Att ägna särskild uppmärksamhet åt den heliga Koranen:
Ibn Rajab sa: I en Hadith av Fatimah – må Allah vara nöjd med henne – från hennes far – Guds frid och välsignelser vare över honom – berättar han att “Gabriel [Jibril] – frid vare över honom – granskade Koranen med honom [Profeten] en gång per år, och han [Gabriel [Jibril]] granskade den med honom [Profeten] två gånger det år han gick bort” (Överenskommen [både al-Bukhari och Imam Muslim återberättade samma Hadith med samma källa och berättar kedja]).
En Hadith av Ibn Abbas – må Allah vara nöjd med honom – “Granskningen mellan honom [Profeten] och Gabriel ägde rum under natten” (Överenskommen [både al-Bukhari och Imam Muslim återberättade samma Hadith med samma källa och berättar kedja]).
Vilket ger oss signalen och rekommendationen att öka recitationen av Koranen under natten, eftersom natten är fri från distraktioner och man kan få sitt hjärta att fokusera och sin tunga på reflektion, såsom Allah säger:
”Nattens vakenhet är mer effektiv och mer stabil, går med stadigare steg och dess ord ljuder renare” [Koranen kapitel 73 al-Muzzammel vers 6]
Samtidigt som månaden Ramadan har en särskild relation med Koranen, som Allah säger:
”För att ge människorna vägledning inleddes, i månaden ramadanuppenbarelsen av koranen i vilken vägledningen klargörs och en måttstock ges med vilken rätt kan mätas och skiljas från orätt. den av er som ser månens nytändning skall fasta månaden ut. men den som är sjuk eller stadd, på resa skall fasta därefter , under motsvarande antal dagar. gud vill göra det lätt – inte tungt – för er. håll fastan under den föreskrivna , perioden och prisa gud som har väglett er – kanske skall ni visa honom , tacksamhet.” [Koranen kapitel 2 al-Baqarah vers 185]. (Lata’if al-Ma’arif s. 315)
Othman ibn Affan – må Allah vara nöjd med honom – brukade läsa hela Koranen en gång per dag.
Medan andra av följeslagarna må Allah vara nöjd med de brukade läsa ut Koranen var sjunde natt under Taraweeh-bönen.
Det har även berättats av Imran ibn Hudair att “Abu Majliz stod med folket i sitt kvarter under Ramadan och läste ut Koranen varje sjunde natt.”
Några av de fromma föregångarna läste ut Koranen var tredje natt, vissa var sjunde och några var tionde natt under Qiyam-ul-Lail-bönen.
Qatadah läste ut Koranen varje sjunde natt under alla årets nätter, medan under Ramadan varje tredje natt, och under de sista tio nätterna av Ramadan gjorde han det varje natt, allt detta för att lyckas under Ramadan.
Vi ska inte försumma att Gudsfruktan var övervägande under deras läsning; det har rapporterats av al-Bayhaqi med Abu Huraira – må Allah vara nöjd med honom – att han sade:
Då följande vers uppenbarades:
”Är ni då förvånade över detta meddelande och skrattar utan att gråta” [Koranen kapitel 53 an-Najm vers 59-60], grät folket av al-Suffah [folk som var fattiga och inte hade egna hem, hade ett ställe vid Profetens Moskén som kallades för al-Suffah] tills deras tårar rann nerför deras kinder, och när Allahs Sändebud – frid vare över honom – hörde deras gråt, grät han med dem och vi grät med hans gråt, efteråt sade Allahs Sändebud – frid vare över honom – sade: “För vare en som gråter av fruktan för Allah, kommer individen inte att tillträda Helvetet förrän mjölken återvänder till juvret” (Rapporterad av at-Tirmidhi).
Då Ramadan började, brukade Sufyan al-Thawri lämna alla sina sysslor och ägna sig åt att läsa Koranen, med målet att lyckas under Ramadan och få Herrens godkännande.
Al-Walid ibn Abdul-Malik läste ut Koranen var tredje dag, det har även berättats att han läste ut Koranen sjutton gånger under Ramadan, för att fånga lyckan under Ramadan.
ar-Rabi’ ibn Sulayman sade: Imam al-Shafi’i brukade läsa ut Koranen sextio gånger under Ramadan, annars trettio gånger per månad.
Abu Bakr ibn al-Haddad sa: “Jag tvingade mig själv till det ar-Rabi’ rapporterade om al-Shafi’i, att han läste ut Koranen sextio gånger under Ramadan, förutom det han läste i bönen, det mesta jag kunde klara av var femtio nio gånger under Ramadan, medan jag läste ut trettio gånger utanför Ramadan.”
Muhammad ibn Ismail al-Bukhari läste ut Koranen en gång varje dag under Ramadan [dagtid] och stod i bönen [Nattbön] efter Taraweeh var tredje natt för att läsa ut den. [Vilket motsvarar att han läste tio Juzzó varje natt]
Ibn Rajab al-Hanbali sade: “Förbudet mot att läsa ut Koranen under mindre än tre dagar är bara tillämpligt om man gör det regelbundet, men vid fördelaktiga tider som Ramadan, särskilt de nätter då Laylat al-Qadr eftersträvas, eller umder heliga platser som Mecka för de som inte är därifrån, rekommenderas det att öka recitationen av Koranen för att dra nytta av tiden och platsen. Detta är enligt Imam Ahmad, Ishaq och även andra lärda, och deras handlingar indikerar detta” (Lata’if al-Ma’arif).
