Tron på ödet
Fråga 155:
Vilken ställning har tron på ödet inom religionen?
Svar:
Tron på ödet är en grundläggande del av at-Tawhid (monoteismen), precis som tron på de medel som leder till gott och avhåller från ont är en del av sharia (den gudomliga lagen). Religionens system blir inte komplett eller stabilt om inte någon tror på ödet och följer sharian.
Profeten frid vare över honom ﷺ fastställde tron på ödet och svarade på frågan från en person som sade: ”Borde vi då förlita oss på vad som är skrivet och sluta handla?” Profeten frid vare över honom ﷺ svarade: ”Handla, för alla är lättade till det de är skapade för.”
Den som förnekar ödet och påstår att det strider mot sharian berövar Allah Hans kunskap och makt, och gör människan självständig i sina handlingar som om hon själv skapat dem. På så sätt tillskriver han skapelsen flera skapare vid sidan av Allah.
Å andra sidan, den som använder tron på ödet som ett argument mot sharian och förnekar människans förmåga och fria vilja, som Allah har gett henne, påstår att Allah har ålagt sina tjänare något de inte kan klara av. Detta är som att be en blind person att punktera en bok. En sådan person tillskriver Allah orättvisa, och deras förebild i detta är Iblis (Satan), som sade: ”Eftersom du har vilselett mig, ska jag sannerligen sätta mig på din raka väg.” [Koranen Surah al-A’raf, vers 16]
Och de sanna troende tror på ödet, dess godhet och dess ondska, och att Allah är skaparen av allt detta. De underkastar sig sharian, dess påbud och förbud, och styr sina liv enligt den, både i hemlighet och offentligt. Vägledning och förvillelse ligger i Allahs händer; Han vägleder vem Han vill genom sin nåd och leder vilse vem Han vill genom sin rättvisa. Allah vet bäst var Hans nåd och rättvisa ska tillämpas:
”Han vet bäst vem som har gått vilse från Hans väg och vem som är vägledd.” [Koranen Surah al-Najm, vers 30]
Allah har djup visdom och övertygande bevis i detta, och belöning och straff är kopplat till sharian – handlingar och underlåtelse baseras på ödet. Troende finner tröst i ödet vid motgångar. När de lyckas med något gott, erkänner de sanningen och säger:
”Prisad vare Allah, som har väglett oss till detta, och vi skulle inte ha funnit vägledning om inte Allah hade väglett oss.” [Koranen Surah al-A’raf, vers 43]
Men de säger inte, som syndaren:
”Jag har fått detta genom min egen kunskap.” [Koranen Surah al-Qasas, vers 78]
Om de begår en synd säger de, som deras föräldrar:
”Herre, vi har gjort oss själva orätt, och om Du inte förlåter oss och förbarmar dig över oss, kommer vi att vara bland förlorarna.” [Koranen Surah al-A’raf, vers 23]
De säger inte, som den fördömde Satan:
”Herre, eftersom Du har vilselett mig.” [koranen Surah al-A’raf, vers 16]
Vid olycka säger de:
”Vi tillhör Allah, och till Honom återvänder vi.” [Koranen Surah al-Baqarah, vers 156]
Men de säger inte, som de som inte tror:
”Om de hade varit hos oss skulle de inte ha dött eller blivit dödade.” [Koranen Surah aal-E-Imran, vers 156)

Källa:
أعلام السنة المنشورة في اعتقاد الطائفة المنصورة [ 200 سؤال وجواب في العقيدة ] مؤلف الكتاب حافظ بن أحمد الحكمي
Boken “Aʿlām al-Sunna al-Manshūra fī Iʿtiqād al-Tāʾifa al-Mansūra”, som kan översättas till “Tecknen på den spridda Sunnah i tron på den triumferande gruppen”, är en värdefull bok författad av Hafiz bin Ahmed al-Hakami.
Den innehåller 200 frågor och svar om islamisk troslära, som syftar till att förenkla och förtydliga viktiga trosuppfattningar.
Boken är utformad för att kunna ge en vägledning för läsarna genom centrala koncept inom islamisk tro på ett lättförståeligt sätt.
