Delöversättning av kapitlet Tassawuf ur boken Al-Maqasid,
imam Yahya Ibn Sharaf al-Nawawi
Reglerna för den andliga vägen
Den andliga vägens grundläggande regler är fem till antalet:
(1) att vara Gudfruktig privat såväl som i offentlighet,
(2) att leva i enlighet med profetens föredöme (s-Sunnah) i ord och handling,
(3) att vara likgiltig inför andras acceptans eller avvisning,
(4) att vara tillfredställd med Gud, den Högste, i svårigheter såväl som i framgång, och
(5) att vända sig mot Gud i lycka såväl som i svårigheter.
1, Gudfruktighet uppnås genom samvetsgrannhet och hederlighet;
2, Att följa as-Sunnah uppnås genom varsamhet och god karaktär;
3, Likgiltighet inför andras acceptans eller avvisning uppnås genom tålamod och tillit till Gud;
4, Tillfredställelse med Gud uppnås genom att vara nöjd med det man har och underkasta sig Guds vilja;
5; Att vända sig mot Gud uppnås genom tacksamhet mot Honom och genom att söka sin tillflykt hos Honom i tider av svårigheter.
Grunderna för reglerna
Grunden för allt detta består av fem saker:
(1) en hög ambition och strävan,
(2) ett fasthållande vid vördnaden för Gud,
(3) att ge det bästa av tjänande,
(4) att hålla fast vid sina andliga föresatser, och
(5) att sätta värde på Guds välsignelser.
1, Den vars ambition och strävan är hög, hans rang ökar;
2, Vemhelst som vördar Gud, för den upprätthåller Gud hans respekt;
3, Den vars tjänande är gott, kommer att visas generositet;
4, Vemhelst som håller fast vid sina andliga föresatser kommer att ha fortsatt vägledning;
5, Vemhelst som värdesätter Guds välsignelser är tacksam för dem, och den som är tacksam kommer att se dem öka.
Tecken på den andliga vägen
Principerna för tecknen på den andliga vägen hos en person är också fem till antalet, de är:
(1) att söka religiös kunskap för att kunna utföra Guds påbud,
(2) att vara i sällskap med shaykher och med andra lärjungar för att kunna se med insikt,
(3) att avstå både undlåtande av religiösa plikter och bildlig tolkning av skriften, för försiktighets skull,
(4) att organisera sin tid med andligt arbete för att hålla kvar vid hjärtats närvaro, och
(5) att vara misstänksam mot självet i alla frågor, för att kunna vara fri från alla nycker och vara säker mot undergång.
1, Sökandet av religiös kunskap fördärvas av att man håller sällskap med skurkar – vare sig i ålder, mentalitet eller religion – som inte hänvisar till en fast princip eller regel för vägledning;
2, Att vara i sällskap med shaykher och med lärjungar förstörs av självbedrägeri och engagemang i sådant som är oviktigt;
3, Att lämna undlåtanden och bildliga tolkningar förstörs av eftergivenhet mot självet;
4, Organiserandet av ens tid till andligt arbete förstörs av att man letar efter mer och mer överflödig dyrkan;
5, Misstänksamhet mot självet förstörs av tillfredställelse över dess godhet och hederlighet.
Att kurera egot
Principerna för att kurera egot är också fem till antalet:
(1) att göra magen lätt genom att minska på ens mat och dryck;
(2) söka sin tillflykt hos Gud, den Högste, från det oförutsedda när det drabbar en;
(3) att hålla sig undan från situationer som omfattar saker man är rädd att falla offer för
(4) att oupphörligen söka Guds förlåtelse (istghfar), och
(5) att vara i sällskap med den som vägleder en mot Gud.
Att nå Gud
Man når Gud, den Högste, genom att
1. Göra bot från allt olagligt och stötande;
2. Att söka religiös kunskap i den mängd man behöver;
3. Att utan uppehåll hålla sig rituellt ren;
4. Att utföra de föreskrivna bönerna vid den tid då de infaller i grupp (och be de bekräftade sunnah som hör till dem),
5. Att alltid utför åtta rak’at av den icke obligatoriska förmiddagsbönen (al-duha), de sex rak’at mellan solnedgångs-bönen (al-maghrib) och natt-bönen (al-isha), nattvake-bönen (al-tahajjud) efter att man stigit upp från sömnen, och witr-bönen (n: en bön innan gryningen, med ett udda antal rak’a ),
6. Att fasta på måndagar och torsdagar och på fullmånedagar [lit. Vita dagar] (n: de trettonde, fjortonde och femtonde i varje mån-månad), såväl som på de dagar av året som det är meriterande att fasta;
7. Att recitera Koranen med hjärtats närvaro och reflektera över dess mening;
8. Aatt be mycket om Guds förlåtelse (istighfar);
9. Att alltid åkalla välsignelser över profeten (må Guds frid och välsignelser vara över honom); och
10. Att vara uthållig i de åminnelser (adhkar) som är sunnah på morgnar och kvällar.
Källa:
Yahya Ibn Sharaf al-Nawawi, Al-Nawawis manual of Islam, The Islamic Texts Society, Cambridge 1996
