Trosmässig otroheten [Kufr i’tiqadi]

Fråga 162:

Förklara hur den trosmässiga otroheten (kufr i’tiqadi) helt motsäger tron och ge en detaljerad redogörelse för dess avlägsnande.

Svar:

Vi har tidigare klargjort att tron (iman) består av både ord och handling:

Hjärtats uttalande: Tro och övertygelse.
Tungans uttalande: Att uttala trosbekännelsen (shahada).
Hjärtats handling: Avsikt och uppriktighet (ikhlas).
Kroppens handling: Full lydnad genom alla former av handlingar.

Om alla dessa fyra aspekter försvinner – hjärtats tro och handling, tungans uttalande och kroppens handlingar – försvinner tron helt och hållet.

Om hjärtats tro (Tasdiq) försvinner, är de andra aspekterna inte till nytta eftersom hjärtats tro är en förutsättning för att de andra ska vara giltiga och fördelaktiga. Detta gäller till exempel den som förnekar Allahs namn och egenskaper eller något som Allah har uppenbarat till sina profeter och skrifter.

Vidare, om hjärtats handling (som kärlek och underkastelse) försvinner, är alla lärda inom أهل السنة (ahl al-sunnah) överens om att hela tron försvinner. Ingen nytta kan dras från hjärtats tro (tasdiq) om hjärtats handling saknas, såsom kärlek och lydnad. Detta är samma sak som inte hjälpte Iblis, Farao och hans folk, judarna och de polyteister som erkände profetens frid vare över honom ﷺ sanning, både privat och offentligt, och sade: ”Han är inte en lögnare, men vi kommer inte att följa eller tro på honom.”

Källa:

أعلام السنة المنشورة في اعتقاد الطائفة المنصورة [ 200 سؤال وجواب في العقيدة ] مؤلف الكتاب حافظ بن أحمد الحكمي

Boken “Aʿlām al-Sunna al-Manshūra fī Iʿtiqād al-Tāʾifa al-Mansūra”, som kan översättas till “Tecknen på den spridda Sunnah i tron på den triumferande gruppen”, är en värdefull bok författad av Hafiz bin Ahmed al-Hakami.

Den innehåller 200 frågor och svar om islamisk troslära, som syftar till att förenkla och förtydliga viktiga trosuppfattningar.

Boken är utformad för att kunna ge en vägledning för läsarna genom centrala koncept inom islamisk tro på ett lättförståeligt sätt.

Trosmässig otroheten [Kufr i’tiqadi]