Ayat al-Kursī – Guds majestät och närvaro i en enda vers

Vers 255 i sura al-Baqarah är en av Koranens mest kända och vördnadsfulla verser. Den kallas Ayat al-Kursī – ”Tronversen” – och betraktas inom islam som den mäktigaste versen i hela Koranen. Den sammanfattar Guds absoluta suveränitet, kunskap och närvaro, och används ofta i bön, skydd och reflektion.

Textens innehåll (översatt från Koranens budskap)

Gud – det finns ingen gud utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare. Slummer överraskar Honom inte och inte heller sömn. Honom tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Vem är den som vågar tala [för någon] inför Honom utan Hans tillstånd? Han vet allt vad [människor] kan veta och allt som är dolt för dem och av Hans kunskap kan de inte omfatta mer än Han tillåter. Hans allmakts tron omsluter himlarna och jorden. Att värna och bevara dem är för Honom ingen börda. Han är den Höge, den Härlige.

Teologisk innebörd

Versen är ett koncentrat av tawḥīd – den islamiska monoteismen. Den betonar:

• Guds exklusivitet: ”Det finns ingen gud utom Han” förnekar alla former av polyteism.
• Hans eviga liv och upprätthållande: ”Den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare” visar att Gud inte bara existerar utan aktivt upprätthåller allt.
• Hans oberoende: Gud påverkas inte av trötthet eller sömn – attribut som hör till skapelsen.
• Hans kunskap: Gud vet allt, både det synliga och det dolda, och människan har endast tillgång till det Han tillåter.
• Hans makt: ”Hans tron omsluter himlarna och jorden” är en metafor för Hans allomfattande auktoritet.

Språklig och retorisk analys

Versen är ett mästerverk i arabisk retorik:

• Den börjar med en kraftfull negation (lā ilāha illā huwa) som etablerar Guds exklusivitet.
• Den använder ismāʾ al-ḥusnā – Guds vackra namn – som ”al-Ḥayy” (den Levande) och ”al-Qayyūm” (den som upprätthåller allt).
• Den innehåller retoriska frågor (”Vem är den som vågar tala…”) som förstärker Guds majestät.
• Den avslutas med två namn: ”al-ʿAliyy” (den Höge) och ”al-ʿAẓīm” (den Härlige), vilket ger versen en majestätisk slutklang.

Tafsir från klassiska källor

• al-Ṭabarī: Förklarar att ”kursī” (tron) inte är en fysisk plats utan symboliserar Guds kunskap och makt som omsluter allt.
• al-Jalālayn: Betonar att versen visar Guds oberoende från skapelsen och Hans absoluta kontroll.
• Ibn Kathīr: Citerar profetens uttalande att detta är den mäktigaste versen i Koranen och att den ger skydd mot djävulen.
• al-Saʿdī: Analyserar versen som en sammanfattning av Guds attribut – liv, makt, kunskap, kontroll – och uppmanar till tillit och vördnad.
• Mohammad Knut Bernström: I sin svenska översättning lyfter han fram versens poetiska kraft och teologiska djup.

Profeten Muhammad ﷺ beskrev Ayat al-Kursī (2:255) som den mäktigaste versen i hela Koranen, och både sahaba, tabiʿīn och klassiska mufassirīn har lyft fram dess teologiska, skyddande och kunskapsmässiga betydelse. Sheikh al-Saʿdī och Knut Bernström ger varsin djupgående tolkning – den ena teologisk och tematiskt strukturerad, den andra poetisk och stilistiskt svensk.

Här följer en systematisk sammanställning:

Profetens ﷺ uttalanden

• Enligt en autentisk hadith från Ubayy ibn Kaʿb sa Profeten ﷺ:”Vilken är den mäktigaste versen i Koranen?” Ubayy svarade: ”Gud och Hans sändebud vet bäst.” Profeten upprepade frågan tills Ubayy svarade: ”Ayat al-Kursī.” Profeten bekräftade: ”Må kunskap vara dig till glädje, Abu al-Mundhir!”
• Profeten ﷺ sa också:”Den som reciterar Ayat al-Kursī efter varje obligatorisk bön – ingenting hindrar honom från att gå in i paradiset förutom döden.” (Berättad av al-Nasāʾī och Ibn Ḥibbān)

Sahaba och Tabiʿīn

• Ubayy ibn Kaʿb: Bekräftade att versen är den största i Koranen.
• Abu Hurayrah: Rapporterade att Shayṭān flyr från ett hus där Ayat al-Kursī reciteras.
• ʿAbdullāh ibn Masʿūd och andra sahaba brukade recitera versen som skydd innan sömn.
• Tabiʿīn som al-Ḥasan al-Baṣrī och Mujāhid förklarade att ”kursī” symboliserar Guds kunskap och makt, inte en fysisk tron.

Klassiska mufassirīn

• al-Ṭabarī: Tolkar ”kursī” som Guds kunskap som omsluter allt. Han betonar att intercession endast sker med Guds tillstånd.
• al-Jalālayn: Förklarar att versen visar Guds oberoende från skapelsen och Hans absoluta kontroll.
• Ibn Kathīr: Citerar hadither om versens skyddande kraft och dess roll i att bekräfta Guds attribut.
• al-Saʿdī: I sin tematiska tafsir (Taysīr al-Laṭīf al-Mannān) skriver han att versen sammanfattar Guds attribut: liv, makt, kunskap, kontroll, och att den är en källa till trygghet och tillit.

Sheikh al-Saʿdīs analys

Sheikh ʿAbd al-Raḥmān al-Saʿdī skriver:

”Versen börjar med tawḥīd – Guds exklusivitet – och fortsätter med Hans eviga liv, Hans oberoende från sömn, Hans allomfattande ägande, Hans unika rätt att tillåta förbön, Hans fullständiga kunskap, och Hans makt att bevara skapelsen utan ansträngning. Den avslutas med två namn som sammanfattar Hans majestät: al-ʿAliyy och al-ʿAẓīm.”

Mohammad Knut Bernströms tolkning

I Koranens budskap översätter Bernström versen med poetisk precision:

”Gud – det finns ingen gud utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare…”

Han kommenterar att versen är ett klassiskt uttryck för islamisk monoteism och att ”kursī” bör förstås som en symbol för Guds allmakt, inte som en fysisk tron.