KAPITEL 109 – SURAT AL-KAFIRUN

SURAT AL-KAFIRUN – KAPITEL 109

بسم الله الرحمن الرحيم
I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN

109:1

قُلْ يَا أَيُّهَا الْكَافِرُونَ
SÄG: ”Ni som förnekar sanningen!

109:2

لَا أَعْبُدُ مَا تَعْبُدُونَ
Jag dyrkar inte vad ni dyrkar.

109:3

وَلَا أَنتُمْ عَابِدُونَ مَا أَعْبُدُ
Inte heller dyrkar ni vad jag dyrkar.

109:4

وَلَا أَنَا عَابِدٌ مَّا عَبَدتُّمْ
Och jag kommer aldrig att dyrka vad ni dyrkar,

109:5

وَلَا أَنتُمْ عَابِدُونَ مَا أَعْبُدُ
och ni kommer heller aldrig att dyrka vad jag dyrkar.

109:6

لَكُمْ دِينُكُمْ وَلِيَ دِينِ
Ni har er tro – och jag har min tro!”

–

Översikt och mål med förklaringen

Denna fördjupade förklaring av Kapitel 109, Surah al-Kafirun, ger: 1) en noggrann ord-för-ord översättning; 2) språkliga kommentarer; 3) rad-för-rad tafsir med juridiska, teologiska och pedagogiska konsekvenser; 4) historisk kontext och praktiska undervisningsförslag. Verserna i suran återges i kort form och analyseras för att stödja undervisning och översättning på svenska.

Text, svensk översättning och translitteration

• Arabisk rubrik: Al-Kafirun.
• Antal verser: 6.
• Standardöversättning i svensk text:
  1. Säg: O ni som förnekar.
  2. Jag dyrkar inte det ni dyrkar.
  3. Inte heller dyrkar ni det jag dyrkar.
  4. Jag kommer aldrig att dyrka det ni dyrkar.
  5. Ni kommer aldrig att dyrka det jag dyrkar.
  6. För er er religion, och för mig min religion.

Språklig not: verbet قُلْ är ett imperativ riktat till Profeten som bärare av budskapet; الْكَافِرُونَ är ett kollektivt riktmärke, inte nödvändigtvis en personlig förolämpning; då ordet pekar på en religiös ståndpunkt.

Vers-för-vers förklaring och nyanser

1. قُلْ يَا أَيُّهَا الْكَافِرُونَ — Säg: O ni som förnekar
   • Funktion: en offentlig deklaration formulerad av Gud genom Profeten; talar till en grupp med ett specifikt religiöst läge istället för att ge en argumenterande teologi. Detta inleder en tydlig, auktoritativ ton som markerar att det följande inte är debatt utan ett klargörande av identiteter.
2. لَا أَعْبُدُ مَا تَعْبُدُونَ — Jag dyrkar inte det ni dyrkar
   • Betoning: negation i presens; det är ett konkret avståndstagande från deras praktiker och objekt för tillbedjan. Ordet عابد markerar aktiv dyrkan, inte bara intellektuell oenighet.
3. وَلَا أَنتُمْ عَابِدُونَ مَا أَعْبُدُ — Inte heller dyrkar ni vad jag dyrkar
   • Reflektion: ett spegelsteg som visar gjensidighet i avståndstagandet; det fastställer oförenlighet i livspraktik och inte bara i ord.
4. وَلَا أَنَا عَابِدٌ مَا عَبَدتُّمْ — Och jag kommer aldrig att dyrka vad ni dyrkar
   • Temporal bredd: framtidsnegering; inte endast nuvarande vägran utan ett permanent avvisande. Detta signalerar att kompromiss i frågan om gudsuppfattning är principmässigt omöjlig.
5. وَلَا أَنتُمْ عَابِدُونَ مَا أَعْبُدُ — Och ni kommer heller aldrig att dyrka vad jag dyrkar
   • Återigen framtidspekande, betonande av ömsesidig varaktighet i skiljelinjen.
6. لَكُمْ دِينُكُمْ وَلِيَ دِينِ — För er er religion, och för mig min religion
   • Avslutning: formulerar en klar skillnad mellan identiteter. Den är både en uppgörelse och ett etiskt deklarativt uttalande: inte hatfullt utan bestämt. Sura avslutar med en syntetiserad princip om religiös separering i fråga om tillbedjan och identitet.

Historisk kontext och syfte

• Tidsperiod: Mekanskt uppenbarad sura; kort, kärnfull och riktad mot polyteistiska motståndare i Mekka. Sura svarar på praktiska förslag från Quraysh att kompromissa i tillbedjan, där de föreslog delad dyrkan eller sekventiell tillbedjan för att undvika konflikt.
• Syfte: att formellt avvisa varje form av synkretism eller kompromiss i fråga om Tawhid (Guds enhet) och etablera principen att sann religiös identitet inte är föremål för pragmatisk byteshandel.

Teologiska och juridiska implikationer

• Tawhid och kompromiss: Suran försvarar strikt monoteism och visar att kärnfrågor om Guds enhet inte är förhandlingsbara. Detta påverkar förståelsen av religiös renhet i teologi och etik.
• Social praxis: Texten tolkas inte nödvändigtvis som uppmaning till fientlighet mot icke-troende; den markerar identitet och fasthet i tro medan andra koraniska verser uppmuntrar rättvisa och god behandling av icke-troende i samhälleliga relationer. Undvik att isolera denna sura från den bredare koraniska diskursen om etik mot icke-muslimer.
• Fiqh-överväganden: Juridiskt används principen i diskussioner om deltagande i avgudiska riter eller blandad dyrkan — sådant deltagande anses otillåtet när det innebär akt av tillbedjan riktad mot något annat än Allah.

Pedagogiska tillämpningar och undervisningsförslag

• Målgruppsanpassning: För barn — fokusera på kärnbudskap: ”Vi tillber bara Allah, vi kompromissar inte i det viktigaste.” För vuxna/studerande — analysera språkliga partiklar, negationens kraft och kontexten i Mekka.
• Undervisningsövningar:
  • Jämförande övning: placera denna sura mot exempel som sura Al-Baqara verser om frihet i religion och diskutera hur olika verser hanterar samexistens och teologisk gränsdragning.
  • Rollspel: återge Quraysh-förslaget och låt studenter formulera Profetens svar med hänvisning till suran.
  • Översättningspraktik: be studenter göra både ordagrann och dynamisk svensk översättning och diskutera nyanser (t.ex. skillnaden i ton mellan ”ni har er religion” och ”för er er religion”).
• Pedagogiskt tips: undvik att använda suran för att rättfärdiga social uteslutning; betona dess identitetsmarkörfunktion och länka till koranens bredare uppmaningar om rättvisa och god beteende mot alla människor.

Kort sammanfattning och förslag till användbar formulering i undervisningsmaterial

För läromedel: använd en sekvens där du först presenterar den arabiska texten, sedan en literal översättning, följt av en kort modern tolkning och slutligen diskussionsfrågor som kopplar texten till nutida frågor om identitet och religionsfrihet.

Kärnmening att memorera: ”Suran fastställer att i fråga om tillbedjan finns ingen kompromiss; varje sida behåller sin religiösa identitet”.