SURAT Ash-Shams – KAPITEL 91
Solen
I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
91:1
VID SOLEN och dess [bländande] sken,
91:2
och vid månen, när den lånar dess ljus!
91:3
Vid dagen, när den gör [jorden] synlig,
91:4
och vid natten, när den sveper [världen] i mörker!
91:5
Vid himlen och Den som har rest dess [valv],
91:6
och vid jorden och Den som har brett ut dess [yta]!
91:7
Vid människans väsen och Den som har format henne [med sikte på den uppgift som hon skall fylla],
91:8
och nedlagt i henne både syndfullhet och gudsfruktan.
91:9
Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ],
91:10
men den som begraver den [i synd och mörker] skall gå mot fördärvet.
91:11
I SITT trotsiga högmod förnekade [stammen] Thamud sanningen
91:12
och den uslaste bland dem störtade fram [för att utföra sin gemena handling],
91:13
trots att Guds sändebud sade till dem: ”[Detta är] Guds kamelsto; vattna henne [och låt henne inte komma till skada]!”
91:14
Men de påstod att han ljög, och så slaktades kamelstoet på det grymma sättet – varpå deras Herre lät straffet drabba dem och förgjorde dem till sista man på grund av deras synd;
91:15
ingen [av dem] fruktade nämligen följderna [av dådet].
Kapitel 91 i Koranen, Surah Ash-Shams (Solen), handlar om människans inre kamp mellan gott och ont, och hur framgång beror på själens rening. Den är känd för sin rytmiska stil och kraftfulla svärformler som betonar skapelsens ordning och moraliskt ansvar.
Här är en detaljerad genomgång av innehållet och betydelsen:
Grundläggande fakta om Surah Ash-Shams
- Kapitelnummer: 91
- Antal verser: 15
- Namn: Ash-Shams (Solen)
- Tematik: Själens moraliska vägval, skapelsens vittnesmål, och straffet för förnekelse.
Struktur och innehåll
Suran börjar med en rad svärformler där Gud svär vid olika aspekter av skapelsen:
- Solen och dess glans
- Månen som följer solen
- Dagen som avslöjar ljuset
- Natten som döljer det
- Himlen och dess arkitektur
- Jorden och dess utbredning
- Själens formgivning och dess moraliska potential
Dessa svärformler fungerar som en retorisk förstärkning av surans centrala budskap: att människan har fått förmågan att urskilja rätt från fel.
Kärnbudskap
Verserna 7–10 är särskilt centrala:
”Och vid själen och Honom som formade den, och ingav den dess synd och dess gudsfruktan. Den har verkligen framgång som renar den, och den går verkligen förlorad som fördärvar den.”
Detta uttrycker en teologisk och psykologisk princip: människan är ansvarig för sin själ, och framgång beror på att man renar den från synd. Det är en uppmaning till självreflektion, moralisk disciplin och andlig utveckling.
Historisk referens: Thamud-folket
Verserna 11–15 nämner Thamud, ett folk som förnekade profeten Salih och dödade den heliga kamelen som var ett tecken från Gud. Deras öde används som ett exempel på vad som händer när människor ignorerar sin moraliska kompass:
”Thamud förnekade [sanningen] i sin övermod, när den mest fördärvade bland dem steg fram. Men Guds sändebud sade till dem: ’Låt Guds kamel få dricka!’ Men de kallade honom lögnare och dödade henne. Och deras Herre krossade dem för deras synd och jämnade dem med marken.”
Vad som sagts om suran
- Klassiska kommentatorer som Al-Tabari och Al-Qurtubi betonar att svärformlerna visar på Guds makt och att människans fria vilja är en gåva med ansvar.
- Moderna tolkningar lyfter fram surans relevans för personlig utveckling, psykologi och etik.
- Pedagogiskt används suran ofta för att diskutera begrepp som fitrah (människans ursprungliga natur), tazkiyah (själens rening), och moralisk frihet.
