Islamiska kalifatets stadier

Den islamiska kalifatet och dess stadier

مراحل الخلافة الإسلامية

Den islamiska staten uppstod efter att profeten – frid vare över honom – migrerade från Mecka till Medina. Den spirande islamiska nationen i Mecka var då en rörelse som bar på ett budskap genom en grupp som samlade sina anhängare och gick igenom flera stadier.

När profeten – frid vare över honom – insåg att det var omöjligt att etablera en stat som skulle sprida denna religion i Mecka, började han leta efter en lämplig plats. Efter att en grupp från klanen Aws och klanen Khazraj, invånare i Yathrib, accepterade islam och gav sin lojalitet och då islam spreds snabbt i Yathrib, beslutade han sig för att migrera dit.

Vid ankomsten till Medina började han organisera den nyfödda staten. Han byggde moskén, som blev huvudkvarter för ledarskap, rådslag och utskick av arméer. Han stärkte banden mellan Muhajirun (emigranter) och Ansar (hjälpare). Han organiserade relationerna mellan stadens samhällsgrupper, som inkluderade muslimer, judar och de som höll kvar vid sin avgudadyrkan, genom det som kallas Medinadokumentet.

Därefter började staten kämpa mot sina fiender och inom tio år hade den kontrollerat hela den arabiska halvön. Den började även utgöra ett hot mot stormakterna vid den tiden: Romarna och Perserna. År elva efter Hijra gick profeten – frid vare över honom – bort och Abu Bakr as-Siddiq tog över ledarskapet och den rättfärdiga kalifatet började.

Den rättfärdiga kalifatet började efter profetens – frid vare över honom – bortgång, och följden av de rättfärdiga kaliferna var som följer:

Abu Bakr as-Siddiq

Om honom Han är Abdullah ibn Uthman från Bani Taym. Profeten – frid vare över honom – gav honom smeknamnen “Atiq” och “As-Siddiq”. Han var två år yngre än profeten och var den första mannen som antog islam. Många av de tidiga muslimska konvertiterna, som Uthman, Abdurrahman ibn Awf och Az-Zubair, blev muslimer genom hans påverkan.

Kalifatets period: 2 år (11–13 e.H.)
Viktiga händelser: Han krossade avhoppsrörelserna som uppstod efter profetens bortgång, stabiliserade staten och inledde erövringarna av Irak och Levanten. Under hans tid hamnade större delen av Irak och Levanten under muslimskt styre.

Umar ibn al-Khattab

Om honom
Han är Umar ibn al-Khattab från Bani Adi. Han konverterade till islam under det sjätte året av profetens kallelse, efter att tidigare ha varit en av de hårdaste motståndarna till muslimer. Han försökte till och med döda profeten innan han antog islam. Profeten gav honom smeknamnet “Al-Farooq” (den som skiljer mellan rätt och fel). Han var en av de mest framstående följeslagarna och hans insatser under profetens tid är väl dokumenterade.

Kalifatets period: 10 år (13–23 e.H.)
Viktiga händelser: Under hans styre fullbordades de islamiska erövringarna. Den persiska staten föll helt och hållet och alla dess territorier hamnade under muslimskt styre. Erövringarna av Levanten, inklusive Palestina, fullbordades och Egypten erövrades. Umar organiserade staten genom att etablera rättssystem, diwan (administrativa organ) och regler för de nyligen erövrade territorierna.

Uthman ibn Affan

Om honom
Han är Uthman ibn Affan från Bani Umayya, en av de tidiga konvertiterna till islam. Han gifte sig med två av profetens – frid vare över honom – döttrar, vilket gav honom smeknamnet “Dhu al-Nurayn” (den med två ljus). Han var rik och använde mycket av sina tillgångar för att tjäna islam.

Kalifatets period: 12 år (23–35 e.H.)
Viktiga händelser: Under hans styre fortsatte de islamiska erövringarna, men de flesta var återerövringar av områden på grund av statens expansion, där revolter ledde till att vissa territorier togs bort från muslimsk kontroll. Muslimerna återerövrade dessa områden. Hans sista år som kalif präglades av uppror som slutligen ledde till hans martyrskap.

Ali ibn Abi Talib

Om honom
Han är profetens kusin och svärson samt den första att konvertera till islam som ung pojke. Han var känd för sin mod och sitt skarpa omdöme.

Kalifatets period: 5 år (35–40 e.H.)
Viktiga händelser: Ali tog över efter tumultet kring Uthmans martyrskap, och hans styre präglades av konflikter. Två stora krig utkämpades under hans tid: Slaget vid kamelen och Slaget vid Siffin. Hans liv avslutades med hans martyrskap på grund av Khawarij-gruppen.

Hasan ibn Ali

Hasan – må Gud vara nöjd med honom – blev kalif efter sin far och regerade i sex månader. Därefter avstod han kalifatet till Muawiya ibn Abi Sufyan – må Gud vara nöjd med honom – vilket avslutade perioden med de rättfärdiga kaliferna.

Det umayyadiska kalifatet

Detta var det andra islamiska kalifatet och präglades av en omfattande expansion genom erövringar. Här är en sammanfattning:

Period: (41–132 e.H.) Viktiga händelser:

• Kalifatet styrdes av 13 kalifer genom ett arvssystem, med den första kalifen Muawiya ibn Abi Sufyan och den sista Marwan ibn Muhammad.
• Framstående kalifer inkluderar Muawiya, Abd al-Malik ibn Marwan, al-Walid ibn Abd al-Malik och Umar ibn Abd al-Aziz.
• Det skapades en flotta.
• Nordafrika erövrades och blev en bas för att erövra Andalusien.
• Stora delar av Europa nåddes, och ett försök gjordes att erövra Konstantinopel.

Det abbasidiska kalifatet var det längst varande kalifatet och genomgick flera stadier och händelser. Period: (132–656 e.H. i Irak), (656–923 e.H. i Egypten).

Viktiga händelser:

• Abbasidernas härkomst går tillbaka till Abbas ibn Abd al-Muttalib, profetens farbror – frid vare över honom.
• Det började som en rörelse under den umayyadiska eran och slutade med bildandet av staten, efter en långvarig konflikt.
• Några av de mest framstående kaliferna var Abu al-Abbas al-Saffah, Abu Ja’far al-Mansur och Harun al-Rashid.
• Rörelser för översättning av vetenskapliga verk och skapandet av stora bibliotek, som Dar al-Hikma, präglade eran, liksom utvecklingen av de rättsliga skolorna.
• Kalifatet delades in i tre huvudperioder:
  1. Första perioden (132–232 e.H.): Tid av styrka och expansion under kalifernas direkta styre.
  2. Andra perioden (232–656 e.H.): Staten försvagades, kalifatens roll minskade, och makten övergick till ministrar och lokala härskare.
  3. Tredje perioden (656–923 e.H.): Kalifatet blev en symbolisk makt i Egypten efter det mongoliska övertagandet.

Det fatimidiska kalifatet

Detta var ett shiitiskt kalifat som uppstod i Nordafrika innan det flyttade sitt centrum till Egypten. Period: (297–567 e.H.)

Viktiga händelser:

• Tillhörde den ismailitiska shiitiska grenen, som ansåg att kalifatet endast tillhörde ättlingarna till Ali ibn Abi Talib.
• Började som en rörelse i Nordafrika och blev en stat. Ubayd Allah al-Mahdi deklarerade sig som den fatimidiska kalifens ledare år 297 e.H.
• Huvudstaden flyttades till Egypten år 358 e.H., under kalifen al-Muizz.
• Kalifatet föll år 567 e.H. på grund av Saladin, och dess inflytande sträckte sig till regioner som Mecka, Medina, Bahrain och delar av Jemen.

Det osmanska kalifatet

Det osmanska riket grundades av den turkiska ledaren Osman ibn Ertugrul omkring år 1300 e.Kr. Period: (ca 1300–1924 e.Kr.)

Viktiga händelser:

• Osman utmärkte sig för sin rättvisa och sitt mod i kampen mot korsfararna.
• Under den tionde sultanen, Mehmet erövraren, föll Konstantinopel efter en episk strid.
• Rikets expansion inkluderade erövringarna av Levanten, Egypten och övertagandet av kalifatet från den sista abbasidiska kalifen år 1517 e.Kr.
• Sultanen Sulaiman den store befäste kalifatets stabilitet innan dess gradvisa nedgång började.
• Kalifatets sista tid präglades av försvagning och utländsk infiltration, vilket slutligen ledde till dess fall efter första världskriget år 1924 e.Kr.