Koranen – en förbön [En förespråkning] för sin följare i det Nästa liv
Koranen ger människan ett gott liv i denna värld – och i det hinsides är den hennes räddning från gravens plåga och hennes förbön på Domens dag. Profeten ﷺ sade: ”Läs Koranen, ty den kommer på Domens dag som en förbön för sina följeslagare (Bärare).” (Återberättad av Abū Umāma, hos Muslim)
Och i en annan hadith, återberättad av Burayda må Allah vara nöjd med honom att Profeten ﷺ sade: ”Koranen möter sin följeslagare på Domens dag när han stiger upp ur sin grav, lik en blek man. Den säger: ’Känner du igen mig?’ Han svarar: ’Nej, jag känner dig inte.’ Då säger den: ’Jag är din följeslagare – Koranen – som lät dig törsta mitt på dagen och höll dig vaken om natten. Alla köpmän har sin vinning, och idag är du den som får den största vinsten. Du får kungadömet i din högra hand och evigheten i din vänstra. Ett värdighetens diadem placeras på ditt huvud, och dina föräldrar kläs i två dräkter som världens folk inte kan värdera. De frågar: ’För vad har vi fått dessa?’ Det sägs: ’För att ert barn tog till sig Koranen.’ Sedan sägs till honom: ’Läs och stig upp genom paradisets nivåer och rum.’ Och han fortsätter att stiga så länge han läser – vare sig med flytande recitation eller med vacker artikulation.” (Återberättad av Ahmad, Ibn Mājah; bedömd som god av al-Būṣīrī och al-Albānī)
Imām al-Suyūṭī kommenterar: ”‘Som en blek man’ – det vill säga med förändrad hudfärg. Det är som om Koranen kommer i denna gestalt för att likna sin följeslagare i livet, eller för att påminna honom om att han i livet förändrades i färg av strävan för Koranen – och nu strävar Koranen för honom på Domens dag, tills han når den yttersta belöningen i det hinsides.”
En särskild sura som nämns i detta sammanhang är Sura al-Mulk (sura 67), som enligt autentiska överleveringar skyddar sin läsare från gravens plåga. Profeten ﷺ sade: ”En sura i Koranen med trettio verser väckte förbön för en person tills individen blev förlåten – det är: Välsignad är Han i vars hand är herradömet (al-Mulk).” (Återberättad av Abū Dāwūd och al-Tirmidhī; bedömd som god av al-Albānī)
