SURAT al-Mutaffifin – KAPITEL 82
De som snålar med mått och vikt
بسم الله الرحمن الرحيم
I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
82:1
إِذَا السَّمَاءُ انفَطَرَتْ
NÄR HIMLEN rämnar,
82:2
وَإِذَا الْكَوَاكِبُ انتَثَرَتْ
och stjärnorna skingras,
82:3
وَإِذَا الْبِحَارُ فُجِّرَتْ
och haven svämmar över sina bräddar,
82:4
وَإِذَا الْقُبُورُ بُعْثِرَتْ
och gravarna störtas över ända –
82:5
عَلِمَتْ نَفْسٌ مَّا قَدَّمَتْ وَأَخَّرَتْ
[då] skall varje själ klart inse vad den har sänt framför sig och [vad den] har skjutit upp.
يَا أَيُّهَا الْإِنسَانُ مَا غَرَّكَ بِرَبِّكَ الْكَرِيمِ
VAD KOM dig, människa, att missta dig i fråga om din Herre, den Givmilde?
82:7
الَّذِي خَلَقَكَ فَسَوَّاكَ فَعَدَلَكَ[Han] som har skapat dig och format dig [med hänsyn till den uppgift du skall fylla] och gett din natur dess jämvikt;
82:8
فِي أَيِّ صُورَةٍ مَّا شَاءَ رَكَّبَكَ
skapat dig i enlighet med Sin vilja.
82:9
كَلَّا بَلْ تُكَذِّبُونَ بِالدِّينِ
Nej, [i er otacksamhet] förnekar ni domen!
82:10
وَإِنَّ عَلَيْكُمْ لَحَافِظِينَ
Och det finns de som vakar över er,
82:11
كِرَامًا كَاتِبِينَ
ädla skrivare,
82:12
يَعْلَمُونَ مَا تَفْعَلُونَ
som [känner er och] vet vad ni gör.
82:13
إِنَّ الْأَبْرَارَ لَفِي نَعِيمٍ
De gudfruktiga skall helt visst finna salighet
82:14
وَإِنَّ الْفُجَّارَ لَفِي جَحِيمٍ
och de som har sjunkit djupt i synd skall förvisso finna helvetets eld;
82:15
يَصْلَوْنَهَا يَوْمَ الدِّينِ
där skall de brinna på Domens dag
82:16
وَمَا هُمْ عَنْهَا بِغَائِبِينَ
och de skall inte komma undan [straffet].
82:17
وَمَا أَدْرَاكَ مَا يَوْمُ الدِّينِ
Och vad kan låta dig förstå vad Domens dag betyder
82:18
ثُمَّ مَا أَدْرَاكَ مَا يَوْمُ الدِّينِ
Ja, vad kan låta dig förstå vad Domens dag betyder?
82:19
يَوْمَ لَا تَمْلِكُ نَفْسٌ لِّنَفْسٍ شَيْئًا ۖ وَالْأَمْرُ يَوْمَئِذٍ لِّلَّهِ
Det är den Dag då ingen människa kan hjälpa en annan; den Dag då [det blir uppenbart att] all makt och all myndighet tillhör Gud.
Sura 82 – al-Infiṭār (”När himlen rämnar”)
Detta är en Meckansk sura som, likt de föregående kapitlen, målar upp en dramatisk bild av Domedagen och människans ansvar. Den är kort men mycket kraftfull, med fokus på kosmiska händelser, människans relation till sin Herre och änglarnas roll som skrivare av handlingar.
Teologisk innebörd
- Suran inleds med kosmiska bilder: himlen rämnar, stjärnorna faller, haven flödar över, gravarna öppnas.
- Budskapet är att världsordningen upplöses och att människan ställs inför räkenskap.
- Den påminner människan om att hon har en Herre som är generös, men att hon ofta förnekar detta.
- Suran betonar att änglarna skriver ned varje handling, och att alla kommer att få se sina gärningar på Domedagen.
- Avslutningen är en stark varning: den dag ingen själ kan hjälpa en annan, och all makt tillhör Gud.
Språklig och retorisk analys
- Inledningen ”När himlen rämnar” är dramatisk och markerar en kosmisk katastrof.
- Verserna är korta och rytmiska, vilket förstärker känslan av intensitet och oundviklighet.
- Retoriska frågor används: ”Vad har förlett dig bort från din generöse Herre?” – en direkt tilltal till människan som väcker samvete.
- Bildspråket är starkt: gravar som öppnas, hav som flödar, stjärnor som faller – allt som människan ser som stabilt upplöses.
Profeten ﷺ frid vare över honom
- Enligt hadith (Muslim, Tirmidhī) sade Profeten: ”Den som vill se Domedagen som om den vore framför hans ögon, låt honom recitera al-Infiṭār.”
- Han reciterade ofta denna sura i bönen, särskilt vid fajr, för att påminna om Återuppståndelsen.
- Suran användes av Profeten som en stark varning och påminnelse om människans ansvar.
Sahaba
- Sahaba såg suran som en av de mest kraftfulla påminnelserna om Domedagen.
- Ibn ʿAbbās förklarade att versen ”Vad har förlett dig bort från din generöse Herre?” är en direkt fråga till människan som visar Guds omsorg men också Hans rättvisa.
- De betonade att änglarna som skriver ned handlingar är verkliga och att detta är en påminnelse om ansvar.
Tabieen
- Tabieen som Mujāhid och Qatāda förklarade att de kosmiska bilderna är verkliga händelser som markerar världens upplösning.
- De betonade att suran är en varning till Quraysh: människan ska inte låta sig förledas av världsliga ting, eftersom räkenskapen är viss.
Klassiska mufassirūn
- al-Ṭabarī: Förklarar att himlen rämnar och stjärnorna faller som verkliga händelser på Domedagen. Han tolkar frågan till människan som en moralisk tillrättavisning.
- Ibn Kathīr: Lyfter fram hadithen om att suran är en av de mest kraftfulla påminnelserna om Domedagen. Han betonar änglarnas roll som skrivare av handlingar.
- al-Jalālayn: Kortfattad, förklarar de kosmiska bilderna som verkliga händelser och betonar människans ansvar inför Gud.
- al-Suyūṭī: Samlar hadither som visar att Profeten reciterade denna sura ofta i bönen.
Moderna kommentatorer
- Mohammad Knut Bernström: Ser suran som en poetisk och dramatisk text som målar upp världens slut. Han betonar att frågan till människan är både mild och allvarlig: Gud är generös, men människan förnekar detta.
- Sheikh al-Saʿdī: Pedagogisk, framhåller att suran visar Guds makt genom kosmos och Hans generositet mot människan. Han betonar att människan måste reflektera över sitt ansvar och att änglarna skriver ned varje handling.
Sammanfattande budskap
Pedagogisk lärdom – suran används för att väcka samvete och förbereda människan för det eviga livet.
Kosmos upplöses – himlen, stjärnorna, haven, gravarna – allt som är stabilt försvinner.
Människans ansvar – Gud är generös, men människan förnekar detta och måste stå till svars.
Änglarnas roll – varje handling skrivs ned och kommer att visas på Domedagen.
Domedagens visshet – ingen själ kan hjälpa en annan, all makt tillhör Gud.
