Fitrah – Människans Natur

“Han som känner sig själv känner sin Herre.”

Utan kunskap om meningen med skapelsen, går människan genom livet utan mål, så som skepp driver genom havet utan ett roder. Hennes mål är antingen felaktigt på grund av fel religiös lära eller materialism, vilket gör att det blir begränsat till denna värld. Det är därför viktigt att hon blir medveten om varför Gud har skapat henne, och erkänner Gud som sin Herre och Skapare.
Ibn Abbas återberättar att Profeten frid vare över honom har sagt:

“När Gud skapade Adam frid vare över honom så tog Han ett vittnesmål från honom på en plats som heter Namaan, på dagen av Arafah. Sedan tog Gud fram hela Adams avkomma som skulle födas ända fram till slutet av världen, generation efter generation, och spred ut dem alla framför sig for att ta deras vittnesmål också. Gud talade med dem, ansikte mot ansikte och frågade: ‘Är inte jag er Herre?’ Och de svarade: ‘Ja, vi vittnar om det.'” ^[1] (Samlat av Ahmad) Saheh Al-Albaanee/Silsalah Al-Hadith as-saheeh. Vol.4 sid.158 nr.1623

Vi har alla en gång vittnat om detta, vilket innebär att vi alla är ansvariga för att tro på, och dyrka Gud utan att tillskriva Honom några lika. Varje människa har detta inskrivet i sin själ, och innerst inne så vet hon om detta, hur mycket hon än själv förnekar det. Vår Skapare påminner oss om detta gång på gång, genom att visa oss sanningens tecken. Varje avgudsdyrkare får på sin livslånga resa bevis för att det han/hon dyrkar är falskt och varken kan hjälpa sig själv eller någon annan. Likaså människor som förnekar att Gud existerar och säger att de själva är ansvariga för allting har också fel. Om det är så som de säger, hur kommer det då sig att de inte kan garantera morgondagens väder, eller att de ens kommer leva till nästa dag?

Hur man försöker vrida och vända på det hela så är Gud den Enda sanna Skaparen, och inget eller ingen är som Honom.

Guds Allsmakt

“Säg: ‘Vem ger er uppehälle från himmelen och jorden? Eller vem råder över hörsel och syn, och vem frambringar det levande ur det döda och frambringar det döda ur det levande? Och vem har makt över allting? De kommer att svara: ‘Gud.’ Säg: ‘Skall ni då ej frukta Gud, och söka skydd hos Honom?’.” ^[2] Koramem : Yunus 10:31

“Och om du frågar dem vem det är som har skapat dem, de kommer att svara: ‘Gud’. Varför vänder de sig bort då? (Från deras Herre som har skapat dem)” ^[3]Koranen : az-Zukhruf 43:87

De människor som förnekar att en Skapare finns, säger istället att världen inte har någon början i tiden, utan att materian som den är uppbyggt av är evig. Detta påstående är dock varken logiskt eller möjligt, eftersom allt som vi kan observera i universum har en början i tiden. Forskare har på senare tid (1983, Geneve, Gemensamma Europeiska Centret for Hogenergifysik – CERN) kommit fram med en teori där man kallar materian som kvarkar och elektroner är uppbyggda av för superstränger. De anses vara den allra minsta byggstenen som skapades när universum var 10-43 sekunder gammalt. Detta kan man aldrig bevisa, eftersom kraften för att en supersträng skall skapas måste vara lika stor som vid universums födelse (“Big Bang”), vilket är omöjligt. Men vad teorin säger är att supersträngen, eller i alla fall det som är de hittils minsta bevisade byggstarna (kvarkar och elektroner), har en begynnelse i tiden.

“En fri supersträng ar en glimt av alltings begynnelse – universums födelse, då all materia och tid skapades.” ^[4]Illustrerad Vetenskap. Nr.1/1996/sid.57

Skapades av vem? Det är självklart att vad som än var upphovet till att universum kom till varken kan ha varit del av det, eller haft en begynnelse i tiden likt det. Och vem kan då veta bättre meningen med skapelsen än den som har skapat?

“Vet inte de otrogna att jorden och himlarna var fogade samman som en enda massa, innan Jag (Gud) delade dem? Och Jag gjorde allt levande från vattnet. Skall de då inte tro?” [koranen 21:30]

Antalet ateister har därför genom tiderna varit litet, för trots deras påståenden så är de innerst inne medvetna om att Gud existerar. Till exempel så fortsätter majoriteten av människor i Ryssland och Kina att tro på Gud, trots årtionden av kommunistisk propaganda, hjärntvättning och falska läror. Gud pekar på detta fenomen i Koranen.

“Människorna förnekade Guds tecken, trots att de i sin själ var de övertygade om de var sanna.” ^[5] Koranen ; an-Naml 27:14

De människor som är för stolta för att underkasta sig sin Skapre och erkänna att Han existerar förnekar Hans existens genom livet, men när dödsstunden är kommen och det inte finns någon annan som kan hjälpa dem så åkallar de Gud. Dessa ateister eller materialister finner därfor ingen annan mening med livet, mer än att tillgodose sina egna behov och begär. Det gör att deras begär blir till en gud som de åtlyder och underkastar sig, istället för den Enda sanna Guden.

“Har du sett den människan som tar sina egna låga begär som sin gud? Skall du då vara hennes beskyddare?” [al-Furqan 25:43]

Ett liv fullt av tecken och bevis.

Hela vårt liv kan liknas vid en lång resa, där vi gång på gång hittar bevis för Guds existens. Så som när vi går på en strand och ser fotspår, så tänker vi direkt att de måste vara avtryck av någons fot. Vi tror inte att vågorna har format dessa fotspår, eller att vinden gjorde så att de formades. Tittar vi på universum, och allt som omger oss så kommer tanken fram att det måste finnas någon skapare bakom detta så otroligt komplexa och komplicerade system. När vi ser framför oss en dator, så vet vi att det måste ha funnits någon som har konstruerat den. Likaså har världen och allt som omger oss inte bara kommit till genom en slump.

För tänk Er själva, hur mycket mer komplicerad är inte världen än den mest avanserade datorn? Ändå så har vi aldrig sett ens en miniräknare bli till av sig själv, eller ens att träd forma sig till ett bord. Det har alltid funnits någon “hjärna” bakom den skapelsen. Och vad är egentligen skapelse?

Om vi tittar närmare på vad det innebär, så inser vi att ingen annan än Gud kan sägas vara Skapare. Även om vi människor säger oss vara skapare av diverse ting, så är sanningen den att vi endast manipulerar det som redan existerar. Vi kan säga att människan har tillverkat ett bord, men för det så behövs råmaterial som trä och järn, och människan har varken skapat träden eller järnet. Vi kan förfina och vidareutveckla dessa gåvor som Gud har skänkt oss, men aldrig skapa någonting eftersom skapande är ett attribut som endast hör Gud till. Inte ens forskare som på olika sätt försöker bevisa sina teorier om världens skapelse, har egentligen lyckats skapa någonting. Till exempel så utförde Stanley Miller, år 1953, ett försök med en blandning av gaser, och tillförde sedan elektrisk ström. På några dagar fick han sedan fram organiska ämmnen av icke-organiskt material. Men återigen så använde han sig av ämmnen som redan var skapade. Utan dessa gaser och elektricitet så skulle han inte komma någon vart, vilket är annu ett bevis på att Gud existerar och är den enda sanna Skaparen.

Vi som är Guds Khalifah (ställföreträdare) här på jorden, och har fått så många gåvor begår därfor en stor synd genom att inte erkänna dessa välsignelser som Gud har skänt oss. Detta är vi alla medvetna om innerst inne. Vi kan visserligen förneka detta, men då ljuger vi för oss själva och för vår Skapare.

Guds Enhet

Gud säger i Koranen att: “När de blir påminda sa bryr de sig inte.” ^[6]Koranen ; As-Saffat 37:13

Påminda om vad? Koranen påminner oss om Tawheed (Guds Enhet), något som vi alla vet om. Detta är inte något nytt som vi måste lära oss, utan en inre sanning som vi alla bär på. En sanning som vi på arabiska kan kalla för Fitrah.

Fitrah innebär att vi alla är skapade oskuldsfria och syndfria, olikt den Kristna läran om att alla människor föds i synd, eller den Judiska läran om att man endast finner frälsning genom att vara Guds utvalda folk.

Medvetenheten om Gud som vår enda Herre och Skapare finns redan i oss. Precis som en gammal spegel måste poleras för att ge glans och återspegla klart, så kan vi avtäcka och höja graden av medvetenhet om Guds Enhet inom oss själva. Vi kan också låta spegeln bli mer och mer matt genom att förneka Guds existens. Liksom vattnet som finns djupt nere i jorden måste grävas fram, och man måste nå fram till källan for att dra nytta av det rena friska vattnet, så måste man röja undan täcket av ignorans och lögner inom sig för att hitta sanningen.

Abu Hurairah nämns ha rapporterat att Profeten frid vare över honom har sagt:

“Varje barn föds i ett tillstånd av Fitrah. Därefter gör barnets föräldrar det till Jude, Kristen eller Magian.” ^[7]Sahih Muslim.Vol.16. sid.207/Book av Qadr

Direkt efter nämnde han denna vers från Koranen: “Vänd dig då mot religionen av ren monoteistisk dyrkan (Hanifa), Guds Fitrah, med vilken Han har skapat mänskligheten. Låt det inte finnas någon ändring i Guds religion (ren Monteism), det är den sanna religionen men de flesta människor förstår inte.” [Ar-Rum 30:30.]

Det betyder att människan är född i harmoni med Islam, i ett tillstånd av underkastelse till Gud.

En av Islams mest lärda män, Ibn-Taymiyah, förklarar att det sedan är sociala omständigheter representerade av föräldrarna eller samhället som senare ändrar barnet till, det de lär. Eftersom Profeten (f.v.m.h.) inte nämnde att de kan ändra barnet fran Fitrah till Islam, så måste vi anta att barnet föds i ett tillstånd som är i full harmoni med Islam. [Ibn Tyaymiyya/ Daru Ta’arud al-Aql wa al-Naql. Vol.8. ed. Muhammad Rashad Sa’im. 1981]

Likaså Ibn-Qayyim, en av Ibn-Taymiyahs elever, ansåg Fitrah vara en aktiv infödd kärlek till Gud, och erkännande av Gud som bekräftar Hans Herreskap. Vi är alltså inte skapade onda eller syndfulla. Gud säger i Koranen:

“Vid själen och Honom som gjorde den i perfekt proportion. Sedan visade Han vad som är rattfärdigt och vad som är felaktigt. Sannerligen han är framgångsrik som renar sig själv. Och förlorad går den som korrumperar sig själv (den som går emot Guds religion, och gör onda gärningar).” (Koranen ; Ash-Shams 91:7-10)

“Sawwa”, verbet som används i den här versen [91:7] är ett verb som betyder ungefär – entydig, i balanserad proportion. I den här kontexten så betyder det att Gud skapade människan rättfardig och balanserad. Det är människan som sedan korrumperar sig själv genom att ljuga och förneka Guds Herreskap. Man går alltså bort ifrån sanningen, vilket är ännu ett fenomen som Gud pekar på i Koranen.”Och säg mig om han (den otrogne Abu Jahl) förnekar (sanningen) och vänder sig bort ifrån den? Vet han inte att Gud ser allting (vad han gör)? Nej, om han inte upphör, kommer Jag (Gud) att gripa honom i pannloben. En ljugande, syndfull pannlob.” [Al-Alaq 96:13-16]

Gud vet bäst vad dessa verser egentligen betyder. De senaste årens hjärnforskning har dock visat att pannloben är ett centra för förnuft, känslor och samvete. Vi får ett dåligt samvete om vi har skadat någon, eller handlat fel och orättvist. Förnuftet säger oss också att en Skapare finns, och att endast Skaparen är upphovet till att allting existerar. Känslorna spelar också sin roll i vår tro på, eller förnekande av Guds existens. Detta kan vara meningen bakom att Gud säger “en ljugande syndfull pannlob”. Den här versen uppenbarades för mer än 1400 år sedan, men först i vårt årtionde så har forskarna börjat komma dessa hjärndelar på spåren. Detta bevisar återigen att vår Skapare har full kunskap om allting.

Vi kan läsa i Illustrerad Vetenskap att: “Mycket av den kunskap vi har om hjärnans uppgiftsfördelning har uppnåtts genom att man studerat vad som sker, när olika centra sätts ur funktion – dvs. genom att studera människor med hjärnskador. På senare tid har Antonio Damasio kommit hjärndelar på spåren, som ingår i det komplicerade samspelet mellan känslor, förnuft och samvete. Damasio studerade en del patienter med skador i den del av pannloben som finns precis över ögonen…Damasios teori går ut på att den lilla delen av pannloben fungerar som en smältdegel för den blandning av känslor och förnuft som utgör vårt etiska och sociala samvete. Men när begreppen personlighet, medvetande och själ skall förklaras och definieras, måste hjärnforskarna fortfarande överlämna scenen till psykologerna och filosoferna.” [Illustrerad Vetenskap. Nr.1/1996/sid.51] Eller erkänna att Gud är vår enda Herre och Skapare, och inse att kunskapen om hela skapelsen tillhor Honom.

Slutsats

Vad som återstår är att vi alla börjar fundera djupare över meningen och målet med våra liv. Att vi försöker leta fram sanningen som vi alla bär inom oss, och koncentrerar oss på vårt kommande, eviga liv. Har vi en gång funnit målet med vår livslånga resa kan vi också lättare nå dit. För hur skall vi kunna försöka nå ett mål när vi inte ens har ett?

På samma sätt som vårt arbete, relationer med andra människor och allting annat som vi gör i livet har en mening, så har också själva livet och döden en mening.

När vi väl inser detta så kan vi lättare styra våra gärningar i önskad riktning, och inte bara låta vågorna föra oss dit de vill. Vår fria vilja är given oss för att vi skall kunna utveckla vår personlighet, själ, hela vårt liv, och inte för att vi skall fritt låta oss dras ned med strömmen.

Tanken och intellektet är gåvor som vi har fått för att hjälpa oss hitta rätt, därfor bör vi också använda dem. Alla de välsignelser som vi har fått från Gud är till för att vi skall finna lycka i detta livet, och i det nästa. Vår Skapare är Den Enda som har makt över allting, därför kommer den sanna lyckan från att dyrka endast Honom och inse att allting är beroende av Honom, medan Gud inte är beroende av någon.

‘Och hur otacksam är inte den som förnekar sin Herres gåvor?’
Tankarna i denna artikel grundar sig på verser från Koranen, samt olika traditioner från Profeten s.a.w.s.. Jag har också använt mig av Illustrerat vetenskap, och två böcker, nämligen: The purpose of creation/Abu Ameenah Bilal phillips, och Fitrah-the islamic concept of human nature/ Yaseen Muhammad.

— — — — — — — — — — — —

Läs mera om: