Något om hur man uppnår gudsfruktan (taqwâ)
Shaykh Salîm al-Hilâlî
Begreppet Gudsfruktan – taqwâ är alltid sammankopplat med dyrkan – ibâdah i Koranen. Dyrkan (’ibâdah) kan definieras som: att göra vad Gud har beordrat i Koranen och att undvika det som Han har förbjudit. Dyrkan (’ibâdah) har också definierats som ett begrepp som omfattar alla sorters handlingar som Gud älskar och godkänner, vare sig de är hjärtats, tungans eller lemmarnas handlingar. Gudsfruktan (taqwâ) är frukten av att göra dyrkan (’ibâdah). Med andra ord, om man gör vad Gud har påbjudit en att göra, och avstår från det som har förbjudits en, kommer man att uppnå taqwâ. Gud säger i Sin Skrift:
Troende! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er – kanske skall ni frukta Gud. [Koranen, Kapitel 2 al-Bagarah [Kon] vers:183]
I denna vers och många andra, har Gud visat oss att gudsfruktan (taqwâ) är resultatet eller frukterna av dyrkan (’ibâdah).
Betydelsen av gudsfruktan (taqwâ)
När vi nu har klargjort hur man uppnår gudsfruktan (taqwâ) kan vi definiera vad begreppet taqwâ betyder. Taqwâ betyder att rensa, eller rena, hjärtat och själen. Detta faktum bevisas av ett par verser i korankapitlet al-Shams, I vilka Gud, den upphöjde, säger:
Vid solen och dess sken, och vid månen då den följer den! Vid dagen, när den gör [jorden] synlig och vid natten då den sveper världen i mörker! Vid himlen och Den som har rest dess valv, och vid jorden och Den som brett ut dess yta! Vid människans väsen och den som har format henne [med sikte på den uppgift hon skall fylla] och nedlagt i henne såväl [tendensen till] grov synd som [viljan att] frukta Gud. [Koranen, Kapitel 91 ash-Shams [Solen] vers: 1-10]
Gud inleder detta kapitel med att avlägga sju eder. Närhelst Gud inleder ett kapitel eller en vers med en ed, gör Han – upphöjd och prisad – det för att vittna om det faktum att vadhelst som följer denna ed är mycket viktigt och avgörande för oss att förstå. Därför bör vi vara väldigt uppmärksamma på vad som sägs och reflektera över dess meningar.
För att rensa ens hjärta och rena ens själ måste man utföra de rättfärdiga handlingar som Gud har påbjudit oss att göra, och vår undergång ligger i att göra de handlingar som Gud har förbjudit oss att göra. Då Gud är själens väktare och beskyddare, bör vi göra varje god handling med hopp om Guds nåd och i fruktan för Hans straff och ha fullt förtroende för Honom – må Han vara upphöjd och prisad.
Själens renande
Bland profetens – över honom vare Guds frid och välsignelser – uppdrag gav Gud honom budet att rena själarna, muslimernas i synnerhet och mänskligheten i allmänhet. Gud, den upphöjde säger:
Det är Han som har sänt ett sändebud till de olärda ur deras egna led för att framföra Hans budskap till dem och [lära] dem renhet och undervisa dem i skriften och visdom (hikmah) – de hade förut helt uppenbart gått vilse. [Koranen, Kapitel 62 al-Jumuah [Fredagsbönen] vers:2]
I denna vers översätts ofta ordet hikmah som visdom. Imam ash-Shafi’i, en av islams största lärde sade att då Gud nämner ordet hikmah i Koranen syftar det på profetens – över honom vare Guds frid och välsignelser – Tradition (sunnah). I tillägg till denna vers ser vi att profeten – över honom vare Guds frid och välsignelser – gavs tre uppdrag:
1, att lära ut Koranen;
2, att lära ut sunnah; och
3, att visa medlen till själens renande.
Detta renande uppnås genom att göra den korrekta dyrkan (’ibâdah) och genom att undvika synd och olydnad.
Villkor för att uppnå gudsfruktan (taqwâ)
Hur kan man veta att ens dyrkan (’ibâdah) hjälper en att uppnå gudsfruktan (taqwâ)? För att utveckla taqwâ måste man uppfylla följande villkor:
1, Ikhlâs, d v s en uppriktig avsikt att handlingen görs enbart för att tillfredställa Gud, av kärlek till Honom, i hopp om Hans belöning och nåd, såväl som i fruktan för Hans vrede och straff om Han inte åtlyds.
2, Att utföra handlingen i enlighet med den autentiska sunnah. Att ha den nödvändiga kunskapen om den dyrkan (’ibâdah) som utförs. Att veta hur profeten – över honom vare Guds frid och välsignelser – utförde den handlingen och den korrekta tiden för handlingen.
Vad gäller ikhlâs måste den vara närvarande både före och efter utförandet av handlingen, utan vare sig riyâ eller sum’ah (d v s att göra saker för att synas och höras av människor). Till exempel, efter att ha gjort en god handling, berättar någon för andra, ”Titta på allt bra jag har gjort”, eller, ”Jag är en så fantastisk person för jag gör så-och-så”.
Denna formel, om den används för att uppnå gudsfruktan (taqwâ), är vetenskaplig i det att om du följer den medan du uppfyller alla dess villkor och rättigheter, kommer du inshâ’Allâh att uppnå taqwâ.
källa:
al-Hilâlî, Salîm, How to Attain Taqwa, www 7/3-03 Salafipublications.com
Koranverser i enlighet med Bernström, M. K. Koranens Budskap, Proprius, Sthlm 1998
