Handlingarnas värde är beroende av intentionen
De troendes ledare, Abu Hafs ’Umar bin al-Khattâb sade: ”Jag hörde Allâhs budbärare – må Allâhs frid och välsignelser vara över honom – säga: Sannerligen är handlingarnas [värde beroende av] intentionen och var och en [belönas] för det han avsåg. Så den som utvandrade till Allâh och Hans budbärare, ja den har utvandrat till Allâh och Hans budbärare. Men den vars utvandring var för [att söka] denna världens vinningar eller att gifta sig med en kvinna, ja då har han utvandrat till det som han har utvandrat till.
متن الحديث
عن أمير المؤمنين أبي حفص عمر بن الخطاب رضي الله عنه ، قال : سمعت رسول الله صلى الله عليه وسلم يقول : إنما الأعمال بالنيّات ، وإنما لكل امريء مانوى ، فمن كانت هجرته إلى الله ورسوله ، فهجرته إلى الله ورسوله ، ومن كانت هجرته لدنيا يصيبها ، أو امرأة ينكحها ، فهجرته إلى ما هاجر إليه رواه البخاري ومسلم في صحيحهما
Al-Bukhâriy och Muslim har återberättat denna profettradition.
Denna profettradition är en av de traditioner kring vilken religionen kretsar. Det har återgetts att ash-Shâfi’iy sade: ”Denna profettradition utgör en tredjedel av all kunskap och den är inbegripen i sjuttio sektioner av Fiqh.”
Imam Ahmad sade: ”Islams grund bygger på tre profettraditioner: Umars tradition, ”Sannerligen är handlingarnas [värde beroende av] intentionen”, ’Â’ishas tradition, ”Den som innoverar någonting i vår angelägenhet [dvs i religionen islam – övers.] som inte är från den får det avvisat.” och Nu’mân ibn Bashîrs tradition, ”Det som är Halâl är tydligt och det som är Harâm är tydligt.”
Abu Dâwud sade: ”Sunnahs principer i varje fält är fyra profettraditioner: Umars tradition, ” Sannerligen är handlingarnas [värde beroende av] intentionen.” och traditionen, ”Det som är Halâl är tydligt och det som är Harâm är tydligt.” traditionen, ”En del av förträffligheten i en människas religion är att lämna det som man inte har med att göra,” och traditionen, ”Klara er utan världen och Allâh skall komma att älska er och klara er utan det som människor har i sin hand och människorna skall älska er.”
Det finns olika förståelser av hans – över honom vare frid – ord: (إنما الأعمال بالنيات) Sannerligen är handlingarnas [värde beroende av] intentionen.
Många av de senare [teologerna – i förhållande till Ibn Radjabs tid på 1300-talet] menar att dessa ord betyder: ”Handlingar korrigeras av [intentionerna], eller döms i enlighet med [intentionerna] eller är acceptabla genom intentionerna.” och enligt detta är de handlingar som avses sharî’as handlingar vilka kräver en intention [som t ex den dagliga bönen, fastan m fl]. Vad gäller de handlingar som inte kräver en intention, som t ex att äta, dricka eller klä sig är dessa exkluderade från de allmänna handingar som nämns här.
Andra menar att handlingar här är i allmän bemärkelse och att ingenting är uteslutet från dem och någon sade att detta var majoritetens åsikt, med vilket han verkar ha menat majoriteten av de tidigare generationerna. Detta finner vi i uttalanden från Ibn Djarîr at-Tabari och Abû Tâlib al-Makki och andra ur de tidigare generationerna och det är vad som är tydligt från imam Ahmads ord. Han sade i Hanbals återgivning, ”Jag föredrar att när var och en gör en handling så som bönen, fastan och allmosan (sadaqah) eller någon annan typ av god handling så skall en intention föregå den. Profeten – över honom vare frid – sade: ” Sannerligen är handlingarnas [värde beroende av] intentionen…” och detta är tillämpligt för varje sak.”
Al-Fadl ibn Ziyâd sade: ”Jag frågade Abû ’Abdullâh – dvs Ahmad [bin Hanbal] – om intentionen i handlingar och jag sade: ’Hur är intentionen? Han svarade: ’Man kämpar med sig själv om man avser att göra en handling för att inte avse den för människor.’”
Enligt detta uttalande sade en del att vad som skall förstås av orden [i uttalandet att handlingarnas värde är i enlighet med intentionen] är att handlingar sker eller inträffar enligt deras intentioner. Så han [profeten] informerar oss om att en frivillig handling bara kommer till genom en intention från den som utför den vilket är orsaken till handlingen och till dess existens.
Och hans ord som följer (و إنما لكل امرئ ما نوى) ”… och var och en [belönas] för det han avsåg…” visar på sharî’as dom vilket är att för den som gör handlingen är intentionen hans andel av handlingen. Om den är god är också hans handling god och han kommer att få dess belöning men om den är korrupt och dess börda kommer att vara över honom. Då är det möjligt att betydelsen av hans ord ” Sannerligen är handlingarnas [värde beroende av] intentionen” är att ”handlingar är rätta, korrupta, acceptabla eller avvisade, belönade eller obelönade i enlighet med intentionerna [bakom dem] och informerar oss således om sharî’as bedömning att en handlings korrekthet eller korruption är i enlighet med intentionens korrekthet eller korruption.
Och hans ord som följer (و إنما لكل امرئ ما نوى) ”… och var och en [belönas] för det han avsåg…” informerar oss om att ingenting kommer ur någons handlingar förutom det som han avsåg med den. Om han avser något gott [med sin handling] kommer också något gott ur den och om han avser något ont [med sin handling] kommer också något ont ur den.
Detta är inte bara en repetition av den första frasen för den första frasen visar på att det korrekta eller inkorrekta i en handling är i enlighet med intentionen som orsakade handlingen medan den andra frasen visar på att belöningen för den som gör handlingen för handlingen är i enlighet med hans korrekta intention och att hans straff för den är i enlighet med hans felaktiga intention.
Det är också möjligt att hans intention bara är tillåten [dvs Mubâh] så att handlingen också blir tillåten och således kommer han inte att få någon belöning eller få ta emot något straff. Således är handlingen i sig självt – dess rättfärdighet, felaktighet eller tillåtlighet – är i enlighet med intentionen som motiverar den och orsakar den och belöningen för den som för en handling, hans straff och att han enbart är säker är i enlighet med hans intention genom vilken handlingen blir korrekt, felaktig eller tillåten.
Så den som utvandrade till Allâh och Hans budbärare… t o m profet-traditionens slut.
När profeten – över honom vare Allâhs frid – sade, ” Sannerligen är handlingarnas [värde beroende av] intentionen och var och en [belönas] för det han avsåg.” var detta ett omfattande uttalande som omfattade alla frågor. Sedan gav han ett exempel med en handling som till det yttre är en och samma men vars rättfärdighet eller korruption skiljer sig åt beroende på intentionen. På så sätt är det som om han sade att alla andra handlingar följer samma exempel som detta.
Källor: Al-Hanbali, ibn Radjab, The Compendium of Knowledge and Wisdom [Djâmi’ al-’ulûm wa Al-hikâm], Turath publishing, London 2007. Information om denna utgåva av boken finner ni på Turath publishing. Den kan köpas i Europa via Azhar academy.
