Denna berättelse är återberättad av ‘Abdullâh ibn Zayd ibn Aslam, från hans fader, från hans farfar som sade:
När jag följde med ‘Umar ibn al-Khattab på hans patrull i Medinah under natten kände han sig trött, så han lutade sig mot en vägg. Det var mitt på natten och (vi hörde) en kvinna säga till hennes dotter:
“O min dotter, ställ dig upp och blanda den där mjölken med lite vatten.”
Flickan sade.
“O Moder, hörde du inte domen av Amir al-Mu’minin (de troendes ledare) idag?”
Mamman sade:
“Vad var det?”
Flickan sade:
“Han beordrade någon att meddela med hög röst att mjölk inte skall blandas med vatten.”
Mamman sade:
“Ställ dig upp och blanda mjölken med vatten, du är på en plats där ‘Umar inte kan se dig.”
Flickan sade till sin moder:
“Jag kan lyda Honom [Allâh] offentligt och inte lyda Honom när jag är ensam.”
‘Umar hörde detta och sade till mig:
“O Aslam, gå till den där platsen och ta reda på vem den där flickan är och vem hon talade med och om hon har en man.”
Så jag gick till den platsen och jag fick reda på att hon var ogift och den andra kvinnan var hennes moder, ingen utav dem hade en make.
Jag gick till ‘Umar och berättade det jag fått reda på för honom. Han samlade sina söner och sade till dem:
“Behöver någon utav er en fru, så att jag kan arrangera ett äktenskap för er? Om jag hade önskan att gifta mig, skulle jag varit den första att gifta mig med denna unga kvinnan.”
‘Abdullâh sade:
“Jag har en fru.”
Abd al-Rahman sade:
“Jag har en fru.”
‘Asim sade:
“Jag har ingen fru, så låt mig gifta mig med henne.”
Så ‘Umar arrangerade för henne att gifta sig med ‘Asim. Hon gav honom en dotter, som växte upp och blev mamman till ‘Umar ibn ‘Abd al-‘Aziz.
Sifat al-Safwah och Wafiyat al-A’yan och citerad av Ibn al-Jawzi i Ahkam al-Nisa’ .
