En diskussion om imam an-Nawawî verkligen skrev boken al-Maqasid, sammanställd av Bilal.se
Läsaren av utdragen från boken al-Maqasid på denna sida (dvs Islâm: Grunderna i tron och den heliga lagen och Ihsân: Den andliga vägen) bör vara medveten om att det säkerligen inte är imam an-Nawawî som skrivit dessa texter. Jag har dock valt att ha dem kvar då jag anser att på grund av dess innehåll de i sig är nyttiga.
Jamâl ud-Dîn az-Zarabozo diskuterar boken al-Maqasid i sin omfattande kommentar till imam an-Nawawîs Fyrtio Hadither och jag har summerat något av den diskussionen nedan.
Boken nämns inte i de förteckningar som finns över imamens texter och böcker:
- an-Nawawîs nära student ibn al-Attâr har inte nämnt boken som en av imamens böcker i sin sammanfattning om imamens verk.
- Inte heller har adh-Dhahabi eller Ibn Kathîr nämnt denna text och de var nära hans tid och borde ha ansett vart och ett verk om ‘aqîda och islams grunder vara viktigt.
Al-Maqasid uppvisar många aspekter som tyder på att det inte är ett av imamens arbeten:
- Det är författat i en annan stil än an-Nawawîs andra arbeten
- Många passager i det motsäger vad han har skrivit i böcker som man säkert vet är från hans hand.
Al-Maqasid är skriven av någon som följer en ren Ashari [1] metodik:
Imam an-Nawawî skrev visserligen aldrig någon text om dogmatik (aqîdah), men genom hans omfattande kommentarer till Sahîh Muslim kan man derivera något av hans uppfattningar. Imamen gör ibland bildliga tolkningar av Guds attribut (ta wîl), ibland lämnar han betydelsen av något av Guds attribut till Gud själv (tafwîd) och ibland är han tyst kring det.
Av detta konkluderar Zarabozo att det står utom allt tvivel att al-Maqasid har skrivits av någon med en ren ‘Asharimetodik och att imam an-Nawawîs namns har sedan satts på den för att ge boken trovärdighet.
Fotnot:
[1] Ashari är en tolkningsskola vad gäller doktrin (aqîdah) som utmärker sig bland annat i att man tolkar Guds attribut bildligt (tacwîl), Nuh Keller, själv en uttalad asharit, förklarar ashariterna vara en grupp som medger en bildlig tolkning (tacwîl) om allt som rör Guds attribut, som exempel ger han tolkningen av Guds hand som en syftning på Guds allmakt.
[Se Keller, Nuh, Reliance of the traveller, Amana publ. Maryland 1994, s.854] För en vidare förklaring av det riktiga sättet att tro på Guds, den upphöjdes attribut hänvisar DBG till texterna i sektionen “Imân”: Om tawhîd och tro, och om Guds personliga attribut, och Om att Guds attribut är olika skapelsens attribut vilka båda är utdrag ur imam Abû Hanîfas Kitâb al-Fiqh al-Akbar som diskuterar dessa saker.
Källa: Zarabozo, Jamâl ud-Dîn, “Commentary on Forty Hadith of al-Nawawi”, vol I, al-Basheer 1999.
