var era skämt alltså riktade mot Allah, Hans budskap och Hans Sändebud?” Kom nu inte med [tomma] ursäkter! Ni har förnekat den tro som ni förut bekände.”” [al-Tawbah 9:65-66]
Ibn al-Qayyim må Allah vara nådig med hans själ sade: ”Om en person säger ord som är kufr eller talaq [skillsmässa] på skämt, så har han därmed skilt sig med sin fru och beräknas som en kaafir, även om han bara skämtade, för när han sade det så menade han orden han faktiskt sade.
Att han skämtade är ingen ursäkt. Det är annorlunda när en person blir tvingad till att göra något, eller han gör ett misstag eller glömmer – alla dessa är ursäktliga. En person som blir tvingad till att säga något är ursäktad, och vad han sade kan bli tillåtet, men en som bara skämtar är inte tillåten att i skämt yttra sig på skämt något ord av kufr eller om skilsmässa.
När han sade orden så var det med meningen att säga dem, och han kan inte säga att han blev tvingad eller glömde och sade det av misstag eller ignorans. Allah och Hans Profet accepterar inte skämt som en ursäkt som kommer att minska straffet; tvärtom, en som skämtar förtjänar straffet mer.
En person som blir tvingad att säga ord av kufr och verkligen i hjärtat så är han full av tro är ursäktad, men Han accepterar inte någon ursäkt för skämt. Tvärtemot det säger Han: “Om du frågade [dem vad de menade med vad de sade] skulle de säkert svara: ”Vi bara skämtade.” Säg: ”Då var era skämt alltså riktade mot Allah, Hans budskap och Hans Sändebud?” Kom nu inte med [tomma] ursäkter! Ni har förnekat den tro som ni förut bekände.”” [al-Tawbah 9:65-66] (I’laam al-Muwaqqi’een, 3/63)
Vi säger till varje avfälling och hycklare som propagerar kufr och tydligt gör uttalanden av kufr i deras jobb eller dikter, journalistiska artiklar, sångtexter, och sedan ger ursäkten att dem inte menade att förolämpa någon religiös symbol eller något som Islam håller heligt eller Profetens frid vare över honom personlighet, vi säger till dessa munaafiqeen på varje plats och under varje tid: “Urskulda er inte – vi kommer inte att tro er” [al-Tawbah 9:94].
Vi säger till dem: vänta tills den stora Dagen då det kommer att bli sagt till er: “Urskulda er inte denna Dag, ni envisa förnekare av sanningen! Ni ska lönas enbart för det som ni gjorde [i livet].”” [al-Tahreem 66:7].
5
En annan av de tomma ursäkter bland dem som Allah har berättat om i Koranen är den som Israels barn sade till deras Profet Moses frid vare över honom när han ledde dem till det heliga landet (Palestina).
Ibn al-Qayyim må Allah vara nådig med hans själ sade angående dessa Judar: ”En väg som shaytan hade lurat dem på var när Allah hade räddat dem från Faraos tyranni och förtryck, delade havet för dem, visade dem tecken och mirakel, hjälpte dem, skyddade dem, gav dem glädje och gav dem vad Han inte gett till någon bland ‘Aalameen (mänskligheten och jinner, före dem)
”OCH MOSES sade till folket: ”Minns Allahs välgärningar mot er, mitt folk, hur Han lät profeter uppstå bland er och gjorde er till herrar i eget hus och skänkte er det som Han inte skänkt något [annat] folk i världen” [Al-Maa’idah 5:20]
Sedan beordrade Han dem att gå in i staden, som Allah påbjudit skulle bli deras. Detta inkluderade den glada nyheten för dem att dem skulle erövra och ta över landet, och staden skulle bli deras, men dem vägrade att lyda Hans order och deras svar på Hans befallning och dessa glada nyheter var:
“[Men] De sade: ”Moses! I detta [land] går vi aldrig in så länge [jättarna] är kvar där. Gå, du och din Herre, och kämpa [mot dem]! Vi stannar här.”” [Al-Maa’idah 5:24].
Ha i åtanke hur snäll Allahs Profet Moses var mot dem, hur vänligt han behandlade dem, hur han påminde dem om Allahs välsignelse mot dem och Hans löften om att staden skulle bli deras. Han sade till dem att vara lydiga och inte vända ryggen åt honom och varnade dem att om dem inte lydde så skulle dem bli förlorarna.
Så han kombinerade order och förbud, glada nyheter och varningar, uppmuntringar och hot, och en påminnelse om tidigare välsignelser. Men de svarade i de fräckaste sätt och avslog Allahs order genom att säga:
“De svarade: ”Moses! I detta land bor ett folk av jättar ” [Al-Maa’idah 5:22].
Dem visade ingen respekt för Allahs sändebud, samma Sändebud som Allah hade pratat med, och dem tilltalade honom med hans första namn istället för o säga “O Allahs Profet”. Dem sade att det var starka människor som dominerade den staden, och dem glömde kraften av Han som dominerar himlarna och jorden, Han som kan underkuva dessa ”jättar” till de människor som lyder Honom.
Deras rädsla av dem där ”jättarna” vars liv låg i Allahs händer var större än deras fruktan och rädsla av Allah den Högste, den Upphöjde, och dem hade mer rädsla i deras hjärtan för dem än Honom. Sedan klargjorde dem och bekräftade verkligen deras olydnad och vägrande när dem sade: “och där kan vi inte gå in förrän de lämnat det” [al-Maa’idah 5:22]. Å andra sidan så bekräftades deras olydnad på andra sätt:
(1) Dem bekräftade deras anledning för olydnad i: “De svarade: ”Moses! I detta land bor ett folk av jättar”.
(2) Dem bekräftade att dem inte skulle lyda i; meningen startar med ordet “inna” som antyder en försäkran, följt av ordet, “lan”, ett avvisande som innebär ”aldrig”, d.v.s. vi kommer inte gå in dit nu eller i framtiden.
”Då sade två av dem, [sant] gudfruktiga män som vunnit Allahs välbehag: ”Gå in rakt emot dem genom stadsporten; om ni går in denna [väg], är det ni som får överhanden. Och lita till Allah, om ni är sanna troende!” [al-Maa’idah 5:23]
De skulle få vinst med att förlita sig till Allah men istället så dem: ”[Men] de sade: ”Moses! I detta [land] går vi aldrig in så länge [jättarna] är kvar där. Gå, du och din Herre, och kämpa [mot dem]! Vi stannar här.” [al-Maa’idah 5:24]
Ära vara till Den som vars tålamod var så stort att när de svarade på Hans order på detta sätt och behandlade Hans sändebud på detta sätt, Han lät bli dem och snabbade inte med att straffa dem. Hans tålamod och vänlighet mot dem var så stort att deras värsta straff blev en vandring i ökning i fyrtio år, med molnen som skugga över solen. (Ighaathah al-Lahfaan, 2/313).
Efter att nu har nämnt dessa verser där Allah visat deras ursäkter och svaren mot dem bör vi gå tillbaka och tänka på våra plikter och vad som behövs och förväntas av oss. Vi borde tänka på våra dåliga sidor och ursäkter som vi kommer på och ger andra. Allah har nedsänt Hans bok till Muslimerna och i den befallt oss att lyda Honom och följa Hans order.
Vi har ingen ursäkt att inte följa sharee’ah, och ingen valfrihet när det gäller Allahs befallningar. Låt oss komma ihåg vad Sa’d ibn al-Rabee’ må Allah vara nöjd med honom sade till Zayd ibn Thaabit må Allah vara nöjd med honom vid hans sista andetag: “Säg till mitt folk Ansar att de har inga ursäkter inför Allah om någon skada når Profeten och deras ögon fortfarande blinkar (d.v.s. att de fortfarande lever).” Sedan försvann hans själ; må Allah vara nöjd med honom.
Människors ursäkter till att inte göra så som Islam säger
Det finns många saker som människor säger för att undkomma Allahs och Hans Profets befallningar:
“Reglerna är för hårda; detta är svåra tider; jag har inte blivit vägledd ännu”… och andra exempel som vi har angivit ovan. En annan sak som de säger är: ”vi fruktar människorna!”
Dem fruktar människorna men det är Allah som förtjänar all fruktan. Är det inte Han som säger till oss: ”oroa er därför inte för dem – frukta Mig! [al-Maa’idah 5:3]
”Frukta således inte människorna! Frukta Mig!” [al-Maa’idah 5:44]
Är det inte någon form av Shirk om en person fruktar andra människor istället för Allah och ibland fruktar dem mer än Allah?
Mu’aawiyah må Allah vara nöjd med honom skrev till ‘Aa’ishah Umm al-Mu’mineen må Allah vara nöjd med henne och sade: “Skicka mig ett brev och ge mig kortfattade råd.”
Så ‘Aa’ishah må Allah vara nöjd med henne skrev till Mu’aawiyah må Allah vara nöjd med honom och sade: “Fred vare med dig. Jag hörde Profeten säga: ”Den som söker Allahs välbehag och gör folk arga [p.g.a. av det], han kommer Allah att skydda från människorna; den som söker välbehag hos folk och gör Allah arg, han kommer Allah att lämna till människorna.” Fred vare med dig.” (Rapporterad av at-Tirmidhi, 2414).
Människor kommer på en massa dumma ursäkter för att dem inte ska känna någon skyldighet gentemot vad dem gör och att dem ska rättfärdiga vad dem gör genom att säga att dem är under press, så lämnar dem Allahs och Hans Profets befallningar. Ibn al-Qayyim må Allah vara nådig med hans själ motbevisade detta och sade:
”Ingen har någon ursäkt att slippa någon sorts av olydnad gentemot Allah eller gå emot Allahs befallningar när han vet att han kan göra dessa och avstå från det förbjudna. Om de verkligen fanns en ursäkt så skulle han inte förtjäna att straffas eller vara utpekad i denna eller nästa liv.” (Madaarij al-Saalikeen, 1/189)
Skyll på dig själv, skyll inte på andra * och dö i ånger för du har ingen ursäkt.
Vissa människor använder Shaytanen som ursäkt. Några använder al-qadaa’ wa’l-qadar (gudomliga bestämmelser) som ursäkt. Detta är de värsta ursäkterna. Allah band samman prydnaden av denna värld och synd till shayaateen, som Han sade:
“och Djävulen visade dem deras handlingar i ett fördelaktigt ljus” [al-An’aam 6:43] “Och av dem som sätter andra gudar vid Allahs sida förleds många av [tron på] dessa gudar att se dödandet av sina barn som något förtjänstfullt [al-An’aam 6:137].
Detta säger inte emot ayan: “Vi har också låtit [människorna i] alla [andra] samfund se sina handlingar i ett fördelaktigt ljus.” [al-An’aam 6:108]
– för att när detta binds samman med Allah så betyder det att det handlar om al-Qadaa’ wa’l-Qadar (gudomliga bestämmelser), men när det binds samman med Shaytaan så betyder det att han är anledningen till det som hände. Utöver att synden görs till en fin sak så är detta straffet för dem att gilla och acceptera det som Shaytaan gjorde fint för dem (de trodde det) för att straffet för sayi’aat (onda gärningar) är mer onda gärningar, och belöningen för hasanaat (goda gärningar) är mer goda gärningar.
Om man använder al-qadar som en ursäkt så säger det emot hela idén med tawbah (ånger) och det är ingen acceptabel ursäkt alls. I några rapporter så kan man läsa att om en person begår en synd och säger, ‘O Herre, detta är Din bestämmelse och detta är vad Du har föreskrivit för mig,’ Allah säger, ‘Du gjorde detta, du förtjänade detta, du ville ha detta och kämpade för det, och Jag kommer att straffa dig för det.’ Om han säger, ‘O Herre, Jag gjorde fel och jag misstog mig och jag syndade,’ Allah säger, “Jag bestämde det och föreskrev att det skulle hända, och Jag kommer att förlåta dig för det.’ Om han gör en god gärning och säger, ‘O Herre, Jag gjorde det och det och gav allmosor och bad och gav mat till andra,’ Allah kommer att säga till honom, ‘Jag hjälpte dig och vägledde dig.’ Och om han säger, ‘O Herre, Du hjälpte mig och stödde mig och välsignade mig,’ Allah kommer att säga, ‘Du gjorde det och ville ha det och förtjänade det.’ Så det finns två sorter av ursäkter: en då en person inte erkänner att han gjort fel – som säger emot idén med ånger (tawbah), och en som erkänner att han gjort fel detta utgör tawbah klart och tydligt. (Madaarij al-Saalikeen, 1/184)
Några människor använder ursäkter som kan vara väldigt klena och kommer inte till så mycket användning inför Allah. Om du vill veta hur vägande och bra en ursäkt är fråga dig själv då: kommer denna vara i någon vinst för mig inför Allah? Och frukta dagen
“då syndarnas alla ursäkter skall förbli ohörda och nådens dörr slås igen och de skall [förvisas till] en usel boning)” [Ghaafir 40:52]
Varje person vet bäst om sig själv, vare sig hans ursäkt är falsk eller äkta. På Domedagen så kommer allt vara klart och tydligt så som Allah säger:
“ja, hon skall se sig själv [sådan hon var], även om hon söker ursäkter [för sina fel].” [al-Qiyaamah 75:14-15]
Acceptabla ursäkter
Å andra sidan så finns det uppriktiga människor som Allah känner till, dem har ursäkter som är acceptabla, ursäkter som stoppade dem när dem skulle göra vad de är befallda att göra. Här är några exempel:
Det var rapporterat från Anas må Allah vara nöjd med honom att Profeten frid vare över honom var på en kampanj och han sade: “Det finns kvar folk i Madeenah som stannade efter för en bra anledning…” [Återberättad av al-Bukhari].
Allah säger: “[ÄVEN] BLAND ökenaraberna fanns de som kom [med olika skäl] varför de ville befrias [från deltagande], men de som ville vilseleda Allah och Hans Sändebud [kom inte med ursäkter] utan de stannade [i lägren]. De bland dem som förnekar sanningen skall få av ett plågsamt straff. ” [Koranen 9:90]
Ibn Katheer må Allah vara nådig med hans själ sade:
”Allah förklarade situationen för dem som hade ursäkter att inte gå ut i jihad och dem som kom till Profeten frid vare över honom att ge deras ursäkter och förklara för honom att dem var för svaga och inte kunde gå ut i jihad.
De kom från Arabbyar som bodde runtomkring Madeenah. Ad-Dahaak må Allah vara nådig med hans själ sade att Ibn ‘Abbas må Allah vara nöjd med dem brukade recitera den “jaa’a al-ma’dharoon” – utan shaddah – alltså i betydelsen för dem som hade ursäkter … Denna betydelse är mer uppenbar, för att Allah säger: “men de som ville vilseleda Allah och Hans Sändebud [kom inte med ursäkter] utan de stannade [i lägren].” betyder, andra från bland Beduinerna stannade i lägren och kom inte för att ge deras ursäkter. Sedan varande Allah dem för ett plågsamt straff och sade: “De bland dem som förnekar sanningen skall få av ett plågsamt straff.” (Tafseer Ibn Katheer).
Det är rapporterat från Ibn Abi Maleekah må Allah vara nådig med hans själ att Ibn ‘Abbas må Allah vara nöjd med dem reciterade:
“Till dem skall inte räknas de svaga och förtryckta – män, kvinnor och barn – som inte kunde bryta upp och som var osäkra om vägen” [al-Nisaa’ 4:98] Han sade: ”Min mor och jag var bland dem som blev ursäktade av Allah…” (Återberättad av Bukhari, 4222).
Profeten frid vare över honom brukade acceptera ursäkter av dem som hade goda ursäkter. Det är rapporterat att al-Mugheerah ibn Shu’bah må Allah vara nöjd med honom sade: ”Jag åt vitlök sedan gick jag till Profeten där han brukade be, och jag hade redan missat en rak’ah. När jag gick in i moskén, så märkte Profeten (sas) lukten av vitlök. När Profeten frid vare över honom var klar med hans bön sade han: “Den som har ätit från denna växt låt honom inte komma nära oss tills lukten är helt borta.” När jag var klar med min bön gick jag till Profeten och sade: “O Allahs sändebud, ge mig din hand.” Sedan la jag hans hand innanför min skjortas ärm så att han kunde känna på omslaget runt min bröstkorg. Han sade, “Du har en ursäkt.” (Återberättad av Abu Dawood, 3330. Klassad som Saheeh av al-Albaani, må Allah vara nådig med hans själ; Saheeh Abi Dawood, 2/726). “omslaget runt min bröstkorg” – det vanliga hos dem var att när någon var hungrig, så brukade han slå om något väldigt hårt runt magen, och ibland la dem en sten under omslaget. (Awn al-Ma’bood, Kitaab al-At’imah; hämtad från al-Nihaayah av Ibn al-Atheer).
Ursäkter har stort inverkan på det kloka av goda gärningar och följandet av reglerna. Några texter har rapporterats angående dem som har ursäkter, och om dessa texter inte kommer fram till dem som har ursäkter så kommer det bli öppet för misstolkningar. Ett exempel av detta är en hadeeth av Abu Hurayrah må Allah vara nöjd med honom som säger att Profeten sade; “Den som hinner med en rak’ah av Subh (Fajr) bönen innan solen går upp har hunnit Subh, och den som hinner med en rak’ah av ‘Asr bönen innan solen går ner har hunnit med ‘Asr. (Återberättad av at-Tirmidhi, som sade: Abu Hurayrahs hadith är en saheeh hasan hadeeth). Detta är hadithen som våra följeslagare och al-Shaafa’i må Allah vara nådig med hans själ, Ahmad må Allah vara nådig med hans själ, Ishaaq må Allah vara nådig med hans själ har baserat deras åsikt efter. Dem tolkade denna hadeeth till en person som har en ursäkt, så som en man som sover och missar bönen, eller glömmer den sedan vaknar och kommer ihåg den precis innan solen går upp eller gå ner. (Återberättad av Bukhari, 545; at-Tirmidhi, 171 – denna version är återberättad av honom).
Ett annat exempel på hur ursäkter påverkar regler för saker:
Godkända ursäkter för att missa bönen i jamaa’ah (grupp):
Det är rapporterat av Abu Hurayrah må Allah vara nöjd med honom att Profeten sade: “Det var nära att jag bestämde att säga till mina tjänare att samla ved för att elda, sedan skulle jag säga till dem att säga iqamah och börja be seden skulle jag börja bränna folks hus som inte var närvarande för bönen.” (Återberättad av at-Tirmidhi, 201; klassed som saheeh av al-Albaani, må Allah vara nådig med hans själ Saheeh at-Tirmidhi, 1/69). Abu ‘Eesaa må Allah vara nådig med hans själ sade: Abu Hurayrahs må Allah vara nöjd med honom hadith är en saheeh hasan hadeeth. Det är också rapporterat från andra av Profetens kompanjoner att dem sade: “Den som hör kallelsen [till bön] och inte svarar så räknas inte hans bön.” Några av de lärda sade: detta är en sträng betoning: de finns ingen tillåtelse för att inte be jamaa’ah, förutom dem med goda ursäkter.
Vilka är då de goda ursäkterna för att inte närvara i jamaa’ah bönen? Det finns flera goda ursäkter att inte närvara denna bön, inkluderar följande:
1. Sjukdom.
Ibn al-Mundhir må Allah vara nådig med hans själ sade: ”Jag känner inte till någon meningsskiljaktighet i åsikter bland de lärda att den sjuke inte behöver närvara i jamaa’ah böner p.g.a. sjukdom”
Ibn ‘Abbas må Allah vara nöjd med honom rapporterade att Profeten sade: “Den som hör kallelse till bönen och inte ha någon ursäkt att inte besvarar den – ”Dem sade: “Vilken ursäkt kan han ha, O Allahs Sändebud?” Han sade: “Rädsla och sjukdom, annars så kommer bönen han ber inte att accepteras.” (Återberättad av Abu Dawood, 464; klassed som saheeh av al-Albaani, må Allah vara nådig med hans själ, utan frasen “Vilken ursäkt kan han ha?”, i Saheeh Abi Dawood, 1/110)
Vad fallet än är så har den sjuke tillstånd att ursäktas från alla sorter av dyrkan eller ta upp dem senare. I Bukhari så är det rapporterat att Profeten var sjuk, Redaktion må Allah vara nöjd med honom brukade komma till honom och kalla honom till att komma och be, då sade Profeten , “Säg till Abu Bakr att leda människorna i bönen.” Men det är inte vilken sjukdom som helst som förbjuder en att be i församling (jamaa’). Vad som menas i detta fall är kraftlösa sjukdomar.
Shaykh Muhammad al-Saalih al-‘Uthaymeen må Allah vara nådig med hans själ sade i al-Mumti’ (4/438-439): ”Sjukdomen som ursäktar en person från bön i församling (jamaa’ah) och Fredagsbönen är en sjukdom som orsakar honom stort vedermöda om denna person går till bönen.”
Beviset (daleel) för detta är följande:
1. Versen (ayan): “Frukta därför Allah efter måttet av er förmåga” [al-Taghabun 64:16]
2. Versen (ayan): “Allah lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära” [Al-Baqarah 2:286]
3. Versen (ayan): “Ingenting hindrar [därför] den blinde eller den halte eller den sjuke” [al-Noor 24:61]
2. Tungt regnfall eller starka vindar:
Naafi’ må Allah vara nådig med hans själ sade: ”Ibn ‘Umar gav då en adhan på kall natt i Dajnaan, sedan sade han: ”Be där ni är. Han berättade för oss att om det var en kall eller regnig natt under en resa så brukade Profeten säga till muezzin att utropa adhan, sedan direkt efter det så sade han: ”Be där ni är.” [Återberättad av al-Bukhari].
Det är rapporterat att Jaabir må Allah vara nöjd med honom sade: ”Vi åkte ut på en resa med Profeten frid vare över honom och det regnade så han sade: “Låt den bland er som önskar att be där han är.” [Återberättad av Imam Muslim, Imam Ahmad och Abu Dawod]
Det är rapporterat att Ibn ‘Abbas sade till hans muezzin under en regnig dag: ”Efter att du sade ‘Ashhadu anna Muhammadan Rasool-Allaah (Jag bevittnar att Muhammed är Allahs Sändebud), säg då inte ‘Hayya ‘ala’l-salaah (kom till bönen); säg ‘Sallu fi buyootikum (be i era hus). Det var som om människorna tyckte det var konstigt så han sade: ”Tycker ni det är konstigt när det är en som är bättre än mig som har gjort detta? – alltså Profeten – att kalla folk att be Jumu’ah (fredagsbönen) är kraftigt förpliktad men jag ville inte tvinga er att gå ut i den hala leran.” (Överens om denna. Bukhari, 850; Muslim, 1128). Enligt en hadeeth återberättad av Abu ‘Awaanah från Ibn ‘Umar : ”En kall eller vindig natt.”
3. Rädsla
För att hadithen Ibn ‘Abbas hadith citerad ovan– om den är saheeh – där det sägs “(ursäkten för) Rädsla eller sjukdom.”
Ibn Qudaamah må Allah vara nådig med hans själ sade i al-Mughni (1/631):
”Rädsla är av tre typer: rädd om sig själv, rädd om ens hälsa eller ägodelar och rädsla för ens familj.
1. Rädd om sig själv: när en person fruktar att han kanske blir drabbad av en tyrann, fiende, tjuv eller ett vilt djur, etc., som skulle kunna orsaka honom skada.
2. Rädd om ens hälsa eller ägodelar: när en person fruktar en tyrann eller tjuv och annat sådant, eller att han fruktar att hans hus kommer att bli rånad eller nedbränd etc., eller han har bröd i ugnen eller något som lagas på spisen och han fruktar att det kan brännas om han går och gör någonting annat, eller han har någon tillhörighet hos någon annan person och att han fruktar att denna person försvinner med hans tillhörigheter om han inte hinner ifatt honom. Dessa och andra likadana fall är giltiga ursäkter för att inte närvara på Jumu’ah bönen eller bön i församling (jamaa’ah).
3. Fruktan att ens barn eller familjer kan förloras eller en persons barn är borta och det är hopp om att hitta det barnet vid den tidpunkten, eller om han har en sjuk familjemedlem som behöver honom eller han måste vara nära en sjuk person.
Ibn al-Mundhir sade: Det är rapporterat att Ibn ‘Umar kallade på Sa’eed ibn Zayd i den sena morgonen, och han kom till honom i al-‘Aqeeq och missade Jumu’ah bönen. Detta är åsikten av ‘Ataa , al-Hasan , al-Oozaa’i och al-Shaafa’i må Allah vara nådig med hans själ.”
4. När maten är klar.
Ibn ‘Umar sade: Profeten sade: “Om någon av er äter så låt honom inte att snabba sig (att bli klar med maten) tills han blir mätt, även om iqamah utrops.” [Återberättad av al-Bukhari]
Ibn Qudaamah må Allah vara nådig med hans själ sade i al-Mughni (1/629):
”Om maten är klar vid tiden då det är dags för bön så är det mustahabb att äta klart först och sedan be, för att ens hjärta och sinne kommer då att vara mer koncentrerat. Ibn ‘Umar åt när han hörde imamen recitera (i bönen). Sedan sade han: ”Våra kompanjoner sade: att äta maten prioriterar bönen i församling om en är desperat att äta. Al-Shaafa’i så också något liknande. Men denna ursäkt accepteras inte om en ser till att maten alltid blir klar vid bönetid för då är detta ett trick.”
5. Att vara i nödvändigt behov av att gå på toalett.
Muslim (869) rapporterade från ‘Aa’ishah må Allah vara nöjd med henne att Profeten frid vare över honom sade: “Du ska inte be om maten är klar eller om du måste bli av med din avföring”. Ibn Qudaamah (al-Mughni 1/630) sade: ”Detta betyder, om en person känner att han måste på göra sina behov och ”naturen kallar” så är det makrooh för honom att gå o be, även om det är i jamaa’ah eller inte. Alltså om han går och ber med annat i huvud och inte har den bästa nivån av koncentration som han klarar av och han går och ber ändå så är hans bön ogiltig. Detta är fallet i denna situation (att göra sina behov) och den första situationen ovan (när det gäller maten).”
6. När man känner sig väldigt sömnig och dåsig.
Shaykh Muhammad ibn ‘Uthaymeen må Allah vara nådig med hans själ (al-Mumti’, 4/447) sade: ”Om en person är väldigt sömnig och dåsig så är han ursäktad från att närvara i Jumu’ah bönen eller jamaa’ah bönen. Ett exempel av detta är en man som är väldigt trött efter jobb eller resa och sömnighet och dåsighet har helt tagit över. Han kan välja mellan att göra en sak av två alternativ: antigen så kan han gå och be i jamaa’ah även om han är trött och sömnig och inte förstå vad han pratar om, eller så kan han sova så att hans sömnighet passerar och han kan vakna och be när han är vaken och fräsch. Vi säger, gör det senare, för att du har en godkänd ursäkt. ”För några människor räcker det med att dem gör wudu så vaknar dem upp; i detta fall så ska inte en person missa bönen i jamaa’ah. Vad hadeethen pratar om är överdriven trötthet.”
7. Starka kalla vindar i en mörk natt.
Det finns två villkor som gäller denna ursäkt:
1. Vinden ska vara så kall att det är svårt att kunna gå ut i den.
2. Det ska vara en stark vind för att en liten vind orsakar inga större problem.
Okunnighetsursäkten
”Islam ursäktar en person som är okunnig precis som man ursäktar en som glömmer. Profeten förlät en person som inte bad så bra eftersom han inte visste hur man utförde bönen rätt, och Profeten sade inte till honom att göra om hans föregående böner. Han förlät en gravid kvinna som hade istihaadah (oregelbunden ickemenstruation blödning) för att hon visste inte att det var obligatoriskt för henne att be och fasta fastän hon blödde [för att det var inte mens blod], och han sade inte till henne att göra allt hon missat. Han förlät Abu Dharr när han trodde att när det inte fanns vatten så var det inte obligatoriskt att be men Profeten beordrade honom att göra tayammum men han behövde inte be vad han missat. Han förlät dem som rullade sig i lera som djur när dem hörde talas om tayammum ordern och han beordrade dem inte att göra om vad dem hade missat. Han förlät Mu’aawiyah ibn al-Hakam för att han hade pratat avsiktligt under bönen för att han inte visste att det var förbjudet, Profeten sade inte åt honom att göra om bönen. Han förlät människorna i Qubaa’ för att ha bett mot al-Quds efter att det ändrats till Mekka eftersom de inte visste om detta, dem behövde inte göra om bönen. Sahabah och Imamerna förlät sedan alla som gjorde något haram om de inte visste om detta och ingen straff utfördes på dem för detta.”(I’laam al-Muwaqqi’een, 1/273)
Allah förlät mannen som var så glad när han hittade sin kamel efter att förlorat den och han sade, “O Allah, Du är min tjänare och Jag är din herre!” Han räknade honom inte som en kafir för det misstaget på grund av hans stora glädje.(Shifaa’ al-‘Aleel, 1/138)
Men vi måste notera att de okunniga människorna inte alltid har en permanent ursäkt. Den som kan lära sig och fråga och söka om fatwas och han inte gör det då har han inte någon ursäkt. Efter att ha sett nu syndarnas och hycklarnas ursäkter, så tänkte jag att avsluta med en fördel (av denna diskussion), vi borde titta på några ursäkter som goda människor ger, ursäkter för att inte göra saker som är mustahabb, eller även waajib. Några exempel av det är:
I da’wah och sökandet av kunskap området:
Några människor ger ursäkter för att inte närvara vid goda samlingar av bra människor och lektioner genom att ge följande ursäkter:
1. Studier och Hemläxa
2. Tråkigt
3. Inte känna sig bra till mods med dem andra närvarande
4. Resor
5. Rädsla för att det kommer att bli en pågående förpliktelse
6. Dessa samlingar och aktiviteter är sedda som att gå till skolan
7. Konflikt mellan tiden då aktiviteten är eller något annat som personen tycker om att göra
8. Dåligt fritids program
9. Oreda hemma
10. Ingen variation i programmet
11. För många människor som är närvarande i aktiviteten
12. Närvarande av nya studenter som personen inte känner
13. Föräldrarna låter inte studenten gå ut
14. Familjen behöver honom
15. Det finns ingen som kan ta hand om småbarnen
16. Familjebesök
17. Man är på kurser åt jobbet
18. Måste jobba övertid på jobbet
19. Vill inte övernatta utanför hemmet
20. Sjukdom
21. Svaga ursäkter som “Jag har några problem ”
22. Ingen transport dit
23. Akutfall
24. Inte övertygad om att aktiviteten eller lektionen spelar någon roll
25. Upptagen med privatlärare
26. Sömn
27. Tittar på sportmatcher
28. Jag har en tid med en kompis
29. Känner att han inte får någon fördel med lektionen
30. Har vänner som inte är med i aktiviteten och jag vill inte lämna dem
31. Min fru och mina barn behöver mig
32. Säger att lektionen repeteras hela tiden
33. Sport/övnings programmen är för lite och det räcker inte
34. För lite tävlingar och för billiga priser
35. Inte intresserad
Dessa ursäkter varierar i styrka och godkännande. Några av dem är godkända, som numren 14, 20 och 22; några av dem är svaga som numren 9, 27 och 32. Problemet är att många av dem som inte är närvarande uppskattar inte hur mycket dem har missat och hur mycket belöning som dem förlorat genom att inte vara där. Om dem förstod vad dem har missat så skulle dem göra vad som helst för att få tillbaka en minut av den tiden och få bort alla motgångar som dem hade innan…Problemen måste klaras upp enligt varje individuellt fall.
1 – I fallet för dem med svaga ursäkter: Dessa ursäkter måste ställas inför svar enligt varje nivå av deras ursäkter. Några människors ursäkter kan accepteras direkt, medan man måste förklara för dem hur mycket dem missar. Andra måste ifrågasättas mer för att dem ska inse att deras ursäkter är lama. Ibland är de bästa att göra när en person ger en ursäkt är att vara tyst. Det kan också vara värt att kombinera tydliga uttalanden med antändandet.
Det är också mycket nödvändigt att råda de vuxna som jobbar som affärsmän eller enkla anställda att inte dumpa lektioner för att tjäna på världsliga ting. Dem måste påminnas om vad Allah säger:
“Men ni [människor] sätter det jordiska livet före allt annat, trots att det kommande livet är bättre och varar i evighet” [al-A’laa 87:16-17]
Dem borde veta hur farligt det är att bli man blir störd av det jordiska livet:
“KVINNORS kärlek, söner [i mängd], skatter av guld och silver, hästar av ädel ras, boskap och åkerjordar har utmålats för människorna [som de mest åtråvärda i livet]. Allt detta hör till de glädjeämnen som står till buds i denna värld, men återkomsten till Allah är det högsta goda.” [Aal ‘Imraan 3:14]
“Säg:” Om era fäder och era söner och era bröder och era hustrur och er släkt och de ting som ni förvärvar och de varor för vilka ni oroar er att de skall förbli osålda och era ombonade hem – [om allt detta] står ert hjärta närmare än Allah och Hans Sändebud och kampen för Hans sak, vänta då till dess Allah ger Sin vilja att känna; Allah vägleder sannerligen inte dem som visar trots och olydnad.” ” [al-Tawbah 9:24]
Dem borde påminnas om att om man är för upptagen med familjen, barnen och världsliga ting o lämnar Allah då förlorar man mycket. Allah har varnat oss för detta:
“TROENDE! Bland era hustrur och era barn kan finnas [de som är] era fiender; var därför på er vakt mot dem! Men om ni har överseende, förlåter och glömmer [de felsteg som de begår, skall Allah visa att] Han är ständigt förlåtande, barmhärtig.” [al-Taghaabun 64:14]
Vi måste vara uppriktiga men hövliga och artiga. Vi kan säga till dem, “Om du ville komma så skulle du ha förberett dig och lagt alla saker som kommer ivägen åt sidan. Be till Allah att du inte kommer att bli en av dem som Han inte uppmuntrar till och sviker som Han säger till dem ‘Om de hade velat gå [med de övriga] skulle de helt säkert ha gjort förberedelser för detta. Men Allah ville inte att de skulle gå ut och så höll Han dem tillbaka, och [de fick] svaret: ”Stanna hemma med [de övriga] som stannar hemma’ [al-Tawbah 9:46].”
2 – Dem som har godkända ursäkter
Det måste finnas samarbete mellan daa’iyahs och dem som de kallar, mellan lärare och dem som de lär, för att man ska kunna få bort alla ”svårigheter” som kommer ivägen. Det finns olika saker som kan göras för att klara ut dessa problem, och det är följande:
1- Förklara hur viktigt det är med tid och hur man ska spendera den. “Och det är Han som låter natten och dagen följa på varandra – [ett tecken] för den som vill begrunda [skapelsens under] eller tacka Allah” [al-Furqaan 25:62].
2- Alltid ha en plan att nå en balans mellan olika intressen i sharee’ah så mycket som man kan, för att sharee’ah är baserad på att nå intressen och en balans mellan dem så mycket man kan.
3- Att dra till sig uppmärksamhet till prioriteringarna. Saker som är fard ‘ayn [obligatoriskt för varje individ] kommer före saker som är fard kafaayah [obligatoriskt för samhället och om det är ett visst antal som uppfyller dem så är kommer du inte räknas för det]; saker som är fard kafaayah kommer före saker som generellt rekommenderat (mustahabb). Vi borde lära oss de saker som är mer viktiga än andra så att vi kan prioritera de saker som har viktigare betydelse och belöning, då kan vi få saker gjort.
4- Övertyga föräldrar att Islamiska aktiviteter inte kommer ivägen för skolstudier, genom att uppnå en hög standard i sina skolstudier.
5- Hjälpa studenter att klara av brister i deras skolstudier så att dem kan närvara i aktiviteter.
6- Försöka att försena eller ta familjebesök senare så att man kan närvara vid Islamiska aktiviteter.
7- Samordna tidtabeller och söka försoning med familjerelationerna med Islamiska aktiviteter, så som att hämta studenten tillbaka till familjen eller tvärtom så att han inte missar allt, bara lite…
8- Övertyga studenten att tid är för värdefullt att slösa i samlingar där han inte tjänar något på, och han borde lära människor runt omkring honom att man inte ska slösa sin värdefulla tid på saker som man till slut inte tjänar på.
9- Förklara att dessa aktiviteter är en form av avkoppling och fördriva tråkighet, medan på dessa församlingar så vinner han högre tro och kunskap som han tjänar på.
10- Förbereda ett bra program och fylla programmet med nyttiga och användbara föreläsningar och lektioner, inte ha samma saker för då tröttnar folk, variera pratet hela tiden så att folk som är närvarande känner att dem har nytta där..
11- Använda metaforer och motivationer i programmet så som att berätta historier, ge exempel och ge uppmärksamhet till exempel som händer i det verkliga livet.
12- Kämpa för att göra ett schema som organiseras så det inte blir plats för ursäkter, så som ha ett bestämt antal dagar som aktiviteten tar upp, exempelvis göra tre eller fyra dagar i veckan istället för varje dag.
13- Inte vara för extrem genom att göra saker obligatoriskt som inte är obligatoriskt enligt sharee’ah, och acceptera gällande ursäkter.
14- Kämpa för att lösa känsliga ämnen inom vänskap eller vänner och skapa en kärleksatmosfär. Lära deltagarna om broderskap i tron och genomföra detta genom att vara ett exempel själv.
15-Vända sig till Allah och fråga Honom att förenkla saker och hjälpa oss.
O Allah, vi söker hjälp från Dig att du inte sätter oss bland dem som gav ursäkter på Domedagen (se. Al-Mursalaat 77:36). Vi ber Dig att få oss att hålla fast vid Din väg och följa Dina befallningar. Må vi göra alla goda aktiviteter och vara skyddade mot synder. Ge oss Paradiset som vinst och rädda oss från Helvetet, må den vara vår förlust. Må Allah välsigna Profeten Muhammad, hans familj, hans kompanjoner och ge dem frid.
Föreläsning av: Muhammad Saalih al-Munajjid
Al-Khobar
P.O. Box 2999
