Hur nådde du tillståndet av hälsa och lycka?
En vis man sade en gång i tiden, “Jag passerade förbi en by i Egypten sökandes efter att engagera mig i Ribat [vakta den Muslimska gränsen emot de icke-troende], när jag plötsligt passerade förbi en man som satt i mörkret. Han saknade ögon, även hans händer och ben. Han led från alla typer av svårigheter, medans sade han:
“Allt Prisande tillkommer Dig, Allah – ett prisande som förenar prisandet med alla Dina Skapelser – för det som Du har välsignat mig med, och föredraget högt över många utav de som Du har Skapat.” Så, jag sade till honom, “För vilken välsignelse prisar du Allah för? För vilket företräde tackar du Honom för? Vid Allâh, jag ser ingen typ av svårighet förutom att du genom går den!”
Så, han sade, “Ser du inte vad som har hänt med mig? Vid Allah, om Han skulle orsaka himlarna att regna eld på mig, och jag skulle brinna upp på grund av det, och Han skulle befalla bergen att krossa mig, och om Han skulle befalla haven att dränka mig, skulle jag inte öka förutom i att prisa och tacka Honom, och jag ber om något från dig; Jag har en dotter som brukade försörja mig och bryta min fasta med mig. Kan du se om du kan hitta henne?”
Jag sade till mig själv, “Vid Allah, jag hoppas att genom att uppfylla efterfrågan av denna rättfärdiga tjänare, att jag kommer uppnå närhet till Allah – den Högste och Majestätiske.” Så, jag gick ut för att leta efter henne i öknen där jag upptäckte att hon hade blivit uppäten av vilda djur. Jag sade till mig själv, “Till Allah tillhör vi och till Honom skall vi återvända! Hur ska jag berätta denna rättfärdiga tjänare att hans dotter har dött?” Så, jag gick till honom och frågade honom, “Är du bättre i Allahs Syn än Profeten Ayyub? Allah prövade honom med hans rikedom och med hans barn och familj.”
Han svarade, “Nej, snarare, Ayyub är bättre!”
Jag sade, “Dottern som du bad mig att finna, jag fann att hon hade blivit uppäten av vilda djur.”
Han sade, “Prisad vare Allâh som har tagit ut mig från denna Värld utan att sätta någon kärlek för den i mitt hjärta.” Sedan kollapsade han och dog.
Jag sade, “Till Allah tillhör vi och till Honom skall vi återvända! Vem kan hjälpa mig att tvätta hans kropp och begrava den?” Plötsligt, en grupp av ryttare engagerade i Ribat passerade förbi, så jag vinkade åt dem att stanna. De kom fram, så jag informerade dem om vad som hade hänt, så vi tvättade mannens kropp, svepte in den och begravde den i denna by, och gruppen av män red sedan vidare.
Jag spenderade natten i byn oförmögen att lämna denna man. När en tredjedel av natten hade passerat, började jag drömma att jag var tillsammans med honom i en grön trädgård. Han hade på sig två vackra gröna klädesplagg, och han stod upp och reciterade Qur’an. Jag sade till honom, “Är inte du min vän från igår?”
Han svarade, “Jo, det är jag.”
Jag sade, “Hur nådde du till ditt nuvarande tillstånd [av hälsa och lycka]?”
Han svarade, “Jag har nått en nivå som ingen utav de tålmodiga når, förutom de som är tålmodiga under tider av svårigheter och tacksam under tider av lättnad.”
Tagen från ‘Sifat as-Safwah’ av Ibn al-Jawzi
