Detta är Muslimens stil
Abdullâh bin Mas’ood [radiyAllâhu ‘anhu] sade,
“Den troende ser hans synd som om han sitter vid foten av ett berg och fruktar att för att det kanske faller på honom, medans syndaren ser hans synder som en fluga som landar på hans näsa, som han bara viftar bort.” [al-Bukhari, As-Saheeh, Boken om åkallan, Kapitlet om Tawbah.]
Ibn Hajar citerar i hans kommentarer, från Fath Al-Baari,
Ibn Abi Jumrah sade, “Orsaken för detta [fruktan] är att den troendes hjärta är upplyst; så när han ser någonting från honom själv som går emot det som han lyser upp sitt hjärta med, så är det väldigt oroande för honom.
Visdomen bakom att ge exemplet av ett berg är att en person kan möjligtvis finna en väg att fly från andra faror, men om ett berg faller på en person överlever han inte. Kortfattat, den troende styrts av fruktan [för Allâh] i enlighet med styrkan av hans imaan; därför känner han sig inte felaktigt säker om att bli straffad för hans synder.
Detta är Muslimens tillvägagångssätt: han fruktar alltid och kollar sig själv, hans goda gärningar är små för honom och han fruktar även de små dåliga gärningar han gjort.”
Ibn Hajr al-Asqalani (1372–1449) var en framstående islamisk lärd och historiker från Egypten, känd för sitt arbete inom hadithvetenskap och islamisk rättsvetenskap. Han tillhörde den shafiitiska rättsskolan och anses vara en av de mest respekterade och inflytelserika lärda inom hadithstudier.
Hans mest kända verk är “Fath al-Bari,” en omfattande och detaljerad kommentar till Sahih al-Bukhari, en av de mest autentiska samlingarna av profetens (fred vare med honom) uttalanden och handlingar. Detta verk betraktas som en av de viktigaste källorna inom hadithstudier och används fortfarande flitigt av islamiska lärda över hela världen.
Ibn Hajr skrev också andra betydande verk, inklusive “al-Isaba fi Tamyiz al-Sahaba,” en encyklopedi om profetens följeslagare, och “Bulugh al-Maram,” en samling hadither som används i islamisk rätt och fiqh. Han var aktiv inom undervisning och skrev över 150 böcker under sin livstid.
Hans djupa kunskap, skarpa analytiska förmåga och dedikation till islamisk vetenskap har gjort honom till en central figur inom islamisk historia och en förebild för lärda i efterföljande generationer.
