Abu Abd al-Rahman Abdullah bin Mas’ud må Allah vara nöjd med honom sade:
“Rasul Allah ﷺ – den sanna och den pålitlige – berättade för oss:
“Sannerligen, en av er samlas i sin mors livmoder i fyrtio dagar som en droppe, därefter blir han en ‘alaqah’ (en klibbig massa) liknande detta, och sedan blir han en ‘mudghah’ (en klump) liknande detta. Sedan sänds en ängel till honom som blåser in själen i honom, och han beordras med fyra ord: att skriva ner hans försörjning, hans utsatta livstid, hans handlingar, samt om han skall vara olycklig eller lycklig. Vid Allah, den ende gudom, det vill säga ingen annan gud existerar, att en av er kan handla enligt gärningar som tillhör paradisfolket ända tills det bara är en armlängd mellan honom och paradiset, men då inträffar förutbestämmelsen och han handlade enligt gärningarna som tillhör helvetesfolket och han kommer därmed in i helvetet. Och det kan också vara så att en av er handlar enligt helvetets gärningar ända tills det bara är en armlängd mellan honom och helvetet, men då inträffar förutbestämmelsen och han handlade enligt gärningarna som tillhör paradisfolket och därigenom kommer han in i paradiset.”
[Berättad av al-Bukhari och Muslim]
Sammanfattning
Denna hadith är bland de många miraklerna i Profetens ﷺ liv. Den ger orubblig trovärdighet åt uppenbarelsen av Allahs ord – Koranen.
Hadithen sammanfattar människans liv från intet och visar den tidiga relationen mellan de fysiska och andliga beståndsdelarna i människans existens – mötet mellan en bit kött (mudghah) på vilken anden (ruh) blåses in. Människan måste sedan navigera genom en förutbestämd livsväg (al Qadaa wal Qadar), ständigt med risk att tveka i sina handlingar, med betydande konsekvenser för honom i den stund han återvänder till intet vid döden.
Hadithen presenterar både de fysiska och abstrakta aspekterna av människan genom sin skildring av livets embryonala stadier och genom förklaringen av förutbestämmelsen.
Bevis för Sanning
Berättaren Abdullah ibn Mas’ud må Allah vara nöjd med honom inleder denna hadith med en kommentar om Profetens (frid vare över honom) sanningsenlighet – ett bevis för berättelsens äkthet. Under tiden för Profetens ﷺ liv var egenskapen al-Amin (den pålitlige) den främsta anledningen till att hans följare litade på det budskap han förmedlade. På senare tid har bekräftelsen av hadithens innehåll, tillsammans med de koraniska texterna kring samma ämne (Sura 23, vers 14), sett genom linsen av modern vetenskap, bidragit till att undanröja alla tvivel om äktheten i islams budskap och dess sändebud.
Sanningen bakom det synliga och det osynliga
Vi kan nu gå vidare och undersöka begreppet Al-Qadaa Wal Qadar, alltså förutbestämmelse. Hadithen beskriver det andliga mötet mellan den köttsliga människan och ängeln som förmedlar Allahs (swt) beslut om de fyra viktigaste aspekterna: försörjning, livslängd, gärningar och boendet i efterlivet – Paradiset eller helvetets eld.
Al-Qadaa Wal Qadar är nedtecknad i “Lawh al-Mahfudh”, den bevarade tavlan där Allah (swt) skrivit ner förutbestämmelsen för sin skapelse, och denna bestämmelse yttrar sig fysiskt genom hela individens liv. Varje människa får ta del av den försörjning som Allah har bestämt, och varje individ blir ett vittne om hur sitt liv ägnas åt. I det exakta ögonblicket för döden sker återigen ett fysiskt möte; vi lär oss från andra berättelser att människan kommer att se dödsängeln när denne anländer för att ta hans själ. Även om detta ögonblick är mycket påtagligt för han, kan han inte dela med sig av upplevelsen eller återberätta den för någon annan. Detta för oss i slutändan tillbaka till det osynliga – mötet efter döden.
Detta möte uppenbarades för Profeten, den som är känd för att endast tala sanningen. Det är därför vi utan tvekan tror på det som har förmedlats till oss från honom – både de fysiska och de abstrakta aspekterna.
Det synliga vs. det osynliga
Hadithen avslutar med att understryka begreppet förutbestämmelse. Den förstärker i den troendes sinne uppenbarelsens huvudsakliga syfte: att åskådliggöra Allahs storhet. Det “här och nu”, det fysiska, jämförs med “framtiden”, det osynliga, där det förgängliga tonas ned till förmån för det eviga.
En människa kan under hela sitt liv göra mycket gott, men när döden närmar sig kan han ändra sina vanor och utföra handlingar som hör hemma hos helvetets invånare, och vice versa. Vi kan betrakta en handling som god eller ond, men intentionen bakom handlingen ligger bortom vår uppfattningsförmåga. I grunden kan en person utföra en till synes god gärning, men om hans intentioner inte är rätt, kan han ändå hamna bland de förlorande. Vissa lärda har tagit dessa ord bokstavligt. Genom våra egna erfarenheter vet vi att detta verkligen speglar människans natur: människor förändras, som man säger, över en natt! Berättelsen om den andra kalifen Omar ibn Al-Khattab må Allah vara nöjd med honom är ett lysande exempel på detta. Berättelserna om hans tidiga liv förklarar inte hur han hamnade bland de tio som lovades Paradiset.
Allah är inte begränsad av tid, eftersom Han skapade det sinne som är tidsbegränsat. Vi måste inse att den tid vi uppfattar – våra år – inte kan jämföras med hur det är i Allahs ögon. Han påverkas inte av våra förståelses begränsningar – Han är så komplex som Han har tillåtit att vara. Ändå, av Sin vishet, har Han inte låtit oss drunkna i denna abstraktion. Genom Profetens livs exempel har Han gett ett bevis för denna abstrakta sanning, al-Qadaa Wal Qadar.
Några lärdomar
Detta hadith introducerar begreppet rädsla och hopp. Låt rädsla övervinna dig i dina goda gärningar, då en dålig gärning som följer kan annullera dem enligt Allahs beslut. Omvänt, låt hopp övervinna dig i dina dåliga gärningar, då en god gärning som följer kan rena dig från deras negativa verkan.
Begreppet al-Qadaa Wal Qadar begränsar inte andra hadither eller motsäger de koraniska uppmaningarna till att den troende ska fortsätta att förfina sina handlingar med hopp om det goda i det kommande livet. Som beskrivet bör detta begrepp hjälpa oss att förstå Allahs storhet, Hans gränslösa kunskap och våra begränsningar i jämförelse.
Slutligen presenterar detta hadith bevis som kan hjälpa lärda att härleda fatwa i komplexa frågor, exempelvis inom embryoforskning och andra etiska frågor såsom abort. Den yttersta kunskapen om alla angelägenheter tillhör enbart Allah – må Han förhärligas.
