Dhikr och det Muslimska barnet
Hur kan vi lära våra barn de adhkaar som man ska säga varje dag och natt?
Prisad vare Allâh
Ett barn kan lära sig, från tre eller fyraårsålderns, de adhkaar som man ska säga varje morgon och kväll och när man ska sova och när man äter och dricker. Om ett barn hör dessa adhkaar, memorerar dem och säger dem kommer detta skapa ett starkt band mellan barnets själ och Allâh så att hans själ utvecklas och hans karaktär kommer vara god och fri från avvikelser.
En familj åkte på en resa ut till landet och när de gjorde ett stopp på resan sprang deras barn runt omkring på landet av glädje. Sedan kom han snabbt tillbaka och frågade sin mamma, ”Vilken dhikr ska vi säga på den här platsen?”
Självklart så menar barnet det som är återberättat från Profeten [Sallallâhu ’aleihi wa Sallam]; Khawla bint Hakeem [må Allâh vara nöjd med henne] sade, ”Jag hörde Allâhs Sändebud [Sallallâhu ’aleihi wa Sallam] säga,
”Den som gör ett stopp medans man är resande och sedan säger “A’oodhu bi kalimaat Allaah il-taammati min sharri ma khalaqa (Jag söker skydd hos de perfekta orden av Allâh från ondskan av det Han skapat),” då kommer ingenting skada honom tills han reser från den platsen.” [Återberättad av Muslim]
Detta barn inser att det finns specifika adhkaar som Muslimen ska säga, vissa av dem är sammanbundna med bestämda tider, vissa med bestämda platser osv. Detta barn förstår den sanna naturen av förhållandet till hans Herre och förstår att det är pågående, på grund av vad han lärt sig från sina föräldrar.
Om ett barn uppfostras på ett sådant sätt kommer han bli rättfärdig insha Allâh och han kommer ha inflytande på sina vänner och de som han har kontakt med.
En annan berättelse om ett barn som växer upp och ihågkommer Allâh och har ett förhållande med Honom är att en dag så kom ett litet barn, som endast var fyra år gammal, till sin mamma med nya kläder som barnets trettonåriga storasyster satt på.
Hans mamma säger till honom, ”Låt mig lära dig den du’aa man ska säga för nya kläder.” Barnet sade, ”Jag har redan sagt det.” Mamman blev förvånad därför att hon vet att barnet inte lärt sig den du’aan än. Men barnet sade till sin mamma, ”Min syster sa du’aan och jag sa efter henne.” Titta på rättfärdigheten av denna flicka som hade en sådan effekt även på hennes lillebror.
Från Ummahaat qurba Abnaa’ihinna, s. 25
Källa: revertit.blogg.se
