Av Shaykh ul-islâm Ibn Taymiyyah
I översättning från arabiska och engelska av Bilal.se
Gabrielstraditionen visar att al-islâm som bygger på fem [pelare] är den essentiella islam [al-islâm nafsahu]. Med andra ord anses al-islâm vara den struktur på vilken de fem pelarna bygger. Men profeten – över honom vare Guds frid och välsignelser – har antytt att religonen har tre nivåer (daradjât). Den högsta av dem är ihsân, den mittersta av dem är imân och sedan följer islâm.
Således är varje underkastad (muslim) troende (mu’min) och varje troende är underkastad (muslim), men inte alla troende (mu’min) är muhsin och inte heller är varje underkastad (muslim) troende (mu’min), så som det inshâ’Allâh kommer att utvisas i återstående profettraditioner (ahâdîth). Så som profettraditionen (hadîth) som Hamad bin Zayd återberättade från Ayub genom Abî Qalâbat från en man från Ahl ul-Shâm från sin far, från profeten – över honom vare frid – som sade till honom:
”Underkasta dig islam och du kommer att finna frid!”
”Vad är underkastelse (islâm)?” frågade mannen;
”Underkastelse (islâm) är att underkasta ditt hjärta inför Gud och att skydda muslimerna från din tunga och dina händer.”
”Vilken är den bästa underkastelse (islâm)?” frågade mannen;
”Tron (al-îmân)” svarade profeten;
mannen frågade: ”Vad är tron (al-îmân)?”
Profeten svarade: ”Att tro på Gud och Hans änglar, på Hans böcker och på Hans sändebud och på återuppståndelse efter döden.”
”Vilket är den bästa tron (al-îmân)?” frågade mannen,
profeten svarade: ”Övergivandet (hidjrah)!”
mannen frågade då: ”Vilket är det bästa övergivandet?”
”Djihâd” svarade profeten.
”Vad är djihâd” frågade mannen.
Profeten svarade: ”Att bekämpa de icketroende (al-kuffâr) då ni stöter på dem utan att vara illojala [1] eller fega.”
Därefter sade Guds sändebud – över honom vare Guds frid och välsignelser: ”Två handlingar är de bästa av handlingar, eller handlingar av lika värde – han sade detta tre gånger – vallfärden (hajj) eller den lilla vallfärden (’umrah). [2]
Och därför nämner [profeten] dessa fyra grader i sitt uttalande:
Muslimen är en som skyddar andra muslimer från sin tunga och sina händer, och en troende (mu’min) är en som människor anförtror sina liv och sina tillgångar till och en muhâdjir är en som överger det onda, och en mudjâhid är en som strävar för Gud. [3]
Och detta är från profeten – över honom vare Guds frid och välsignelser – ur traditionen med Abd Allâh bin Umar och Fudâlah bin Ubayd och andra som källa med en god [djayid] berättarkedja (isnâd). Den återfins i Sunan och en del av den återges i de två Sahîh. [4] Och det styrks i andra återberättanden:
Muslimen är den som skyddar andra muslimer från sin tunga och sina händer, och den troende (mu’min) är den till vilken andra amänniskor anförtror sina liv och tillhörigheter.
Det är välkänt att den som anförtros liv och tillhörigheter skyddar muslimerna från sin tunga och sina händer, och om han inte hade skyddat dem från det skulle de inte ha litat på honom. Något liknande har också berättats i en profettradition (hadîth) med Ubayd ibn Umar som källa genom Amr bin Absah.
Källor:
Ibn Taymiyyah, Kitab al-Iman, Iman Publishing House, Bloominton, Indiana 1999
Ibn Taymiyyah, al-Îmân[kharadja al-hâdîthahu Muhammad Nâsir ad-Dîn al-Albânî], al-Maktab al-Islâmî, 1996
Ibn Taymiyyah, al-Îmân, Dâr al-Hadîth 1997
Fotnoter:
[1] Al-Ghulûl [det ord som ovan översatts med ”illojal”] med bokstaven ghayn tillsammans med lâm har betydelsen av illojalitet i krigsbyte och att stjäla från det innan det delats upp och allt från trolöshet i fördolda ting är ghulla. [Taymiyyah 1997:]
[2] [återberättat av Ahmad och Muhammad bin Nasr] al-Marwazî]
[3] Återberättat av Ahmad i sin helhet med Fudâla som källa med en autentisk (sahîh) berättarkedja (sanad) [Musnad al-imâm Ahmad, 23951]. [Taymiyyah 1996:9]
[4] Se Fath al-Bârî (1/10), Sahîh Muslim (del 1, al-îmân 64, 65), Sunan Abî Dâwud (3/2481), at-Tirmidhî (5/2627), an-Nisâ’i (8, s.105), ad-Darâmî (Riqâ’iq 4/8), och Ahmad (2, s.163) [Taymiyyah 1997:9]
