Översikt över hur Koranen uppenbarades
Koranen uppenbarades till profeten Muhammed ﷺ genom ängeln Jibrīl (Gabriel) under en period om cirka 23 år, med början omkring år 610 e.Kr. i grottan Ḥirā nära Mecka. Den första uppenbarelsen skedde under månaden Ramaḍān och förknippas med Laylat al‑Qadr, Bestämmelsens natt, då den första versen mottogs och reciterades för profeten ﷺ.
Processen för uppenbarelsen till profeten
Uppenbarelserna mottogs muntligt: Jibrīl förmedlade Guds ord som profeten ﷺ reciterade för sina följeslagare. Profeten memorerade texten och undervisade sina anhängare; många av dem lärde sig texterna utantill och vissa skrev ner verser på tillgängliga material såsom läder, palmblad, ben och andra skrivmaterial.
Gradvis nedsändelse och Laylat al‑Qadr
Koranens helhet anses i islam ha en himmelsk förebild (Umm al‑Kitāb) som i någon bemärkelse sänktes ner vid en särskild natt (Laylat al‑Qadr), medan den konkreta uppenbarelsen till profeten skedde gradvis enligt behov och händelser under hans profetliga gärning.
Bevarande under och efter profetens liv
Under profetens liv bevarades Koranen huvudsakligen genom memorering (ḥifẓ) och skriftliga anteckningar hos följeslagare. Efter profetens ﷺ död sammanställdes skriftmaterial och memorerade delar till en enhetlig mushaf under kalifen Abū Bakr och senare standardiserades texten i den form som ofta tillskrivs kalifen ʿUthmān för att undvika variantläsningar och spridningsproblem bland de snabbt växande muslimska samhällena.
Praktisk och andlig betydelse av uppenbarelseberättelsen
Att Koranen uppenbarades genom en kedja av himmelsk‑jordisk kommunikation betonar både dess roll som gudomligt ord i muslimsk teologi och den levande traditionen av recitation och memorering som fortsatt vara central i muslimsk gudstjänstliv och lärdom.
