OCH GUD skall säga: ”Jesus, son av Maria! Är det du som uppmanade människorna att dyrka dig och din moder som gudomliga väsen vid sidan av Gud?” [Jesus] skall svara: ”Stor är Du i Din härlighet! Hur skulle jag kunna säga vad jag inte hade rätt att säga? Om jag hade sagt detta skulle Du helt visst ha vetat det. Du vet vad som är i mitt innersta men jag vet inte vad som är i Ditt innersta; Du känner allt det som är dolt för människor. [Koranen 5:116]
Vad jag har sagt dem är det som Du har befallt mig [att säga]: ’Dyrka Gud, min Herre och er Herre.’ Jag var vittne till deras handlingar så länge jag levde bland dem, men sedan Du kallade mig till Dig är det Du som vakar över dem; Du är vittne till allt som sker. [Koranen 5:117]
Inledande kommentar om verserna och kapitel
Dessa två centrala verser kommer från kapitel fem i Koranen, benämnt al‑Maidah, vilket är på svenska ungefär Bordet som dukats med mat. Det är ett av tre kapitel som behandlar livet för Jesus och hans mor Maria utförligt. Kapitlet uppenbarades i Medina och diskuterar Gudomenhetens (Tawhids) kärna. Det förkastar alla former av polyteism, treenighetsläran, tillägget av medgudar vid sidan av Gud och tanken att någon skulle vara Hans jämlike. Verserna 116–117 ligger bland kapitlets sista fem verser och kan ses som en kraftfull tillsägelse och varning riktad till världens kristna.
Samtalet på Domens dag
På Domens dag kommer en dialog att föras mellan Gud och profeten Jesus. Det är i själva verket ett vittnesmål från Jesus när Gud frågar om han sagt åt människorna att dyrka honom (Jesus) och hans mor som gudomligheter. Vi förstår att Gud exakt vet vad Jesus sagt, men denna växling är avsedd för dem som ser och hör snarare än för adressaten själv. Att påstå sig vara Gud är en fruktansvärd överträdelse, därför präglas Jesu svar av fruktan och vördnad.
Jesu nekande och hans ställning
Jesus inleder med att prisa Gud och förnekar omedelbart att han sagt något sådant. Han är förskräckt och avvisar all kännedom om en sådan allvarlig synd. Han säger sig vara oskyldig och att allt är en uppdiktning. Muslimer förstår Jesus och hans roll enligt Koranen och Profeten Muhammads utsagor; Jesus var en i raden av profeter som kallade människor att dyrka den Ende Guden. Koranen förklarar detta tydligt och det gjorde också Jesu undervisning. I Bibeln finns flera exempel där Jesus och hans lärjungar visar att de ser honom som Guds tjänare.
”…Fadern är större än jag.” [Joh 14:28]
”När ni ber, säg: Fader vår som är i himlen.” [Luk 11:2]
”…Människosonen kom inte för att bli betjänad utan för att tjäna.” [Matt 20:28]
”Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus.” [Apg 3:13]
”Män av Israel, hör detta: Jesus från Nasaret var en man som Gud hade gjort känd för er genom under, tecken och mirakler, som Gud gjorde bland er genom honom, som ni själva vet.” [Petrus, Apg 2:22]
Tron bland Jesu samtid och Mariafrågan
De som trodde på och följde Jesus under hans liv trodde inte att han var Gud eller Guds son. Tankar om någon form av treenighet stod inte i deras närhet. Jesus hävdade aldrig att han var Gud, och bibelverser beskriver honom som en profet.
”Och när översteprästerna och fariséerna hörde hans liknelse förstod de att han talade om dem. Men när de sökte gripa honom fruktade de folkmassan eftersom de tog honom för en profet.” [Matt 21:45–46]
Vad beträffar Maria finns det i Bibeln ingen antydan om att hon skulle vara gudomlig. En sådan idé var främmande för kristet tänkande fram till tredje århundradet e.Kr., då teologer i Alexandria började kalla Maria Guds moder. Uttrycket blev först officiellt cirka hundra år senare efter kyrkomötet i Efesos. När Koranen uppenbarades hade dyrkan kring Maria ökat i vissa kretsar. Därför blir Jesu nekande på Domens dag av avgörande betydelse.
Jesu utsaga om Guds allvetande och profeters ansvar
Jesus kallar Gud Allvetande och erkänner att Gud vet att han inte begått den stora synden att jämställa andra med Gud. Den Jesus som framträder i Bibeln försökte tydligt avskilja sig från attribut som endast tillhör Gud: ’Men ingen vet den dagen eller stunden, inte ens himlens änglar… Endast Fadern vet det.’ (Matt 24:36) När en man kallade Jesus ’God lärare’ svarade han: ’Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, nämligen Gud.’ (Mark 10:18)
Jesus säger att han endast kallade folket att dyrka Gud ensam. Att förmedla budskapet om monoteism var profeternas tunga ansvar. Liksom profeten Muhammad i sitt avskedstal ville vara säker på att hans följeslagare kunde vittna att han förmedlat budskapet, så skulle också Jesus ha velat att hans följare intygade att han förmedlat Guds budskap och inte något som kom från hans egen ingivelse. Han förnekar ansvar för vad människor gjorde efter att hans tid på jorden var slut. Under den tid han levde bland dem var han vittne till deras handlande, men efter att han togs upp var Gud deras Beskyddare och vittne över dem.
Uppstigning, korsfästelse och förvanskning
Jesus säger att efter att han upptogs var Gud vittne över dem. Kristna tror att Jesus dog vid korsfästelsen, medan Koranen uttryckligen förnekar att de dödade eller korsfäste honom: ”…de dödade honom inte och korsfäste honom inte…” (Koran 4:157). Enligt islam steg Jesus upp till himlen och hade därigenom inte längre kontroll över vad hans efterföljare sade och lärde. Med tiden förvanskades och förändrades ord och läror som tillskrevs honom.
Avslutande reflektion
Samtalet mellan Gud och Jesus visar hur felaktigt de förvanskade lärorna blivit genom tiderna. Det är en allvarlig varning att vara ytterst försiktig med alla föreningar eller jämställningar mellan Gud och Jesus. Dessa verser uppmanar oss att rensa bort spår av avgudadyrkan som trängt in i tidigare uppenbarelser. I sin sanna form visar de sanningen i islams lära.
Översätt från Engelska: Källa: https://www.islamreligion.com/
