En filosofisk syn på Koranens unikhet
William Shakespeare, engelsk poet och dramatiker, allmänt betraktad som den största författaren på engelska språket, används ofta som exempel på unik litteratur. Argumentet som framförs är att om Shakespeare kunde uttrycka sin poesi och prosa på ett unikt sätt – och han var en människa – då måste, oavsett hur unik Koranen är, även den vara från en människa.
Men detta argument har problem. Det tar inte hänsyn till Koranens egenart och missförstår litterära geniers unikhet, såsom Shakespeare. Även om Shakespeare skrev poesi och prosa som fick en oöverträffad estetisk uppskattning, var den litterära form han använde inte unik. I många fall använde Shakespeare den vanliga jambiska pentametern (en versmåtts linje med fem jambiska fötter).
Koranens språk däremot är i en helt okänd och oöverträffad litterär form. De strukturella egenskaperna i den koraniska diskursen gör den unik – inte enbart den subjektiva uppskattningen av dess litterära och språkliga utformning.
Två angreppssätt
Det finns två filosofiska angreppssätt som visar varför Koranen är gudomlig och mirakulös:
- Rationell deduktion
- Mirakelfilosofi
Rationell deduktion
Rationell deduktion är den logiska processen där slutsatser dras från allmänt accepterade premisser.
I fråga om Koranens unikhet finns en universellt accepterad premiss, erkänd av både östlig och västlig forskning:
”Koranen kunde inte imiteras av araberna vid uppenbarelsens tid.”
Från detta följer:
- Koranen kan inte ha kommit från en arab. Araberna var språkligt överlägsna men misslyckades att utmana Koranen. De erkände själva att den inte kunde vara mänsklig.
- Koranen kan inte ha kommit från en icke-arab. Språket är arabiska, och kunskap i arabiska är en förutsättning för att kunna utmana den.
- Koranen kan inte ha kommit från Profeten Muhammad.
- Han var själv arab, och alla araber misslyckades att utmana Koranen.
- De språkliga experterna anklagade honom aldrig för att vara dess författare.
- Trots personliga tragedier och prövningar (barnens död, Khadījas bortgång, bojkott, följeslagares tortyr och död) förblir Koranens röst konsekvent gudomlig, utan spår av hans personliga känslor.
- Verserna uppenbarades ofta för specifika händelser, men utan redigering eller revision är de litterära mästerverk.
- Profetens hadither är i en helt annan stil än Koranen. Att under 23 år tala i två helt olika stilar är psykologiskt och fysiologiskt omöjligt.
- Alla mänskliga uttryck kan imiteras om en ”blåkopia” finns. Men trots att Koranen själv är tillgänglig har ingen kunnat imitera dess unika form.
- Han var själv arab, och alla araber misslyckades att utmana Koranen.
- Koranen kan inte ha kommit från en jinn eller ande. Deras existens är baserad på uppenbarelse, inte empiriska bevis. Att hävda att Koranen kommer från dem innebär redan att man accepterar uppenbarelsen.
- Koranen kan endast ha kommit från Gud. Alla andra förklaringar har förkastats eftersom de inte kan förklara dess unikhet på ett sammanhängande sätt.
Mirakelfilosofi
Ordet ”mirakel” kommer från latinets miraculum – ”något underbart”. Vanligtvis definieras mirakel som ”brott mot naturlagar”. Men detta är en bristfällig definition. Som filosofen Bilynskyj påpekar: så länge naturlagar förstås som induktiva generaliseringar är begreppet ”brott” mot dem inkohorent.
Naturlagar är mönster vi observerar i universum. Om ett mirakel definieras som ett brott mot dessa mönster uppstår problemet: varför kan vi inte se ”brottet” som en del av mönstret? En mer sammanhängande definition är därför ”omöjlighet”. Filosofen William Lane Craig definierar mirakel som ”händelser som ligger utanför naturens produktiva kapacitet”.
Den mirakulösa Koranen
Det som gör Koranen till ett mirakel är att den ligger utanför den arabiska språkets produktiva kapacitet. Alla grammatiskt korrekta uttryck på arabiska faller inom kända litterära former: prosa eller poesi.
Koranen är ett mirakel eftersom dess litterära form inte kan förklaras inom språkets kapacitet. Alla möjliga kombinationer av ord och grammatik har prövats, men ingen har kunnat imitera den. Araberna, språkligt överlägsna, misslyckades. Den brittiske orientalisten och översättaren Forster Fitzgerald Arbuthnot konstaterade:
”Och även om flera försök gjorts att producera ett verk som är lika bra i fråga om elegant skrivande, har ingen ännu lyckats.” [F. F. Arbuthnot. 1885. The Construction of the Bible and the Koran. London, p 5]
Implikationen är att det inte finns någon naturlig förklaring. Koranen består av arabiska ord, men dess form är omöjlig att reproducera. Den enda sammanhängande förklaringen är en övernaturlig: Koranen är ett mirakel.
